Roslagsfår är en ”nyupptäckt” svensk lantras. När Norrtälje Naturvårdsfond startade projekt Roslagsfår 1995, fanns bara två mindre grupper med totalt cirka 50 tackor. Alla härstammade från en av besättningarna på Raggarön strax söder om Gräsö. Fem år senare fanns det 167 tackor. Tyvärr har vi förlorat många av Sveriges gamla lantraser. Men de roslagsfår som finns i dag har många egenskaper som fanns hos tamfår förr i världen. För att kunna bevara våra lantraser inför framtiden, är det viktigt att ta tillvara alla de genresurser som finns kvar. Annars är risken stor att bara vissa egenskaper förs vidare och att rasen utarmas.

De vuxna roslagsfåren är oftast vita. Men det finns svarta också. Det är bara hannarna, eller gumsarna som de kallas, som har horn. Tackorna är kulliga. Det betyder att de är hornlösa. Jämfört med andra raser, är roslagsfåren väldigt lugna och tysta. De har också väldigt få hälso- och avelsproblem. När arbetet för att bevara roslagsfåret startade var framtiden oviss. Nu ser situationen mycket ljusare ut, inte minst tack vare Naturvårdsfondens insats. Intresset för roslagsfåret är stort och det finns en förening som arbetar för att bevara dem och andra lantrasfår.