Västlig låglandsgorilla

Gorillan är fridfull och sävlig och ägnar sina dagar åt att äta örter, blad och grenar – och så vilar den sig ofta. Det brukar höras hur det bubblar och mullrar i magen och tarmarna. Det beror på att maten bildar ganska mycket gaser.

Den västliga låglandsgorillan lever i den västra delen av centrala Afrika i det en gång sammanhängande, vidsträckta regnskogsbältet. Den klättrar ofta i träd där den både äter och vilar. Den äter framför allt frukt och örter, men när tillgången på frukt är dålig ökar andelen av annat växtmaterial som blad, skott och bark. Gorillor äter inte kött, men den västliga låglandsgorillan äter faktiskt en del termiter och myror.

Flocken förflyttar sig ungefär två kilometer varje dag för att hitta ny föda. När solen går ned bygger alla varsitt enkelt bo att sova i. Boet byggs genom att fläta ihop grenar och kvistar en bit upp i ett träd eller på marken. De små ungarna sover hos sin mamma. Boet används bara en gång och nästa dag vandrar flocken vidare till nya områden. För att hålla koll på eventuella fiender och anfall, väljer ledarhanen alltid en plats där han kan se hela sin flock.

Social organisation

Den västliga låglandsgorillan lever i små haremsgrupper med ca 10 individer. Flocken består av en vuxen hane, en eller ett par unga hanar och två till fyra honor med ungar. När hanarna blir könsmogna vitnar ryggen för att så småningom bli silverfärgad, därför kallas unga hanar svartryggar och vuxna hanar silverryggar.

Gorillor har till skillnad från t ex schimpanser inget revir utan flera flockar kan leva inom samma område.  Silverryggar gillar dock inte att rivaler kommer för nära då de ständigt försöker stjäla honor från varandra. För att imponera på honor och skrämma bort rivaler är silverryggar stora, mycket större än honorna. Om en rival kommer för nära flocken försöker silverryggen först skrämma bort honom genom att vråla högt och/eller ställa sig upp och trumma med händerna mot bröstet. Om rivalen ändå inte ger sig av, kan han anfalla. Silverryggar har stora hörntänder och kan bita hårt, men ofta räcker det med att han låtsas gå till attack för att rivalen ska ge sig av. Samma hotfulla beteende visar han om det kommer ett rovdjur, t ex en leopard, i närheten.

Reproduktion

När honorna blir könsmogna vid 10 års ålder lämnar de sin födelseflock och ansluter till en annan. Det innebär att honorna i en flock oftast inte är släkt med varandra. Även hanarna lämnar flocken när de blir könsmogna (något senare än honorna) för att leva ensamma en tid innan de eventuellt lyckas bilda ett eget harem.

När en hona väl har hittat en hane som hon vill para sig med stannar hon i den flocken. Hon är dräktig i 8,5 månad och föder sedan en unge som bara väger ett par kilo. Den påminner väldigt mycket om ett människobarn. I början är den helt hjälplös och måste bäras av mamman precis som en bebis. Den diar i 2-3 år och fortsätter att sova i hennes bo tills den är ungefär 4 år gammal. 

Senast uppdaterad: 2015-02-26

Utbredningsomr de v stlig l glandsgorilla thumb

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Primater
Familj Människoapor
Livsmiljö Regnskog
Levnadssätt Grupp
Föda Växter
Kroppslängd 150 - 170 cm
Vikt (hane) 135 - 275 kg
Vikt (hona) 70 - 140 kg
Dräktighetstid 8,5 månader
Antal ungar 1/kull
Livslängd 35 år

I världen

Habitatförstöring, tjuvjakt, sjukdomar och krig hotar gorillan. När skogen skövlas försvinner deras levnadsområden och många gorillor skjuts illegalt för att serveras som mat till människor.

I västra och centrala Afrika har stora delar av den ursprungliga regnskogen huggits ner. Förutom att många djur dör i samband med skövlingen, så minskar levnadsområdena och grupper isoleras från varandra. För att kunna transportera ut timmer ur skogarna byggs vägar, vilket också gör skogens djur mer tillgängliga för tjuvjägare. Ett av de två största hoten mot gorillor idag är tjuvjakt och illegal handel. Tjuvjakt bedrivs på de vuxna djuren för köttets skull och de små ungarna fångas för att säljas illegalt som husdjur. Det brukar dock sluta med att ungen dör efter kort tid eftersom gorillaungar är mycket känsliga för infektioner.

När människor kommer närmare djuren ökar risken att sjukdomar sprids. De flesta av våra sjukdomar smittar mellan schimpans, gorilla och människa eftersom vi är så nära släkt. Den sjukdom som orsakat flest dödsfall hos gorillor är ebola. Utbrott av ebola tillsammans med tjuvjakt har på senare år orsakat en drastisk populationsminskning av den västliga låglandsgorillan. Uppskattning av populationsstorleken är därför just nu väldigt osäker.

Även om den västliga låglandsgorillan inte är lika hotad som t ex bergsgorillan, så blir situationen alltmer oroande. Därför arbetar djurparker runt om i världen tillsammans för att rädda arten. Länge gick det trögt med fortplantning i djurparker, eftersom gorillor har höga och speciella krav på livsmiljö och familjeförhållanden. Kolmårdens gorillor ingår i EEP, som är de europeiska djurparkernas bevarandeprojekt för hotade djurarter. Sedan arbetet började 1985 har tio, femton gorillaungar fötts varje år i europeiska djurparker, varav två stycken på Kolmården.

Bli gorillafadder!

Förutom att hjälpa till att bevara gorillan genom att hålla friska och välmående individer här på Kolmården och i andra djurparker, hjälper vi även gorillorna i det vilda. För att skydda och bevara populationen av Cross River gorillan har 12 parkvakter anställts och Kolmårdens Insamlingsstiftelse är med och finansierar deras utbildning, träning och lön, samt inköp av uniformer och förnödenheter. För att parkvakterna effektivare ska kunna skydda och hålla tjuvjägare borta från Mbe Mountains har Kolmården också finansierat inköp av 12 motorcyklar. Genom att bli gorillafadder hjälper du till att rädda gorillor i det vilda.

Redlist akut hotad