Afrikanskt lejon

Lejonet är det största landrovdjuret som lever i flock. I flocken lever vanligtvis fler honor än hanar och deras gemensamma ungar från olika kullar.

Lejonfamiljen lever på Afrikas savanner och för det mesta är det honorna som jagar. De tyngre och starkare hanarna försvarar ungarna, maten och jaktområdet. Lejonen är som alla kattdjur köttätare och fäller stora bytesdjur. Lejonen kan jaga ensamma, i par eller i större flockar. Deras jaktteknik går ut på att ha tålamod och att smyga sig nära bytet för att sedan göra en snabb attack. De kan springa i 50-60 km/h en kortare sträcka men är inte så uthålliga. De använder klorna för att få tag i bytet och dödar sedan med ett bett över nacke eller strupe. De jagar främst zebror, bufflar och olika arter av antiloper men de kan även ta kalvar av noshörning och elefant eller fåglar och reptiler. Det händer att lejon stjäl byten från vildhundar, hyenor och geparder. Olika lejonflockar har visat sig ha olika jakttekniker beroende på var de lever. Detta tyder på att ett lärande spelar en stor roll i lejonens jaktbeteende. När bytet är slaget, vilket för det mesta är honor som gör, så äter lejonhannar först, följt av honor och sist ungar.

Lejonen kan få ungar året om men ofta föder honorna i flocken ungefär samtidigt och de hjälps då åt att ta hand om dem. Om honorna föder synkroniserat kan de dia varandras ungar. I en kull är det vanligtvis mellan 1-4 ungar och de föds väl skyddade i ett gömsle och träffar inte övriga medlemmar i flocken på flera veckor. Honan däremot, lämnar sina ungar många timmar för att träffa flocken och för att jaga. Unga hanar körs bort när de är i treårsåldern för att de så småningom ska kunna bilda en egen flock. Det händer också att unga honor stöts ut från flocken. De unga utvandrarna bildar ofta små grupper, hanar för sig och honor för sig.

Lejonens rytande är mäktigt och kan höras på flera kilometers avstånd. Det kan fungera som en revirmarkering mot andra lejonflockar. Lejonen stämmer upp tillsammans i rytandet och även lejonungar hänger på med ett jamande läte. En sekvens av rytande börjar lugnt för att sedan öka i frekvens, volym och längd. Hela beteendet avslutas med ett antal grymtande läten. 

Senast uppdaterad: 2016-10-12

Utbredningsomr den lejon thumb

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Rovdjur
Familj Kattdjur
Livsmiljö Savann
Levnadssätt Flock
Föda Zebra, antilop
Vikt 120 - 240 kg
Dräktighetstid 3,5 månader
Antal ungar 1 - 5/kull
Livslängd 15 år
Mankhöjd 107 - 123 cm
Nyhet icon

Nyhet

Lejonunge medium

Lejonungarna ute i gröngräset

Läs mer
Artiklar icon

Artiklar

Pauline lejonungar medium

Drömjobbet som djurvårdare

Läs mer

I världen

Lejonet, en stark symbol för Afrika, är hotat. Populationen minskar hela tiden och de har nu försvunnit från hela 80 % av deras historiska utbredningsområde.

För ungefär 100 år sedan fanns det 200 000 lejon i Afrika. Nu är siffran osäker, men betydligt mindre, troligtvis runt 30 000. Ett stort hot mot lejonen är att populationen är mycket splittrad. De flesta länder har färre än 1000 lejon var och de finns idag kvar i 28 länder. I 26 länder är de helt utrotade.

Det som hotar lejonen är minskning av deras levnadsområden. Både lejonen och deras bytesdjur jagas av människor. Lejonen blir bland annat skjutna av människor när de attackerar tamdjur eller bybor.
I Kenya befarar man att det inte kommer att finnas några lejon kvar år 2030 om ingen förändring görs. Det bedrivs bevarandeinsatser på många sätt. Läs om Kolmårdens insamlingsstiftelses stöd för lejonen här.

Redlist s rbar

På Kolmården

Lejonen på Kolmården har ett drygt 2 hektar stort hägn i Safariparken. Där går de utomhus stora delar av året. De har även tillgång till lejonhuset som bland annat används för att gå in i nattetid på vintern. Lejonen kan på vintern vara ute här i Sverige då de får en tjockare vinterpäls. Däremot kan de behöva gå in och värma sig ibland.

Lejonhuset används också när en hona ska föda sina ungar. I naturen lämnar honan flocken för att söka upp en trygg plats för sina ungar och det efterliknar man i lejonhuset. Därför finns också ett separat hägn där honan kan ta ut sina ungar när de är redo att lämna gömslet men inte så stora att de ska presenteras för flocken.

Lejonen äter tillsammans hela flocken. De får ett stort gemensamt köttstycke att dela på. De äter inte heller varje dag utan precis som i naturen har de flera fastedagar efter att de ätit ett stort skrovmål. I lejonanläggningen har de en stor trästock som djurvårdarna kan lägga kött i. Lejonen får sen hantera stocken som om det vore ett byte och försöka få loss köttstycken som nu är lite svåra att komma åt. Detta är ett exempel på att ge djuren några av de utmaningar som de möter i naturen för att ge dem den fysiska och mentala stimulans de behöver.

Lejonen tränas av djurvårdarna. Syftet är att kunna sköta dem på bästa sätt. Till exempel tränas de till att kunna stå stilla så att man kan känna på dem med en barriär emellan, eller till att gapa för att kunna titta på tänderna.  De tränas med positiv förstärkning vilket betyder att man belönar fram de beteenden som man vill att lejonen ska göra. En bonus med träningen är att den ger både fysisk och mental aktivering!