Om du skulle möta noshörningen en morgon, kanske den är på väg för att ta sig ett bad. Det gör den inte för att bli ren, utan för att bli lerig. Efter badet torkar gyttjan på kroppen och skyddar mot smådjur som gärna vill leva på noshörningens rygg.

Honan lockar till sig hanarna på sitt eget lilla sätt. Hon bajsar och så sprider hon ut det genom att sparka kraftigt med bakbenen. Tjurarna slåss om kon. Som vapen använder de sina spetsiga horn. De fungerar bra fast de egentligen inte är några riktiga horn, utan hår som sitter väldigt hårt ihop.

När noshörningsungen föds väger den 60 kilo. Redan efter tre dygn kan den gå stadigt och följa med sin mamma. Efter en vecka syns ett litet horn på nosen och den börjar beta gräs. Det finns förstås faror på savannen. Men kon försvarar sin unge mot lejon och hyenor genom att helt enkelt ställa sig över ungen. När kalven är ett och ett halvt år gammal väger den 500 kilo. Den diar ända tills den är två år gammal och stannar med sin mor i flera år till.

Det finns väldigt få noshörningar kvar i Afrika. De jagas och dödas för att människor i vissa länder tror att hornen kan bota sjukdomar.