Den 1 september 2012 är det "gamens dag"; International Vulture Awarness Day. 

Fåglar i allmänhet och rovfåglar i synnerhet drabbas hårt av de olika, av människan framställda, kemiska substanser som släpps ut i naturen, och för att bedriva forskning på både hur man kan förebygga att fler arter drabbas men också för att lyckas rädda de nästintill utrotade arterna behöver de hjälp!

Skänk en slant och var med och bidra till en fortsatt fantastisk värld med artrikedom och mångfald. KIS, Kolmårdens Insamlings Stiftelse, kommer att skänka alla inkommande pengar under "gamens dag", International Vulture Awarness Day, till projekt som jobbar för att säkerställa att gamarna får sväva vidare på sina stora glidflygarvingar högt uppe i skyn, även i framtiden!

Du är varmt välkommen att besöka Kolmården den 1 september! Då kan du hälsa på våra Afrikanska Vitryggade gamar, Leifa och Linda som agerar ambassadörer åt sina vilda släktingar.  

Du kanske visste att gamarna kan ses som renhållningsarbetarna i naturen. De äter nämligen kadaver, men i motsats till vad många tror så vill gamarna ha relativt färskt kött. Med hjälp av sina stora, breda glidflygarvingar kan de ligga och sväva länge, länge i jakten på ett färskt kadaver, och när de väl äter så går det fort eftersom det gäller att slänga i sig då flera gamar fort samlas kring matplatsen. Gamar kan äta så mycket på en gång att de inte kan lyfta på stället utan de får springa igång för att kunna lämna marken.

Många av gamarterna har minskat drastiskt, ofta i samband med att olika miljögifter läckt, eller i ren okunskap; släppts ut. Detta har lett till att flera arter ligger på randen till utrotning idag. I Indien dog mängder av gamar under 1990-talet då det visade sig att läkemedlet diklofenak, som är en antiinflammatorisk medicin som användes i stor utsträckning under 80-talet på boskapsdjur i Indien och Pakistan, orsakade njursvikt på gamarna i området då de hade ätit av döda boskap innehållande läkemedlet. Uppemot hela 96 % av gamarna på indiska halvön ska ha dött under denna korta period. Följderna av denna katastrof kom fort då stora områden i Indien i princip omvandlades till sopberg och man insåg först då hur mycket hjälp med sophanteringen man hade haft av gamarna i området som ätit sig mätta på människornas avfall.

Mer info hittar du på; www.vultureday.org (extern länk)

Kommer ni ihåg skogshundstiken Ysma, som skickades till Franska Guyana eftersom man där hade en ensam hane? Redan första dagen fann de varandra och har det så mysigt ihop.

Läs mer om skogshund 

Inom kort reser två av Kolmårdens djurvårdare, Sunna Edberg och Tina Jansson, till Peru för att hjälpa till att rädda den hotade humboldtpingvinen.

Punta San Juan Reserve har den största humboldtpingvinkolonin i Peru. I området bryts guano (spillning från sjöfågel, sjölejon och pälssälar). Guanoskörd förvaltas som en hållbar industri med avseende på guano­producer­­ande fågelarter, men det inverkat negativt på pingvinerna och pingvinpopulationen har minskat avsevärt under de senaste 30-40 åren.

Sedan 2001 har Punta San Juan Reserve i samarbete mellan Wildlife Conservation Society och de peruanska myndigheterna försök att, med hjälp av peruanska studenter och branschfolk från amerikanska och europeiska djurparker, skydda djuren under guanoskördarna. Något som har visats sig vara mycket framgångsrikt. I början av september är det dags för Tina och Sunna från Kolmårdens Djurpark att resa till Peru för att hjälpa till.

– En helt otrolig resa närmar sig för Sunna och mig. Vi är så tacksamma för möjligheten att få göra en insats på plats, säger Tina Jansson, djurvårdare på Kolmårdens Djurpark.

