Elefant

Asiatiska elefanter finns i stora delar av södra Asien och de elefanter vi har på Kolmården härstammar ursprungligen från Thailand och Sri Lanka.

Snabeln – elefantens hand

Det som utmärker elefanterna är deras snabel. Snabeln är väldigt användbar till att gräva upp rötter och gräs, plocka småsaker från marken och suga upp vatten med. Snabeln är en kombination av näsa och överläpp.

Elefanthonan har små betar eller inga alls

Hos den asiatiska elefanten är det bara hanen som får stora betar. Honan har små betar eller inga alls. De är inga hörntänder, utan extralånga framtänder. Under sitt liv får elefanten 24 kindtänder, men bara fyra åt gången. De kraftiga tänderna kan krossa och mala födan. Tänderna byts successivt ut när de är nedslitna.

När de sista tänderna inte längre duger att tugga med, söker sig elefanterna till sumpmarker där det finns vattenväxter som är lätta att tugga. Men eftersom de inte innehåller så mycket näring, svälter de gamla elefanterna ihjäl.

Asiens största landlevande djur

De asiatiska elefanterna i Indien är större än de som lever längre öster ut. Medelvikten hos en hane (tjur) är 3600 kg men de kan väga upp till 6 ton! Honorna (kor) är lite mindre och väger vanligtvis kring 3 ton.

Höjden vid manken är vanligtvis 270 cm hos elefanttjuren och 240 cm hos elefantkon. Storleken gör den asiatiska elefanten till världens näst största landlevande djur, strax efter deras släktingar de afrikanska elefanterna.

Elefanten är dräktig i nästan två år

Elefanter är mycket sociala djur och elefantflocken består av elefantkor med deras kalvar. Inom flocken finns en hierarki med en elefantko som ledare.

Elefanttjurarna besöker bara flocken vid parning. Efter cirka 22 månader föds en elefantkalv som väger 80-110 kg. I flera månader håller den sig tätt intill sin mamma.

De vuxna hanarna lever ofta ensamma eller i mindre hangrupper.

Elefanter älskar att bada i lera

Elefanter har stort behov av att hela tiden hålla ner sin kroppstemperatur eftersom deras hud har så liten yta jämfört med kroppsvolymen. Den viftar med sina öron som har ett omfattande nätverk av blodkärl som då kyls ner.

Elefanterna badar gärna och sprutar upp vatten på kroppen med snabeln. De vältar sig också gärna i lerbad och kastar upp jord och sand på ryggen. Även detta för att skydda sig mot värmen, främst de starka solstrålarna. Det kan även vara ett skydd mot insekter.

Den asiatiska elefanten tar sig fram i skogarna utan att förstöra på samma sätt som en maskin, vilket har gjort den till en naturlig del av skogsbruket i Asien. Elefanten spelar också en central roll i mytologi och religion i många av de länder där den finns.

Elefanterna hamnar i konflikt med människor

Tyvärr är den asiatiska elefanten utrotningshotad idag. När skogarna huggs ner och floderna förstörs går elefanterna ut på odlingar för att skaffa mat. När människor skyddar sina grödor, händer det att elefanterna går till anfall. I bland annat Sri Lanka och Malaysia har man räddat många elefanter genom att flytta dem till reservat där de i större utsträckning kan leva i fred.

Elefanterna jagas för sina betar

Den asiatiska elefanten är inte lika eftertraktad för sina betar, som den afrikanska. Trots detta är illegal jakt ett mycket stort hot. Elefanten jagas dels för elfenben men också för många andra delar av kroppen.

Den konkurrens som finns med människor och deras grödor utgör också en bidragande orsak till att elefanter blir skjutna. Vilda elefanter fångas fortfarande idag för att hållas och användas i skogsbruk och för olika ceremonier.