Gorillan är fridfull och sävlig och ägnar sina dagar åt att äta örter, blad och grenar – och så vilar den sig ofta. Det brukar höras hur det bubblar och mullrar i magen och tarmarna. Det beror på att maten bildar ganska mycket gaser.

Gorillan lever i små grupper med en vuxen hane, en eller ett par unga hanar och två eller tre honor med ungar. Ledarhannen känner du igen på den silverfärgade ryggen. Ibland kallas en sådan hane för silverrygg. Dessutom är han mycket större än honorna, en riktig hulk med kraftig nacke och väldiga armar och händer. Han är pappa till alla ungarna i gruppen. När döttrarna blir könsmogna brukar de lämna familjen för att flytta in i en annan grupp. Det innebär att honorna i en grupp oftast inte är släkt med varandra. Även sönerna lämnar familjen, och lever sedan ensamma eller tillsammans med jämnåriga unghannar.

När solen går ned över den afrikanska regnskogen, bygger alla i gruppen var sitt enkelt bo att sova i genom att fläta ihop grenar och kvistar en bit upp i ett träd. De små ungarna sover hos sin mamma. Bona används bara en gång, för nästa dag vandrar gruppen vidare till nya områden. Pappan väljer alltid en plats där han kan se hela sin familj. Om det kommer en fiende i närheten, till exempel en leopard, försöker han först skrämma bort den genom att vråla högt. Om inte det hjälper, ställer han sig upp och trummar med händerna mot bröstet. Om fienden ändå inte ger sig av, kan han anfalla. Han har starka hörntänder och kan bita ganska hårt. Men ofta räcker det med att han låtsas gå till attack för att rovdjuret ska ge sig av. Samma hotfulla beteende visar han om det kommer en annan silverrygg i närheten. Silverryggarna försöker nämligen stjäla honorna från varandra, så de gillar inte att få rivaler alltför nära sin familj. Ändå kan flera grupper leva inom samma område, eftersom gorillor inte har revir som många andra djur.

När ungen föds väger den bara ett par kilo. Den påminner väldigt mycket om ett människobarn. I början är den helt hjälplös och måste bäras av mamman precis som en bebis. Den diar i cirka två år och fortsätter att sova i hennes bo tills den är ungefär tre år gammal.

Miljöförstöring, tjuvjakt och krig gör att gorillan är hotad i Afrika. Stora skogsbolag avverkar regnskogen och för att får ut timret bygger de vägar djupt in i skogen. Det gör det möjligt för tjuvjägare att ta sig in i delar av regnskogen där det förut inte gick att ta sig fram. De jagar både gorillor och schimpanser. De gör det faktiskt för köttets skull – det säljs på marknaderna som människoföda! Ofta låter man bli att döda de små ungarna och försöker istället sälja dem som sällskapsdjur. Det brukar sluta med att ungen dör efter kort tid eftersom gorillaungar är mycket känsliga för infektioner. Gorillor kan också dödas av uppretade bybor om de gett sig in på deras odlingar och förstör grödorna. Även om låglandsgorillan inte är lika hotad som den TV-kända bergsgorillan, så blir situationen alltmer oroande. Därför arbetar djurparker runt om i världen tillsammans för att rädda arten. Länge gick det trögt med fortplantningen i djurparkerna, eftersom gorillor har höga och speciella krav på livsmiljö och familjeförhållanden. Silverryggen kan bli ofruktsam under en tid om honorna i hans grupp inte brunstar. Det gör de nämligen inte när de har små ungar som diar. Kolmårdens gorillor ingår i EEP, som är de europeiska djurparkernas bevarandeprojekt för hotade djurarter. Sedan arbetet började 1985 har tio, femton gorillaungar fötts varje år i europeiska djurparker.