Sambah

Banbrytande forskning om tumlare

Tumlaren är en av de allra minsta valarna och den enda val som är bofast och fortplantar sig i svenska vatten; både på västkusten och i Östersjön. Populationen i Östersjön har minskat drastiskt under de senaste decennierna och anses nu vara akut hotad. Eftersom det saknas kunskap om Östersjötumlarna - man vet t.ex. väldigt lite om populationens storlek och geografiska utbredning - är det svårt att vidta effektiva åtgärder för att skydda den.

SAMBAH (Static Acoustic Monitoring of the Baltic Sea Harbour porpoise) är ett internationellt projekt som till 50 procent finansieras av EU:s LIFE-program och de resterande 50 procent av olika nationella finansiärer. I Sverige är det Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, samt Kolmårdens Djurpark, som är medfinansiärer. Projektet, som koordineras från Kolmården och involverar alla EU-länder kring Östersjön, har till övergripande syfte att säkra bevarandet av tumlare i Östersjön. Tumlare är svårstuderade djur eftersom de bara kan observeras under en kort stund när de går upp till vattenytan för att andas.  När de dessutom är så få, är det ett omöjligt uppdrag för forskarna att visuellt räkna tumlarna i ett så stort område som Östersjön. Istället använder man sig av ljuddetektorer som fångar upp tumlarnas högfrekventa klickljud, så kallade C-POD:s.

SAMBAH är det hittills största projekt av detta slag i världen. För att kunna täcka hela den historiska utbredningen i Östersjön krävdes så många detektorer som 304 st. Och för att kunna avslöja eventuella säsongsvariationer var man tvungen att hålla igång dem under två hela år.

Resultat & genomförande

Efter två års registrering av tumlarnas sonarklickljud, har Sambah-projektet gått in i analysfasen. När projektet är klar presenteras en komplett karta över tumlarens utbredning i Östersjön. Redan nu visar denna karta mer än man någonsin tidigare har vetat om artens utbredning i Östersjön och mycket mer kommer när hela den omfattande statistiska bearbetningen är klar.

Kartan (se bilden) visar de 304 akustisk mätstationerna i SAMBAH-projektet. I 144 stationer registrerades tumlarklick åtminstone vid ett tillfälle under de två åren som datainsamlingen pågick. I 160 stationer blev det inga klickregistreringar alls och i fyra fick man inga data, eftersom detektorerna hela tiden förlorades. Medelvärdet för antalet detektioner i alla positionerna i de olika ländernas farvatten, eller delar därav, visas i blåskala i kartan. I ryska Kaliningrads farvatten pågår datainsamlingen fortfarande. Den påbörjades i maj 2013 och kommer att hålla på tills maj 2014, dvs. utan överlapp med SAMBAH:s datainsamling och ett år kortare. Ännu så länge har inga tumlare registrerats i ryska farvatten.

Det första som nu kommer att ske är att klickdetektionerna konverteras till beståndstäthet och totalt antal tumlare i Östersjön, samt antalet per land. Även om tumlare rör sig över stora områden och inte stannar inom nationsgränser, så är det ungefärliga antalet per land ett viktigt underlag när de olika länderna tar fram sina nationella åtgärdsplaner för att rädda Östersjötumlaren.

Täthetsresultaten kommer därefter att användas till s.k. rumslig modellering för att ta fram betydligt mer detaljerade utbredningskartor för olika årstider, samt klargöra vilka miljöfaktorer som påverkar tumlarnas utbredning. Baserat på dessa kartor kan man identifiera områden som är särskilt viktiga för tumlarna, samt områden där det är större risk för konflikt med mänskliga aktiviteter. Detta blir också ett mycket viktigt underlag till de nationella åtgärdsplanerna.

Beräkningarna av tätheter och antal kommer att slutföras under våren och resultatet från den rumsliga modelleringen presenteras under hösten. SAMBAH:s slutkonferens kommer att hållas på Kolmården i 8-9 december 2014, och en workshop för svenska myndigheter äger rum 9-10 december. För mer information, se www.conference.sambah.org.

En hotad art

Östersjöns tumlarbestånd klassas som akut hotat, men denna klassificering bygger på mycket bristfälliga data. Man vet inte exakt hur många tumlare det finns och det beror på att traditionella inventeringsmetoder från flyg eller båt inte fungerar i bestånd med så låg täthet. Därför har SAMBAH använt sig av en ny metod: med hjälp av klickdetektorer, så kallade CPOD:s, har man registrerat de klickljud som tumlarna använder för att orientera sig, hitta fisk att äta och kommunicera.

