Vråken sitter gärna alldeles stilla högt uppe i ett träd och spanar efter ett byte. Den ser väldigt bra, tio gånger bättre än vi människor. När den får syn på till exempel en ödla, en orm eller en kanin, flyger den snabbt rakt ned och kväver bytet med de kraftiga klorna. Det händer också att den tar fåglar.

Harrisvråken är en väldigt duktig flygare som till och med kan fånga fåglar som flyger. Från ena vingspetsen till den andra är den mellan 108 och 115 centimeter.

Harrisvråken väljer gärna en kaktus som häckningsplats. När ungarna är cirka 40 dygn börjar de kunna flyga. Men de stannar nära boet i tre, fyra månader och flyttar inte från föräldrarnas revir förrän de är tre år gamla. Det händer att unga harrisvråkar hjälper sina föräldrar att samla mat till nästa kull ungar. De lever som i en storfamilj.