Hasselsnoken är brun, har två parallella rader med mörka fläckar längs kroppen och helt släta fjäll. Arten kallas ibland för slät snok. Den har tvåfärgade ögon (gult och brunt) och ett mörkt streck på sidan av huvudet, genom ögat.

Man brukar säga att hasselsnoken håller till uppe i hasselbuskar. Men det är inte sant. Den trivs i torra, soliga sydsluttningar och klippiga rasbranter (som här längs Bråviken), hällmarker och hagmarker med odlingsrösen och stenmurar. Hasselsnoken lever i Syd- och Mellansverige upp till Värmland och Uppland. Den finns också på kontinenten.

Hasselsnoken är inte giftig. Istället dödar den sitt byte genom att slingra sig runt det och kväva det, precis som boa- och pytonormar gör. På hasselsnokens matsedel står små huggormar och den verkar vara helt okänslig mot deras gift.

Hasselsnoken övervintrar längre än huggormen och snoken. Den parar sig i maj. Då kan hannarna förflytta sig ganska långt för att leta efter doftspår från en lämplig hona. I september föder hasselsnoken åtta–tio levande ungar.