Om Majsorm

Majsormen är en av Nordamerikas mest iögonfallande råttsnokar och den underarten vi har på Kolmården är den mest färggranna och med ett lugnt temperament. Om den fångas in kan den dock utsöndra en illaluktande substans som påminner om lukten från en skunk.

Majsormen är en marklevande art, men den kan även ses i träd eller i byggnader. Vuxna individer livnär sig i huvudsak av smågnagare vilket gör dem till nyttiga djur på gårdar. Arten är nattaktiv, men under kallare årstider är den även dagaktiv. Precis som andra ormar har den alltid ögonen öppna eftersom den saknar rörliga ögonlock.  De har runda pupiller och är inte giftig, utan kramar ihjäl sitt byte. Vid hot vibrerar ormen snabbt med svansen och kan resa sig upp när den är redo för anfall.

Som alla andra snokar så saknar majsormen en fungerande vänsterlunga och bäckengördel, liksom ett litet ben i underkäken som kallas coronoid. Dessa tre karaktärer skiljer snokarna från mer primitiva grupper som till exempel boaormar och pytonormar. Snokar skiljer sig även genom sin mer rörliga skalle och käkar som kan säras så att munnen går att öppna mycket stort och svälja stora byten. Underkäkens två halvor är löst sammanbundna till varandra med elastisk vävnad och de sitter inte alls fast i skallen. Nästan alla arter av snokar har stora plåtliknande fjäll på huvudet. Fjällen skiljer dem från boaormar och pytonormar, samt de flesta huggormar. Huvudfjällens mönster är ofta arttypiskt och en värdefull karaktär vid identifikation. Majsormens grundfärg på ryggen varierar mellan skuggor av orange, gul, gulbrun, rödbrun och grå. Mönstret på kroppen bildas av sadelformade fläckar som är rödbruna, orangea eller rödaktiga ofta med svarta kanter. Antalet fläckar varierar mellan 25 till 38, varken mer eller mindre.

Majsormen är en ovipar orm, det vill säga den lägger ägg. Cirka 70 procent av alla ormar är ovipara. Det kan ibland vara svårt för ormen att hitta en lämplig plats att lägga sina ägg på eftersom äggen kräver både fukt och värme för att kunna utvecklas. Majsormar lever ibland i torrare områden.

Senast uppdaterad: 2015-09-23

Utbredningsomr den majsorm thumb

Fakta

Klass Reptiler
Ordning Squamata
Familj Snokar
Livsmiljö Skogar, öppna landskap
Föda Fisk, gnagare, grodor, småfåglar, mindre däggdjur
Kroppslängd 100 - 180 cm
Dräktighetstid 50 - 60 dygn
Antal ungar Upp till 25 ägg/kull

I världen

Namnet majsorm har de fått då man förr trodde att den åt majs ur böndernas förråd. Det var dock inte majsen ormarna var ute efter utan de möss och råttor som tog sig in i förråden och åt av majsen.

Majsormen härstammar till östra och sydöstra Nordamerika och norra Mexiko. Flera arter av ormar har påverkats negativt av människan. Precis som andra rovdjur behöver ormar vidsträckta områden med orörd natur att jaga i. Många arter är relativt lätta att upptäcka, vilket gör dem till lätta byten för jägare som dödar dem antingen för köttet, skinnet eller på grund av sina fördomar. Många ormar är nyttodjur eftersom de kontrollerar gnagarpopulationer kring människans odlingar och foderförråd.

Ormar saknar ben, ögonlock och ytteröron. Alla ormar är predatorer och lever av olika djur, från myror till antiloper. Vissa kramar ihjäl sina byten medan andra dödar med hjälp av gifttänder. Ormar tuggar inte sin föda, istället är benen i skallen lätta och sitter löst sammanfogade, vilket gör att käkarna kan öppnas mycket stort så att bytet kan sväljas helt.

I Sverige har vi tre olika arter av ormar, huggorm, hasselsnok och snok. Alla tre arterna är fridlysta och det innebär att de varken får fångas eller dödas.

Redlist livskraftig