Vikunjan är den minsta arten inom kamelfamiljen med en kroppslängd på 125-190 cm och en mankhöjd på 70-110 cm. De parar sig liggande på bröstet i mars-april och efter ca 11 månaders dräktighet föds ett föl. Stoet parar sig snart igen efter födseln. Fölet kan stå upp redan efter 15 minuter och håller sig tätt till mamman i omkring 8 månader. Den diar till den är ca 10 månader gammal och föl av honkön jagas då oftast bort av den dominerande hanen, sönerna jagas bort redan vid 4-9 månaders ålder. Könsmogna blir de vid 2 års ålder.

Storleken på familjegruppen kan variera från 6-10 individer och vikunjan är det enda hovdjuret som har ett separat område där de äter och ett separat område där de framåt kvällen drar sig högre upp för att sova. Vuxna hingstar som inte leder någon hjord kan gå ensamma eller bilda grupper på 30-150 djur.

Vikunjan, som är en strikt gräsätare, är mycket snabb och kan springa så fort som 47 km/ timmen och vid fara ger de ifrån sig en klar visselsignal.

För Inca indianerna var vikunjans kött och ull en viktig resurs och på 1800-1900 talet var ullen en stor kommers, men nya skyddslagar tillåter endast ull från vild vikunjor som är klippta. Under Inca-perioden fanns omkring 1,5 miljoner vikunjor, men efter Inca-imperiets fall minskade populationen, 1960 fanns endast 6000 kvar. Nya krafttag för att återställa populationen med skyddade områden har gjort att populationen idag uppgår till ca 200 000 djur, av dessa lever hälften i ”Pampas Galeras National Vicuna Reserve” i Peru.