Sunnas och Tinas arbetsuppgifter under de ca 3 veckorna i Peru är bl a att bevaka guanoarbetarna och rapportera om de över­skrider några gränser eller direkt hotar djuren. De ska även räkna pingviner och sälar, informera till lokal­befolkning och skolklasser samt delta i insamling av data för studier gällande guanobrytningens påverkan på djurlivet.

– Det är just humboldtpingviner vi har här på Kolmården och de är av ambassadörer för de hotade pingvinerna i Peru. Vi kommer självklart dokumentera resan på bästa sätt, så att både kollegor och Kolmårdens besökare kan få ta del av arbetet med att rädda pinvinerna i Peru, säger Sunna Edberg, djurvårdare på Kolmårdens Djurpark.

Kolmårdens Insamlingsstiftelse (stiftelsenkolmarden.se) stödjer projektet genom att skicka personal som volon­tärer. Förutom att betala alla omkostnader för två personer, så stödjer man även de peruanska studenternas omkostnader.

Läs mer om humboldtpingvinen

Nyligen föddes tre små surikater på Kolosseum. I en tävling efterlyste vi er hjälp med att hitta på namn till de små busfröna och vi fick in en mängd bra förslag!

Nu har juryn utsett det vinnande förslaget, som blev Kala, Hari, Namib (eftersom surikater finns i bl a i Kalahari och Namiböken i Afrika).

Ett stort grattis till vinnaren Madeleine Lenke i Åkerberga som på posten snart kommer att få fem biljetter till landskampen i fotboll mellan Sverige och Kina.

I ett led i att rädda och bevara skogshunden skickar Kolmården en av sina skogshundstikar till en djurpark i Franska Guyana. I djurparken Zoo de Guyane finns en ensam hane som konfiskerats hos tjuvjägare, troligen så har den fångats in som valp och hållits i fångenskap i flera år och pga av det inte kunnat släppas tillbaka i naturen. Kolmården kontaktades tidigt i våras av artkoordinatorn för det Europeiska bevarandeprojektet för att höra sig för om vi hade möjlighet att skicka en av våra skogshundar som sällskap/partner till den ensamma hanen. Naturligtvis så tackade vi ja och är mycket glada över att Ysma som hon heter nu skickas till Zoo de Guyane. Sen hoppas vi förstås att Ysma och hanen fattar tycke för varandra så det föds valpar med nya värdefulla gener till bevarandeprogrammet för skogshund.

Ysma är föddes på Kolmården 2010, mamma heter Salma och kom från Stuttgart till Kolmården 2008, även pappa Antonio kom till Kolmården 2008 från Paris.

Skogshund (Speothos venaticus)
Vilda skogshundars liv är rätt okänt, mycket av kunskapen kommer från Sydamerikas indianers observationer. Skogshundar är sociala djur som lever i små flockar med fler hanar än honor. Flockens medlemmar sover ofta tätt ihop eller t.o.m på varandra, jagar tillsammans och delar bytet utan något bråk. Alfaparet står över de andra i flocken och endast alfahonan fortplantar sig. Valparna föds i en håla som ofta grävs ut under ett träd. Alla medlemmar i flocken deltar i omvårdnaden. Skogshunden hör, tillsammans med afrikanska och asiatiska vildhundar till de mest utpräglade rovdjuren bland hunddjuren. Detta ses bl.a på tanduppsättningen som innehåller färre kindtänder än hos de flesta andra hunddjuren. Skogshunden är en utpräglad köttätare som fångar agutier, pakor och bältor, men ibland så stora byten som kapybaror och tapirer.

Skogshundar älskar vatten och simmar gärna, de förföljer tom sina byten ibland ut i vattnet. Pälsen har vattentät bottenull och fötterna är försedda med simhud mellan tårna.

Det största hotet mot skogshunden är skogsavverkningen, idag finns färre än 10 000 skogshundar kvar i vilt tillstånd i Paraguay, Bolivia, Venezuela, Guyana, Franska Guyana, Peru, Brasilien och Colombia.