Varg

Kolmårdens Insamlingsstiftelse har bidragit med 200 000 kr till det nationella svenska vargprojektet, så att de traditionella VHF-sändarna kunde ersättas med en ny generation radiosändare som inte kan spåras av tjuvjägare.

Ett intensivt arbete med radiomärkta vargar under 1999-2003 har genererat goda kunskaper om vargens populationsekologi i form av etableringsmönster, utvandring, revirstorlekar, reproduktion och dödlighet. Data på vargarnas predation i olika lokala älgpopulationer har möjliggjort relativt exakta beräkningar på hur uttaget på älg fördelas mellan varg och jägare i olika områden.

Ett gott samarbete mellan den skandinaviska vargforskningsprojektet, Viltskadecenter och förvaltande myndigheter i både Sverige och Norge har skapad en god bild över vargpopulationens storlek, tillväxt och utbredning. Ett samarbete med flera genetiska institutioner har möjliggjort en rekonstruktion av släktskapsförhållanden i vargpopulationen sedan början av 1980-talet och har visat att invandring från Finland har skett vid minst 5 tillfällen under de senaste 20 åren.

Under perioden december 1998 till december 2002 har totalt 44 vargar sövts varav 43 har försetts med radiosändare. Av dessa har vi för närvarande (januari 2003) kontakt med 20 st. Av de 23 vargar som vi ej längre har kontakt med är 12 med säkerhet döda, för de resterande 11 vargar har kontakten upphört. Av de 12 döda vargarna har 2 avlivats i Norge på beslut av norska myndigheter, 2 är trafikdödade, 2 har med säkerhet dödats illegalt i Sverige, 5 har avlivats eller dött p g a sjukdom (skabb m m), och 1 har drunknat. Av de 11 vargar som kontakten har upphört med finns starka misstankar om illegal jakt i 9 fall och i de två resterande är orsaken troligen att dessa har utvandrat från tidigare känt område.

Under 2002 har ytterligare bevis för att enskilda privatpersoner anskaffar pejlutrustning och pejlar de sändarförsedda vargarna. Huruvida detta har skett i syfte att döda djuren eller ej är för närvarande oklart. Det kan ej uteslutas att flera av dessa sändarförsedda vargar kan ha dödats illegalt med hjälp av privat införskaffad pejlingsutrustning. Därför har forskningsprojektet beslutat att fr o m 2003 endast använda alternativa typer av sändarteknik. Denna typ av ”säker” teknik har tidigare år varit mycket begränsad men nya produkter har framkommit på marknaden under 2002. Dessutom har ny ”säker” sändarteknik tagits fram genom det EU-projekt (Ny Teknik för Viltforskning) som alla de fyra stora rovdjursprojekten gemensamt deltar i tillsammans med Orsa kommun.

Telemetriprojektet har under 2002 utvecklat en första serie av sk Fas II sändare vilka kan stängas av och på genom att använda fjärrstyrda styrenheter som sänder specifika kodmeddelanden till sändaren på djuret i samband med pejlingen. Detta medför att sändaren på vargarna endast är verksamma under en kort tidsperiod då den auktoriserade pejlaren lokaliserar vargarna. En mindre serie om ca 6 enheter har tillverkats under vintern 2002/03 och har applicerats på vilda vargar under februari/mars 2003.

Starka önskemål om att samtliga sändarhalsband av äldre modell skulle bytas ut medförde att vargforskningsprojektet tvingades köpa in flera nya typer av radiosändare. Kostnaderna för denna nya typ av sändare är avsevärt högre än för den äldre typen. Kolmårdens Insamlingsstiftelse samlade in pengar som täckte större delen av dessa merkostnader för sändare i syfte att användas vid märkningen av varg under 2003.