Om Kungsboa

Kungsboan är en av de äldsta och mest primitiva ormarterna. Den har fortfarande kvar spår av de bakben som deras ödlelika anfader hade. Dessa ser ut som små sporrar, en på vardera sidan av analöppningen. Hanen har i regel större än honan och de tros användas för att stimulera honan vid parning.

Kungsboan är en stor orm med smalt huvud och spetsig nos. Arten varierar i färg, men har mörka sadelformade mönster på ryggen som ibland blir mörkröda mot svansen. Kungsboan är mycket anpassningsbar och kan vara antingen dagaktiv eller nattaktiv beroende på vilket klimat den lever i. Den förekommer i enormt varierande habitat, från tropiska regnskogar till torra savanner och den kan även leva i städer. För att hitta byten i mörkret använder boaormen sitt luktsinne, men de har också värmekänsliga gropar i fjällen vid munnen. Med hjälp av dessa känner den av värmen som utstrålas av varmblodiga djur. Med ett blixtsnabbt bett övermannas bytet och ormen slingrar sig runt det tills det kvävs. Bytet sväljs sedan helt. Boaormar är inte giftiga utan de dödar sina byten genom konstriktion det vill säga kvävning och det är därifrån som namnet Boa constrictor kommer ifrån. De är inte de enda som dödar genom kvävning utan pytonormar och även några snokarter är så kallade konstriktorer. De klarar sig flera veckor, till och med i månader, utan att äta!

Kungsboan räknas som både trädlevande och marklevande. Den är också en duktig klättrare och kan även simma. Arten har ett ganska slött beteende och är tämligen skygg. Boaormar är ovovivipara, det vill säga de behåller äggen inne i kroppen och föder levande ungar. Efter parning utvecklas äggen inne i honan, det är också där äggen kläcks efter knappt fyra månader. Till skillnad från deras nära släktingar pytonormarna, som lägger ägg, föder alltså kungsboan ungar. En kungsboa kan föda upp till 50 ungar i en kull, var och en 35 - 60 cm lång!

Senast uppdaterad: 2016-10-13

Fakta

Klass Reptiler
Ordning Squamata
Familj Boaormar
Livsmiljö Regnskog
Föda Däggdjur, fåglar, ödlor
Kroppslängd 100 - 400 cm
Dräktighetstid 110 dygn
Antal ungar 6-50/kull

I världen

Kungsboan finns i flera olika underarter som skiljer sig åt till utseendet. På fastlandet är de oftast större än på öarna. De lever i Central- och Sydamerika, precis som de flesta boaormar.

Boaormar lever främst i Amerika med ett fåtal arter i Afrika, Asien samt på några stillahavsöar. Kungsboans utbredningsområde sträcker sig över Centralamerika, Sydamerika och några karibiska öar. Den är ännu så länge inte en hotad art. Kungsboan har många underarter som varierar i både storlek och färgteckning. På öar förekommer dvärgformer som bara blir en meter långa. Ormarna på fastlandet blir i regel tre meter långa, men i undantagsfall kan de bli ända upp till fyra meter.

Flera arter av boaormar har påverkats negativt av människan. Precis som andra rovdjur behöver ormar vidsträckta områden med orörd natur att jaga i. Många arter är relativt lätta att upptäcka, vilket gör dem till lätta byten för jägare som dödar dem antingen för köttet och skinnets skull, men också på grund av fördomar. Många ormar är nyttodjur eftersom de kontrollerar gnagarpopulationer kring människans odlingar och foderförråd.

Ormar saknar ben, ögonlock och ytteröron. Alla ormar är predatorer och lever av olika djur, från myror till antiloper. Vissa kramar ihjäl sina byten medan andra dödar med hjälp av gifttänder. Ormar tuggar inte sin föda, istället är benen i skallen lätta och sitter löst sammanfogade, vilket gör att käkarna kan öppnas mycket stort så att bytet kan sväljas helt.

I Sverige har vi tre olika arter av ormar: huggorm, hasselsnok och snok. Alla tre arterna är fridlysta och det innebär att de varken får fångas eller dödas.