När lejonen tagit sitt byte och ätit sig mätta, är det hyenornas tur. Under tiden håller storken och gamarna uppsikt och flyger dit så fort hyenorna är klara. De käbblar med varandra om varenda liten slamsa. Tack vare termiken, de varma uppåtgående vindarna, kan maraboustorken sväva högt uppe i luften i flera timmar utan att röra på vingarna. Därifrån ser den bra om det finns några byten nere på marken.

Maraboustorken är en renhållningsarbetare som gör sitt jobb ordentligt! Den äter gärna av kadaver. Det är ett annat ord för döda djur. Om de hittar sopor efter människor äter de gärna dem också. Men det är inte bara döda djur som är mat för maraboustorken. Den tar också levande byten som ödlor, fiskar, grodor, svärmande termiter och gräshoppor. Det händer att den äter så mycket att den inte orkar lyfta. Då står den och vilar sig med näbben mot den nakna, skära hudpåsen på halsen.

Som de flesta andra storkar häckar den i kolonier. Högt upp i ett träd eller på en klipphylla bygger de ett ganska litet bo. Efter regnperioden lägger honan 2–3 ägg och ungarna föds upp under torrtiden när det finns som mest kadaver. Ungarna växer långsamt och lämnar inte sitt bo förrän de är över tre månader gamla.