Rödkullako

Rödkullan är oftast karaktäristiskt rödbrun precis som namnet antyder och har länge funnits på flera gårdar i Sverige. Rödkullan klarar det hårdare klimat som Sveriges vintrar bjuder på och kännetecknande för rasen är ett gott lynne samt ett livligt temperament.

Rödkulla var förr en mycket vanlig koras som användes för både kött- och mjölkproduktion i Sverige. Rödkullan erkändes officiellt som ras år 1912. Men det var inte förrän 2004 den slutgiltiga bekräftelsen på att rödkullan var egen ras kom då rödkullan fick en egen raskod från jordbruksverket.

Under första delen av 1900-talet fanns det upp emot 30 000 rödkullor vilket sedan minskade kraftigt och det gick så långt att endast 18 hondjur fanns kvar. En bonde från Dalarna ledde arbetet för att rädda rasen och Kolmården hjälpte till. En av de få tjurar som fanns kvar hette Olle. Olle såldes till Kolmården som även skaffade några kor. Nu har antalet rödkullor ökat och Kolmården är fortfarande med i avelsarbetet för att bevara denna gamla lantras. 2014 fanns det ungefär 1600 renrasiga hondjur i Sverige.

Rödkullan är främst rödbrun till färgen. Vita inslag kan också förekomma, såsom vita strumpor eller vitt juver. Den tillhör, tillsammans med fjällkon, svensk kullig boskap (SKB). Med kullig menar man att den inte har några horn, varken om det är en tjur eller en ko. 

Senast uppdaterad: 2017-06-28

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Partåiga hovdjur
Familj Slidhornsdjur
Föda Gräs, spannmål
Vikt 350 - 600 kg
Dräktighetstid 9,5 månader
Antal ungar 1/kull
Livslängd 15 - 20 år
Mankhöjd 120 cm

På Kolmården

Rödkullorna bor på området Stallet tillsammans med getter, grisar, höns och får. Trots att kossorna är störst är det inte de som bestämmer i hagen!

I hagen går det kor, getter, grisar och får tillsammans. Kossorna får ge vika för getternas framfart, de är utan tvekan tuffast. Ibland står till och med killingar uppe på kornas rygg. Man kan ofta se kossorna ligga tillsammans i grupp i solen.

Under årets gång så används olika hagar till olika djur beroende på parningssäsong, födslar och hänsyn till vädret. Trots dessa förändringar är djuren på Barnens lantgård väldigt anpassningsbara och lär sig snabbt de nya rutinerna. När klockan slår 17.00 har alla djuren stenkoll på att det är kvällsmat som gäller och de står utanför grindarna och väntar på djurvårdarna. Så fort grindarna öppnas springer de in i sina olika boxar utan någon form av dirigering från djurvårdarna!

Kossorna är tränade så djurvårdarna kan gå ut på promenader med dem i djurparken. De har även tillgång till betesmarker som de går till efter djurparken stängt på kvällarna om sommaren.