Om Kulan

Kulanen lever i öken- och stäppområden. Dess ursprungliga levnadsområde sträcker sig över nästan hela Asien, men senaste 20 åren har populationen minskat med 50 procent.

Kulanen är en asiatisk vildåsna. Pälsen på ryggen är mörkgul eller rödbrun med en bred mörk rand längs ryggraden, undersidan är ljus. Asiatiska vildåsnor är mer hästlika med bredare hovar och kortare öron än den afrikanska vildåsnan. Tamåsnan härstammar från den afrikanska vildåsnan med smalare hovar och längre öron.

Kulanen lever i torr halvöken med extremt varma dagar och kalla nätter. De är därför mest aktiva i gryning och skymning då det är svalare. På Kolmården finns den Turkmeniska kulanen som i det vilda lever i ett litet område i Turkmenistan. Den har också återintroducerats i Uzbekistan och Kazakstan. 

Födan består främst av gräs men under torrperioden äter de mer blad och buskar. De får nästan all vätska från växterna de äter men ses ändå sällan längre än 30 km från vatten. Digivande ston är beroende av att dricka varje dag och håller sig därför närmare vatten.

Social organisation

Kulanen visar ett mer hästlikt socialt beteende än andra asiatiska vildåsnor. Ston med föl lever i slutna flockar och vandrar till och från vatten tillsammans med en hingst. Hingsten vallar aktivt ihop sina ston om de vandrar för långt bort och försvarar flocken mot rovdjur. För att stärka sociala band putsar kulaner varandra med hjälp av tänderna.

Kulaner är dräktiga i 11 månader och födslar sker säsongsbundet med topp i juni och juli. Fölen följer sin mamma i 2 år.

Senast uppdaterad: 2016-10-12

Utbredningsomr de kulan thumb

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Uddatåiga hovdjur
Familj Hästdjur
Livsmiljö Stäpp
Levnadssätt Grupp
Föda Gräs
Vikt 200 - 250 kg
Dräktighetstid 11 månader
Antal ungar 1/kull
Livslängd 30 - 35 år
Mankhöjd 125 - 130 cm

I världen

Ursprungligen fanns kulan över nästan hela Asien. Idag finns den endast utspridd på ett fåtal platser, varav det största området är kring norra Kina och Mongoliet. Populationen ha minskat med 50 procent bara de senaste 20 åren.

Alla underarter av asiatisk vildåsna har minskat kraftigt i antal. Ett stort hot är människans utbredning som innebär förstörelse av habitat och minskande levnadsområden för vildåsnan. Den mänskliga exploateringen av mark innebär också minskad tillgång till vatten för de vilda djuren. Konkurrensen med tamdjur om bete och vatten är idag ett stort hot mot de asiatiska vildåsnorna.

Den turkmeniska kulanen har minskat kraftigt i antal sedan början av 1990-talet på grund av jakt för köttets skull. Idag finns skyddade reservat men trots att kulaner är fredade löper de stor risk att bli tjuvskjutna när de vandrar utanför reservatet för att söka vatten och föda.

År 2005 fanns endast 1300 turkmeniska kulaner kvar av den ursprungliga populationen. Återintroducering i närbelägna Uzbekistan och Kazakstan har dock ökat antalet individer något.

Redlist n ra hotad