Tumlaren är en av de minsta tandvalarna, med en kroppslängd på 1.5-1.9m och en kroppsvikt på 50-70kg (honorna blir större än hanarna). Nosen är trubbig, ryggen är mörk, nästan svart och ryggfenan liten och trekantig. Tumlaren gör inte mycket väsen av sig när den kommer upp till ytan för att andas och utandningen är nästan osynlig. Födan består av sill, skarpsill, småtorsk och diverse bottenlevande fiskarter såsom tobis och smörbult.

Tumlaren har en stor utbredning i tempererade farvatten på norra halvklotet. I Östersjöregionen finns det tre tumlarpopulationer: (1) i egentliga Östersjön, Ålands skärgård, Skärgårdshavet och Finska viken, (2) i inre danska farvatten och södra Kattegatt och (3) i norra Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön.

Sambah i skarpt läge

Tidigt på morgonen på söndagen 10 april backades en hyrd lastbil in i centrallagret på Kolmårdens Djurpark för att lasta på 30st 25-kilos P-ringsankare, 58st vajrar, ett par km ankarlina och 30 gula markeringsbojar. Sedan sattes kursen mot hamnen Nogersund i Blekinge, där trålaren Ceylon väntade på att bli bordad. SAMBAH-teamet Mats, Daniel och Cinthia satte sig i projektets VW Amarok och följde efter. Efter en mellanlandning i Söderköping för att hämta upp två pallar med 40-kilos betongankare, bar det så iväg mot söder.

Uppgiften var att sätta ut SAMBAH-projektets första 30 tumlardetektorer i Skånes och Blekinges farvatten och i farvattnen söder om Öland och Gotland. Totalt skall 99 tumlardetektorer sättas ut, från Skanör i söder till Öregrund i norr, onekligen en mastig uppgift!

Så snart allt var lastat och säkert stuvat i Ceylons fiskdoftande lastrum, sattes under natten till måndagen kosan mot Skanör där den första bojen skulle placeras. Vi tog de första profylaktiska sjösjukepillren och applicerade plåster bakom örat, fick tilldelat smala, inbyggda bingar i skansen, som inte var helt enkla att krångla sig in i och som låg alldeles ovanför den bullriga propelleraxeln, och stupade sen i säng efter en lång dag.

Tidigt nästa morgon var det purrning och ut på däcket för att ställa i ordning första bojen. Det var ganska grunt på positionen, så att famna upp ankarlinan 2 gånger djupet gick lätt. Sen blev det djupa diskussioner med besättningsmännen Jonas och Roger om vilka knopar som var bäst lämpade – en del av resultatet kan ses på bilden av tumlardetektorn, ”C-POD’en”. Cinthia tog ut SD-kortet ur C-POD’en för att i datorn kolla att den fungerade korrekt, satte tillbaka det och skruvade sedan i bottenpluggen ordentligt. När vi närmade oss positionen kånkade vi upp de två ankarna på relingen, såg till att det inte var några kinkar på ankarlinan och att bojen var klar för sjösättning.  Skippern Anders styrde upp Ceylon på positionen och när han sa ”Lägg i!” sänkte vi ned båda ankarna parallellt tills de kom under vattenytan och sen släppte vi båda. När de landat på botten, lyfte vi betongstenen lite och backade sen med båten för att sträcka på vajern, som kopplade ihop bojstenen med C-POD-ankaret. Sen åkte bojen i vattnet och därmed var den positionen klar! Återstod bara att notera GPS-positionen i protokollet.

Sen följde några intensiva dagar med att under de ca 2 timmarnas gångtid till nästa position färdigställa nästa C-POD, ankare och boj. På några positioner var det över 70m djupt, vilket innebar att mäta upp ca 80 famnar ankarlina – snart brände det duktigt i axelmusklerna! Sömn blev det bara 1-2 timmar i stöten, så man kände sig hela tiden rätt sliten. Men stämningen ombord var på topp, så det var bara att hänga i! Vi hade en otrolig tur med vädret, med labra vindar och måttlig sjögång. Natten till onsdagen kom det lite duggregn som gjorde däcket såphalt, men med så lite vågor så var det inga problem ens med att bära 40 kilo bojsten fram till relingen. Effekten av den nordliga kulingen som kom in från väster på tisdagen undvek vi genom att stäva österut ut på öppet hav söder om Öland och nästa dag jobbade v i lä av land i Hanöbukten.

När vi stävade in i Nogersunds hamn på onsdag förmiddag var vi bra trötta, men väldigt nöjda över att allt hade fungerat så bra och att den första omgången C-PODs var i vattnet. Nu är det bara att vänta tills i juli, då allt skall upp igen för att byta batteri och minneskort i C-POD’arna. Då får vi förhoppningsvis den första indikationen på om och var det finns tumlare!

/Mats Amundin, april 2011