Grevyzebra

Grevyzebran är det största vilda hästdjuret och därmed även den största zebran. Den skiljer sig från de två andra zebraarterna (bergs- och stäppzebra) genom större huvud, större öron och smalare ränder.

Grevyzebran lever i torra områden i Etiopien och norra Kenya. De är väl anpassade till denna miljö och kan klara sig upp till fem dagar utan att dricka vatten! Digivande ston är dock beroende av att dricka vatten varje dag. Huvudfödan är gräs men de är opportunister och kan äta upp till 30 % buskar och blad om det är ont om gräs. För att hitta mat och vatten kan grevyzebror vandra långa sträckor. De går ofta medan de betar och kan på så sätt förflytta sig långa sträckor ganska snabbt.

Social organisation

Till skillnad från andra zebror lever grevyzebran i öppna flockar liknande vilda åsnor. Vuxna ston slår sig tillfälligt samman vid vattenhål eller bra beten och håller ihop tills deras behov skiljer sig. Hingstar etablerar revir som kan vara mycket stora, upp till 10 km2, större än något annat hästdjur.

Revirhävdande hingstar och icke digivande ston håller sig i öppna områden där det finns gott om långt gräs. Unga hanar och digivande ston med föl håller till på buskstäppen där de äter kort, grönt och mer näringsrikt gräs eftersom de behöver stor mängd näring för att växa respektive ge di.

Då flockarna är så löst sammansatta saknas en del beteenden för att stärka flocksammanhållning. Till exempel putsar inte grevyzebror varandra, vilket andra arter av zebror gör.

Reproduktion

Reproduktion kan förekomma året runt, men flest födslar inträffar i april-juni innan regnperioden. Hingstar parar sig bara i sitt eget revir och eftersom ston bara passerar genom reviren utan att stanna kvar konkurrerar hingstarna om att bli fäder genom spermiekonkurrens. Detta har lett till att grevyhingstar har större testiklar än vad hingstar av andra zebraarter har. När det inte finns några ston i reviret söker revirhävdande hingstar upp unghanar för att slåss för att öka sina chanser att para sig.

Varför är zebror randiga?

Svaret är egentligen att vi inte vet. Flera möjliga förklaringar har dock lagts fram. Den vanligaste är att det skyddar mot rovdjur genom att förvirra dem när flocken sätter sig i rörelse. En annan förklaring är att bitande insekter undviker ytor med skarpa kontraster och då skyddas zebrorna mot vissa sjukdomar.

Rändernas mönster är unikt för varje individ vilket kan ha betydelse för igenkänning. Man vet genom forskning att grundfärgen är den mörka och den vita färgen är en evolutionär anpassning. 

Senast uppdaterad: 2016-10-12

Utbredningsomr de grevyzebra thumb

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Uddatåiga hovdjur
Familj Hästdjur
Livsmiljö Halvöken, buskstäpp
Levnadssätt Flock, hanar ensamma
Föda Gräs
Mankhöjd 140 - 160 cm
Vikt 400 kg
Dräktighetstid 12,5 månader
Antal ungar 1/kull
Livslängd 10 - 25 år
Artikel icon

Artikel

Besoarantilop 2015 11 12 007 medium

Ombyggt stall ger fler möjligheter!

Läs mer
Nyheter icon

Nyheter

Louise i kenya 018 medium

Registrerar zebror i Kenya

Läs mer

I världen

På grund av människans expansion finns idag endast 10 procent av den ursprungliga populationen av grevyzebra kvar. Det är den mest hotade av de tre zebraarterna.

Grevyzebran är utrotningshotad och lever främst i de norra delarna av Kenya. 1978 fanns det omkring 14 000 grevyzebror och idag är antalet nere på ca 2000 – den ursprungliga populationen har minskat med 90 procent.  

Tidigare var det utbredd jakt på grevyzebror för skinnens och köttets skull. Trots att jakten i stort upphörde under 1980-talet har antalet grevyzebror ändå minskat kraftigt. Orsaken är främst konkurrens med tamboskap och människor. En ökande befolkning och ökande antal tamdjur leder till minskad tillgänglighet till vatten för de vilda djuren. Detta leder till lägre överlevnad för zebrafölen då digivande ston är beroende av att dricka vatten varje dag. Sedan 1986 klassas grevyzebran som hotad med risk för utrotning av naturvårdsunionen IUCN. 

Redlist starkt hotad

Arbetar för att bevara arten

På Kolmården finns en ungkarlsgrupp samt en avelsgrupp med grevyzebror. De spelar en viktig roll i djurparkernas arbete med att bevara arten.

Kolmårdens Insamlingsstiftelse samarbetar sedan 2011 med Marwell Wildlife och deras arbete i Kenya för att bevara grevyzebran. Det är viktigt att fastställa zebrornas utbredningsområde samt var de har sina födelseplatser och vandringsleder. Sedan några år pågår därför ett projekt i Kenya där zebror förses med GSM-sändarhalsband. För att arbetet ska kunna fortlöpa utan hinder, finansierar Kolmårdens Insamlingsstiftelse kostnaderna för veterinär med bedövningsutrustning samt helikoptertid. Genom att bli zebrafadder hjälper du till att rädda grevysebran från utrotning.

I mars 2014 besökte vår veterinär Louise Guevara Afrika för att bidra med kunskap och hjälpa till i projektet med att förse zebror med GSM-halsband.

Läs mer om bevarandeprojektet här >>