Om Addaxantilop

Addaxantilopen lever i öken eller halvöken och har anpassat sig till torkan. Den kan klara sig utan att dricka vatten i flera veckor. Den tar tillvara daggen och den vätska som finns i växterna som den äter. De låga och platta klövarna är anpassade för att gå i ökensand.

Addaxantilopens kropp är till största delen vit. Den blir lite mörkare i färgen på vintern. Huvudet är brunaktigt med ett karaktäristiskt vitt ”H” över ansiktet. Hornen, som både hanarna och honorna har, är skruvade i en spiral med ringar längs hornskidan. Hanarna får längre horn än honorna. 

Addaxantilopen är främst aktiv i gryning och skymning och försöker under de heta dagarna ligga stilla och skydda sig från den heta solen. Addaxantilopen äter av ökengräset, andra ökenväxter och buskar. Eftersom den här födan är svår att smälta och eftersom addaxantilopen behöver få ut vatten från växterna så har den en långsammare matsmältning än nästan alla andra idisslare.

En hane lever i en flock tillsammans med flera honor och deras kalvar. Detta kallas harem. Oftast så finns det mellan 5 till 20 individer i flocken. De rör sig över stora ytor för att söka efter föda och det är en dominant hona som leder flocken. Inom flocken finns det en rangordning mellan honorna. Hanar som inte har någon flock ses faktiskt då och då gå tillsammans med en annan art, damagasellen.

Senast uppdaterad: 2016-10-12

Utbredningsomr de addax thumb

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Partåiga hovdjur
Familj Slidhornsdjur
Livsmiljö Öken, halvöken
Levnadssätt Flock
Föda Gräs, buskar
Mankhöjd 100 cm
Vikt (hane) 100 - 125 kg
Vikt (hona) 60 - 90 kg
Dräktighetstid 8,5 - 9,5 månader
Antal ungar 1/kull
Livslängd 20 - 25 år
Nyhet icon

Nyhet

Sofie gejskog 2015 10 08 008 medium

Addaxantilopen är på gränsen att utrotas

Läs mer

I världen

Addaxantilopen är akut utrotningshotad och läget är mycket kritiskt. Det som kan rädda arten är utplanteringar av addaxantiloper från djurparker, bland annat Kolmården.

Addaxantilopen förekom historiskt över hela Sahara och in i mellanöstern. Människan har jagat addaxantilopen men även haft den som tamdjur. Den beskrivs dels som foglig och rör sig ganska långsamt över dess levnadsområden. Detta kan ha varit en anledning till att de hotats så av att människan spridit ut sig. Addaxantilopen har försvunnit från de flesta områden och är allvarligt utrotningshotad med färre än 100 individer kvar i det vilda.

Men fogligheten hos detta djur kan också ha gjort att den beskrivs som framgångsrik att avla fram av människor. Djurparker runt om i världen hjälper till att rädda arten. 1996 återutplanterades addaxantiloper i Marocko, vilka kom från flera djurparker, inklusive Kolmården. 2007 gjordes samma sak i Tunisien och även då bidrog Kolmården med ett djur. Idag finns addaxantiloper, förutom i Marocko och Tunisien, endast säkert kvar i två regioner i Niger.

Redlist akut hotad