I det gamla Egypten hade människor halvtama addaxantiloper som stod i stall tillsammans med getter. Man vet inte riktigt varför de hade djuren, men förmodligen offrades de till gudarna. Addaxantilopen har långa, vassa horn. För att skydda sig mot dem, satte man klämmor på hornspetsarna när djuren var små. Klämmorna togs bort när hornen växt ut och då var hornspetsarna böjda.

Addaxantilopen lever i öken eller halvöken och har anpassat sig till torkan. Den kan klara sig utan att dricka vatten i flera veckor. Den tar tillvara daggen och den vätska som finns i växterna som den äter. De låga och platta klövarna är bra att gå i lös ökensand med.

Människor har jagat addaxantilopen okontrollerat. Därför har djuret försvunnit från flera områden och är allvarligt utrotningshotad med mindre än 300 individer kvar i det vilda. Djurparker runt om i världen hjälper till att rädda arten. 1996 återutplanterades addaxantiloper i Marocko, vilka kom från flera djurparker, inklusive Kolmården, i Europa och USA. 2008 gjordes samma sak i Tunisien och även då bidrog Kolmården med ett djur. Idag finns addaxantiloper, förutom i Marocko och Tunisien, endast kvar i spridda rester i Chad och Niger.