Om Lechwevattenbock

Ofta står lechwevattenbocken i grunt vatten och äter av gräset under vattenytan. Den lever på flodslätterna och har anpassat sig för att kunna leva i våtmarker som bildas när floderna svämmar över under regnperioden.

Hanen vaktar sitt revir hela året runt, även när det inte är parningstid. Hanar kan också leva i så kallade ungkarlsgrupper. Honor lever i mindre flockar tillsammans med sina kalvar. Flockarna består oftast bara av upp till 10 individer. Man kan däremot se lechwevattenbockar i större grupper på drygt hundra djur. Det är då löst sammansatta grupper med blandade kön och åldrar. När ett rovdjur närmar sig och gör en attack så skingrar sig gruppen. De har inte speciellt starka band till varandra.

Kalven föds när flodvattnet drar sig tillbaka och en kraftig gräsväxt följer. Kalven följer inte med sin mamma från början utan stannar kvar i det höga, skyddande gräs där den föds upp till två månader. Mamman besöker den främst under gryning och skymning för att ge di. Kalven är helt avvand vid 7 månaders ålder.

Hos lechwevattenbocken har bara hanen horn, vilken annars är ovanligt hos slidhornsdjur. Pälsen är rödaktig med vita och svarta tecken på benen, magen och i ansiktet. Pälsen är ganska lång. Klövarna är också långa, vilket passar bra när man lever i våtmarker. Hanen är cirka 50 procent större än honan. 

Senast uppdaterad: 2015-02-16

Utbredningsomr de lechwevattenbock thumb

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Partåiga hovdjur
Familj Slidhornsdjur
Livsmiljö Våtmarker vid floder
Levnadssätt Flock
Föda Vattenväxter, våtmarksgräs
Mankhöjd 90 - 110 cm
Vikt (hane) 90 - 135 kg
Vikt (hona) 50 - 90 kg
Dräktighetstid 7 - 8 månader
Antal ungar 1/kull
Livslängd 15 - 20 år

I världen

Det är väldigt svårt för lechwevattenbocken att fly när de betar i våtmarkerna. Det är tungt att springa i vatten och det går mycket långsammare än på land.

Detta vet människor om och därför passade de på att jaga just när djuren samlats för att beta i vattnet. Den kollektiva jakten kallades chila. På 1950-talet, när det fanns gott om lechwevattenbockar, kunde de få ända upp till 3 000 djur i en enda chila. Så småningom fanns det bara en spillra av populationen kvar. Nu finns det återigen gott om lechwevattenbockar i utbredningsområdet i Botswana, Zambia, Angola, Namibia.  Men i dag finns ett nytt hot: när människor bygger vattenkraftverk torrläggs områden och betesmarkerna försvinner.

Redlist livskraftig