Om Kalifornisk kedjesnok

Den kaliforniska kedjesnoken är en grynings- och skymningsaktiv opportunist som äter nästan vilket byte som helst bara det är rätt storlek.

Kalifornisk kedjesnok kan leva i olika miljöer från öken till taggiga snår, odlad mark, flodbottnar, grässlätter och i löv- eller barrskog. Färgteckningen kan variera från så kallade ringar runt kroppen till ränder längs med kroppen. Grundfärgen är svart eller brun med vita eller krämfärgade band eller ränder. Den jagar och äter gärna andra ormar, även sin egen art, och kan ibland även jaga och döda giftiga ormar, till exempel skallerormar! Den kaliforniska kedjesnoken är immun mot andra ormars gift, men är själv inte giftig utan kramar ihjäl sitt byte.

Ormar saknar ben, ögonlock och ytteröron. Alla ormar är predatorer och lever av olika djur, allt ifrån myror till antiloper. Vissa kramar ihjäl sina byten medan andra dödar med hjälp av gifttänder. Ormar tuggar inte sin föda, istället är benen i skallen lätta och sitter löst sammanfogade, vilket gör att käkarna kan öppnas mycket stort så att bytet kan sväljas helt.

Som alla andra snokar så saknar kedjesnokar fungerande vänsterlunga och bäckengördel, liksom ett litet ben i underkäken som kallas coronoid. Dessa tre karaktärer skiljer snokarna från mer primitiva grupper som till exempel boaormar och pytonormar. Snokar skiljer sig även genom sin mer rörliga skalle och käkar som kan säras så att munnen går att öppna mycket stort och svälja stora byten. Underkäkens två halvor är löst sammanbundna till varandra med elastisk vävnad och de sitter inte alls fast i skallen. Nästan alla arter av snokar har stora plåtliknande fjäll på huvudet. Fjällen skiljer dem från boaormar och pytonormar, samt de flesta huggormar. Huvudfjällens mönster är ofta arttypiskt och en värdefull karaktär vid identifikation. För att hitta byten använder många ormar sin smala, kluvna tunga. När ormen spelar med tungan fångar den upp doftpartiklar och tungspetsarna förs sedan in till munhålans tak där ett luktorgan, vomeronasalorganet, tar emot doftpartiklarna.

Cirka 70 procent av alla ormar är ovipara, vilket betyder att de lägger ägg som är skyddat av ett hårt skal. Liksom många arter behöver kedjesnokar oftast en kyligare period i dvala för att sedan kunna komma igång för att producera hormoner till parning och äggläggning. Ungarna är 15-25 cm vid kläckning. De ömsar sitt första skinn efter cirka 10 dagar och sedan äter de sin första måltid. 

Senast uppdaterad: 2016-10-13

Utbredningsomr den kalifornisk kedjesnok thumb

Fakta

Klass Reptiler
Ordning Squamata
Familj Snokar
Livsmiljö Skog, busklandskap, gräsland
Föda Gnagare, reptiler, fåglar, grodor, ödlor
Kroppslängd 150 - 200 cm
Dräktighetstid 40-65 dygn
Antal ungar Upp till 20 ägg/kull

I världen

Kedjesnoken är de vilda slätternas orm och man hittar den vanligtvis på upp till 800 meters höjd. Den lever i glesa tallskogar, längst floder, vid dammar, kärr och sjöar och i rasbranter med sparsam vegetation.

Kalifornisk kedjesnok lever i sydvästra Nordamerika; i Oregon, södra Utah, Arizona, Nevada, Kalifornien, Kaliforniska halvön och i Mexico. Snokar är den klart största ormfamiljen och de utgör nästan två tredjedelar av alla ormarter. Gruppen finns världen över utom på Antarktis. De är talrikast av alla ormar både vad det gäller artdiversitet och individrikedom på alla kontinenter utom Australien. De lever i mycket skiftande habitat från sjöar, kustnära våtmarker och träsk till regnskogar och torra öknar. Snokarnas variation i levnadssätt och habitat gör att de även finns i stor variation i storlek, färg och form. Alla giftiga baktandade ormar tillhör familjen snokar. Den kaliforniska kedjesnoken tillhör gruppen kungssnokar.

Flera arter av ormar har påverkats negativt av människan. Precis som andra rovdjur behöver ormar vidsträckta områden med orörd natur att jaga i. Många arter är relativt lätta att upptäcka vilket gör dem till lätta byten för jägare som dödar dem antingen för köttet, skinnet eller på grund av sina fördomar. Många ormar är nyttodjur eftersom de kontrollerar gnagarpopulationer kring människans odlingar och foderförråd.

I Sverige har vi tre olika arter av ormar, huggorm, hasselsnok och snok. Alla tre arterna är fridlysta och det innebär att de varken får fångas in eller dödas.

Redlist livskraftig