På Kolmården har vi flasknosdelfiner. Det är oftast flasknosdelfiner som man ser i djurparker. I naturen finns det flasknosdelfiner som lever i kustnära vatten och det kan bidra till att de trivs i delfinarium.
Flasknosdelfiner återfinns i alla världshaven; Stilla havet, Atlanten, Medelhavet, Svarta havet och Indiska oceanen. De kan inte leva kring polerna där det är för kallt men de lever året runt så långt norrut som utanför Skottlands kuster.
10–15 delfiner lever tillsammans
Flasknosdelfinerna lever i flockar med ca 10–15 djur i olika åldrar. Honor lever för sig och hanar för sig. Antalet individer som ingår i flocken kan variera.
Honornas flockar består av vuxna honor och deras ungar och därför är många släkt med varandra. Oftast stannar döttrarna kvar hela livet i den flock de föds, men det händer också att de söker sig till en annan flock.
Sönerna växer upp i flocken tills de närmar sig könsmognad vid 8–10 års ålder. De lämnar flocken i 8-årsåldern eller blir bortkörda för att bilda egna, ganska stora, grupper som ofta kallas för ”ungkarlsgrupper”. Ju äldre de blir, desto mindre grupper vill de vara i.
De vuxna hanarna ser man oftast i par eller i trios som håller ihop hela livet. De söker sig till honorna bara när det är dags för parning och hjälper inte alls till med ungarna. Delfinerna har ingen bestämd årstid för parning utan brunsten kan infalla vilken årstid som helst.
Perfekt anpassad för havet
Delfinens strömlinjeformade kropp är väl anpassad för att snabbt och smidigt ta sig fram i vatten. Huden har en mycket glatt struktur vilket minskar motståndet i vattnet och på så sätt sparar energi när de simmar.
Deras anatomi har utvecklats under evolutionens gång så att inga kroppsdelar sticker ut och sänker hastigheten. Ytteröronen har vuxit bort, och könsdelar och spenar sitter infällda i hudveck för att minska motståndet när de simmar.
Kroppen är också kamouflagefärgad genom att den ljusa undersidan inte syns underifrån mot vattenytan och ryggsidans mörkgrå nyans syns inte ovanifrån mot det mörka havsdjupet.
Delfinerna ser med ekolod
Delfinens ögon är placerade på var sin sida av huvudet. På så sätt får de ett mycket stort synfält. Det är endast rakt bakom sig och mitt framför nosen som de ser dåligt.
Flasknosdelfiner har bra syn men de saknar färgseende. Därför är inte synen till så stor nytta om det är mörkt eller om vattnet är väldigt grumligt. Då använder den sitt ekolod (även kallat sonar) som gör att den kan upptäcka hinder i vägen utan att se det. Det gör den genom att sända ut serier av ”klickljud”. Träffar klickljuden till exempel en fisk, studsar de tillbaka som ekon.
Med hjälp av dessa ekon kan delfinen avgöra hur långt avstånd det är till fisken, hur stor den är och kan till och med förstå vilken art det är! Och på så sätt slipper den slösa energi på att jaga efter en fisk som inte är ätlig.
Delfinernas hörsel är väl utvecklad. Trots att de saknar ytteröra har de en av djurvärldens bäst utvecklade hörsel. De kan höra upp till 150 kHz, vilket kan jämföras med hunden på 35 kHz och fladdermusen på 100 kHz. Människan hör endast upp till 20 kHz.
Delfiner saknar helt luktsinne och de har inte heller ett smaksinne som påminner om vårt. De har endast de smaker som de har behov av, som exempelvis att känna hormoner i vattnet vid brunst.
Delfinernas förfäder var fyrbenta
Stjärtfenan hos delfiner är tvärställd så att de slår med den uppåt och nedåt när de simmar till skillnad från fiskar och hajar som rör sina stjärtfenor i sidled.
Delfiner utför mer en galopperande rörelse när de simmar då deras förfäder var fyrbenta djur som levde vid strandkanterna. Det är svansen som har vuxit ut och bildat stjärtfenan medan bakbenen har tillbakabildats och försvunnit helt. Frambenen har blivit bröstfenor, som kallas för flipprar.
Fenorna har många och ytliga blodkärl så att de kan bli av med överskottsvärme när de blir varma. Delfinens kroppstemperatur är 36–36,3 °C och för att skydda sig mot kyla har de ett lager späck (fett) under den tunna ytterhuden. Ju kallare vatten de lever i desto tjockare späcklager anlägger de på hela kroppen utom på fenorna.
Så pratar delfinerna med varandra
Klickljuden som delfiner använder när de ekolodar låter ungefär som en knarrande dörr för oss människor men det är långt ifrån det enda ljudet det kan göra. Delfiner kommunicerar med varandra genom ljud och kan därför producera många olika ljud. De kan vissla, smälla, knarra, pysa och prutta. De använder sig av både ljudstyrka och varierande frekvenser; de är helt enkelt ljudexperter.
Varje delfin har sin egen visselsignatur, ungefär som ett namn, så att de vet vem som visslar även om de inte kan se varandra. Visslingarna fortplantar sig på mycket långa avstånd i vatten.
Precis som andra djur kommunicerar delfiner även med hjälp av kroppsspråk. De kombinerar ljud och kroppsspråk när de vill vara tydliga mot varandra, exempelvis när de hotar varandra. Vi människor har emellertid svårt att se delfiners kroppsspråk eftersom det inte är lika tydligt som hos andra djurarter.
Delfinens födsel kan ta fem timmar
Delfiner föder en unge, eller kalv som de kallas, efter 12 månaders dräktighet. De flesta delfinkalvar föds med stjärtfenan först. Detta tros vara en anpassning till vattenlivet så att kalven inte ska dra in vatten i lungorna under själva födseln, som kan ta upp till fem timmar.
Kalven väger omkring 15 kg vid födseln och den är knappt 1 meter lång. Eftersom den är så lång måste den ligga dubbelvikt i livmodern under dräktigheten. Med jämna mellanrum ändrar den ställning och viker kroppen åt motsatta hållet. Det bildas då veck på kalvens båda sidor och en nyfödd kalv ser därför ut att vara randig på långt håll. Dessa födselveck slätas ut successivt när kalven diar och blir rundare i kroppsformen.
Honan ger di till kalven i två till fyra år även om ungen börjar äta fisk före ett års ålder. När kalven vill dia simmar den under mamman och stöter huvudet upprepade gånger mot honans juver. Honan saktar ner farten, kalven lägger tungan runt den ena av honans två spenar som hon fäller ut från hudvecket. Att dia tar cirka sju till femton sekunder och görs medan de fortsätter att simma.