Huggormen är världens mest spridda orm och finns ända från Storbritannien i väster till Rysslands Stillahavskust i öster. Den är också den enda orm som finns norr om polcirkeln. I Sverige finns huggormen i hela landet, utom allra längst uppe i norr. Särskilt vanlig är den på skärgårdsöar. Precis som snoken och hasselsnoken, är huggormen fridlyst i Sverige.

Ett bra kännetecken är ögat som har en stående pupill. Vanlig snok och hasselsnok har runda pupiller. Huggormshannen är oftast grå och har ett svart sicksack-mönster längs kroppen. Honan är ofta brunaktig och har inte lika tydligt mönster. Det finns även helsvarta huggormar. Bland dem är det svårare att skilja på hanne och hona.

Huggormen är den enda orm i Sverige som är giftig. Giftet är främst till för att fånga föda med – inte för att försvara sig mot fi ender. Hugget kommer blixtsnabbt. Ormen släpper sedan och följer luktspåret efter sitt byte tills giftet förlamat det. Den använder tungan för att följa luktspåret. Tungan samlar in luktpartiklar som förs upp i ett luktorgan i gommen. Råkar man bli biten av en huggorm ska man direkt åka till sjukhus. Dess bett är nästan aldrig livshotande men följderna kan bli en väldigt obehaglig erfarenhet.

Hannarna brukar komma fram ur övervintringen redan i mars. I april–maj parar de sig. Hannar som konkurrerar om en hona ”brottas” för att bestämma den inbördes rangordningen. Då använder de aldrig gifttänderna. Det händer att flera hannar parar sig med samma hona. En kull med huggormsungar kan alltså ha flera olika pappor.

Huggormens ägg kläcks strax innan de ska läggas, så att ungarna direkt kan klara sig själva. När de föds i augusti–september är de 12–23 centimeter långa. Det tar mycket energi för honan att utveckla en kull ungar och därför klarar hon bara av att få ungar vartannat år.