Den rör sig klumpigt och långsamt på land och den kan inte flyga. Men humboldtpingvinen är duktig på att simma och dyka – och en riktigt skicklig fiskare. Med hjälp av vingarna tar den sig fram genom vattnet.

Humboldtpingvinen lever till havs och går upp på land när det är dags att häcka. Pingvinen gräver en liten håla i marken där den lägger äggen. De nykläckta ungarna har en ljusgrå, ullig dräkt av dun. Så länge de är små äter de halvsmält fisk som föräldrarna spyr upp till dem. När de blivit större och fått fjädrar i stället för dun, ger de sig ut till havs. Föräldrarna stannar kvar på land och byter hela sin fjäderdräkt. Det kallas att de katastrofruggar. De är alldeles nakna och ser verkligen ynkliga ut under några veckor. Under tiden lever de på sina fettreserver. När de fått nya fjädrar, ger de sig ut i havet igen. Då är de jättehungriga!

Förr fanns många pingviner i Humboldtströmmen. De levde av sardiner. Peruanerna fiskade också sardiner i samma vatten. Fiskeredskapen blev bättre, människorna fångade allt mer fisk och pingvinerna fick svårt att hitta mat till sina ungar. Dessutom kom havsströmmen El Niño både 1982, 1983 och 1997–98 och gjorde vattnet så varmt att sardinerna dog. Miljontals sjöfåglar dog av svält. I dag är humboldtpingvinen utrotningshotad. Det finns bara 13 000 kvar i Chile och Peru. Kolmårdens humboldtpingviner ingår i ett bevarandeprojekt för att bevara arten och tack vare ett lyckat avelsarbete så kan ungar flytta från Kolmården till andra djurparker i Europa.