Under regntiden har hanarna revir och då kommer honorna dit för att föda ungar och para sig. Efter födseln stannar mammorna i närheten av vattenhålen och betar nästan alltid tillsammans med hanen. Sebror äter växter som innehåller mycket fibrer, till exempel gräs, rötter, bark, blad och knoppar. När mammorna blir törstiga och går till vattenhålen för att dricka, samlas ungarna i ”dagis” som hanen vaktar.

Undrar du varför sebror är randiga? Det vet vi inte säkert. Kanske rovdjuren blir förvillade när sebrorna flyr i en tät flock och alla ränder smälter ihop till en flimrande massa. Och kanske ränderna hjälper sebrorna att se skillnad på varandra. För varje sebra har ett alldeles eget mönster av ränder.

Grevysebran är utrotningshotad och är nära på endemisk (90 % av hela populationen) till de norra delarna av Kenya. 1978 fanns det omkring 14 000 st och idag är antalet nere på ca 2000. Framför allt beror det på att människan breder ut sig och förstör sebrornas livsmiljö. Ibland blir de också utestängda från vattenhålen och riskerar att törsta ihjäl. I Kolmården finns en ungkarlsgrupp samt en avelsgrupp med grevysebror. De spelar en viktig roll i djurparkernas arbete med att bevara arten.