Om Gemsbock

Gemsbocken lever i öppna, torra områden och är mycket väl anpassad för att leva i denna tuffa miljö. Den klarar sig utan att dricka vatten under långa perioder genom att minska vätskeförlust samt tillgodogöra sig vätskan från födan.

Gemsbocken föredrar grönt gräs, men eftersom det inte alltid är tillgängligt i de torra miljöer den lever i, äter den ofta torrt gräs. Genom att vara aktiv och beta på kvällen och morgonen maximerar gemsbocken intaget av vätska eftersom växterna då har dragit åt sig daggen som bildas under kvällen och natten.

Med hovarna kan de gräva upp till en meter ner i marken efter rötter, lökar och andra vattenhållande växtdelar. För att hitta fritt vatten kan de ibland gräva vattenhål i de torra flodbäddarna vilket även andra djur drar nytta av. För att minska vätskeförlusten ligger gemsbocken i skuggan och vilar under de varma timmarna på dagen.

Flocken består oftast av hanar och honor. Det kan finnas flera könsmogna hanar i en flock där de flesta inte är dominanta och rent utav har underutvecklade testiklar. Hanar kan också leva själva. Det är oftast mycket dominanta hanar som går in och parar sig med honor i befintliga flockar. När den dräktiga honan ska föda går hon undan från flocken. Den nyfödda kalven följer inte honan utan hålls gömd den första tiden. Honan återvänder endast för att ge den di ett par gånger per dag. Kalven kan gå redan efter några timmar och springa efter några dagar. Vid tre till fyra veckors ålder tar honan med sig kalven till resten av flocken.

Senast uppdaterad: 2015-02-16

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Partåiga hovdjur
Familj Slidhornsdjur
Livsmiljö Halvöken, savann
Levnadssätt Flock
Vikt 190 - 240 kg
Föda Gräs, rötter
Dräktighetstid 8,5 månader
Antal ungar 1/kull
Livslängd 20 år
Mankhöjd 110 - 125 cm

I världen

Gemsbockar har mycket långa horn, upp till 150 cm. Med dessa kan de försvara sig, sina ungar och sitt revir. Tyvärr är det dessa vackra horn som gör att gemsbocken jagas som trofédjur.

Gemsbocken lever i sydvästra Afrika, främst i Botswana, Namibia och Sydafrika. I Angola har de funnits men är troligtvis utrotade. Trots omfattande jakt på gemsbocken för dess spektakulära horn så är populationen stabil och det finns flera hundra tusen gemsbockar.  I skyddade områden och på privata marker ökar antalet gemsbockar.

Redlist livskraftig