Om Snöleopard

Det kan bli -50°C kallt på vintern i Centralasien. Snöleoparden har tjock päls med tät underull för att skydda sig mot kylan. När den vilar sveper den som extra skydd sin långa svans omkring sig och över ansiktet. Svansen är också nödvändig för balans och styrning, speciellt när den gör långa hopp mellan klipphyllorna.

Snöleoparden är en riktig enstöring. Den går för sig själv över jättestora områden i bergstrakterna i Centralasien på jakt efter bytesdjur. Det är bara honor som lever tillsammans med sina ungar. Men efter knappt två år skiljs de åt för att leva ensamma.

Snöleoparden lever i Centralasien och populationen är spridd i tolv länder från Bhutan i söder, där snöleoparden lever i Himalaya, till Ryssland i norr. Hela 60 procent av snöleopardpopulationen finns i Kina.
Snöleoparden lever på hög höjd, vanligen 1000- 4000 meter över havet, men finns i Himalaya på 6000 meter. Under vintertid följer den dock bytesdjuren ner på en lägre höjd där snötäcket inte är så tjockt. Landskapet där snöleoparden lever i är avlägset och svårtillgängligt med branta klippor, raviner och höga bergsryggar. Den går ofta ensam över stora områden på jakt efter bytesdjur och kan färdas mellan olika platser genom stora bergsmassiv och öknar. En snöleopard som hade försetts med radiosändare vandrade hela 15 mil under fem dagar. Denna distans är inte på något sätt en svårighet för en snöleopard!

I det karga klimatet får inte snöleoparden vara kräsen när den är på jakt efter mat. Vilka bytesdjur den äter beror på i vilket område den lever. Främst är det vilda getter och får som till exempel asiatisk ibex och argalifår, men den jagar även fåglar och gnagare. Snöleoparden kan riva bytesdjur som väger tre gånger sin egen vikt. När snöleoparden jagar så smyger den sig nära sitt byte för att sedan göra en snabb attack. Den har setts jaga byten nedför mycket branta bergssluttningar. Den grågula och fläckiga pälsen gör den svår att upptäcka i bergsområden, speciellt i skymning och gryning.

Den meterlånga svansen behövs för att styra och hålla balansen i de kraftfulla och långa hopp som den ibland måste göra mellan klipphyllorna. Svansen används även när snöleoparden vilar, då sveper den svansen omkring sig och över ansiktet för att skydda sig mot kylan. Pälsen är tjock och har tät underull som skyddar bra mot kylan. Näshåligheten är extra stor för att värma upp inandningsluften innan den når lungorna. Tassarna är stora och hjälper till så att snöleoparden inte sjunker ned genom snötäcket och mellan trampdynorna finns också tjock päls. För att minska värmeförlusten är snöleopardens öron små, vilket stämmer in på många djur som lever i kalla klimat. Allt detta gör att snöleoparden klarar att leva i de karga och på vintern kyliga bergstrakterna.

Snöleoparden är en riktig enstöring, med undantag för honor som lever tillsammans med sina ungar. Det har dock gjorts observationer av par som jagat tillsammans, men detta är ovanligt. Under parningstiden, januari till mars, följs honan och hanen åt i några dagar. Honan föder en kull med en till fem ungar ca 90-100 dagar senare. Ungarna föds i en skyddande grotta eller klippskreva då de är helt beroende av moderns närhet. Vid födseln väger en unge mindre än ett halvt kilo och ögonen öppnas inte förrän efter cirka en vecka. När de är två månader kan de äta kött och vid tre till fyra månaders ålder börjar de följa med modern för att lära sig alla utmaningar som livet innebär.  Vid cirka två års ålder lämnar de modern för att leva på egen hand.

Senast uppdaterad: 2015-11-24

Utbredningsomr de sn leopard thumb

Fakta

Klass Däggdjur
Ordning Rovdjur
Familj Kattdjur
Livsmiljö Branta bergssluttningar, klippor
Levnadssätt Ensam
Föda Vilda getter, hjortar, harar
Mankhöjd 60 - 70 cm
Vikt (hane) 45 - 55 kg
Vikt (hona) 35 - 40 kg
Dräktighetstid 98 - 103 dygn
Antal ungar 1 - 5/kull
Livslängd 15 - 20 år

I världen

Snöleoparden är ett av världens mest mytomspunna och hemlighetsfulla rovdjur och har funnits i bergstrakterna i Centralasien i tusentals år. Eftersom den lever i avlägsna och svåråtkomliga miljöer har inte snöleoparden studerats så mycket tidigare i det vilda. Hur många som återstår idag är osäkert, men antalet uppskattas till mellan 4000 och 7000 individer. Trots att den lever i otillgängliga trakter hotas den av människans framfart.

Den illegala handeln med snöleopardens kroppsdelar är ett av de största hoten mot arten. Tjuvjägare får bra betalt för bland annat skelett och skinn på den illegala marknaden. Inom den traditionella asiatiska naturmedicinen tror man att skelettet kan bota sjukdomar. Tjuvjägarna är i många fall lokalbor som lever i fattiga områden där den illegala jakten är ett sätt att förbättra sin låga inkomst.

Snöleopardens utbredningsområde har minskat med 40 procent till förmån för boskapsmark. De små bestånden av snöleopard som finns kvar är glest spridda och har ingen kontakt med varandra, vilket innebär risk för inavel. Det blir också svårare för snöleoparden att hitta mat när de naturliga bytesdjuren minskar i konkurrensen med tamboskap. Risken ökar då för att snöleoparden tar tamdjur, vilket leder till konflikter med djurägare som skjuter snöleoparder för att försvara sina djur. 

För att rädda snöleoparden behövs ett omfattande och långvarigt bevarandearbete. Idag finns väldigt lite information om till exempel födselintervaller, ungars överlevnad, dödlighet bland vuxna eller hur spridningen av individer ser ut. För att lära sig mer om arten har snöleoparder utrustats med GPS-halsband så de kan följas. Viktigt är också att arbeta med lokalbefolkningen, dels för att informera och engagera, men också för att lösa de konflikter som finns. Detta genom att ge lokalbefolkningen alternativa inkomstkällor och möjlighet att skydda sina tamdjur från snöleoparder.

Bli snöleopardsfadder!

Kolmårdens Insamlingsstiftelse samarbetar sedan 2008 med Panthera och Snow Leopard Trust i ett projekt i Mongoliet (södra Gobiöknen), där ca 25 procent av den totala populationen av vilda snöleoparder lever. Genom att fånga in och förse flera snöleoparder under flera generationer med GPS-sändare kan man följa dem och få ökad kunskap och svar på många frågor. Teamet i Gobiöknen sätter också upp kameror som fotograferar snöleoparder när de passerar, en välbeprövad metod för att identifiera och studera vilda djur. I kombination med besök i födsellyor får man kunskap om antalet snöleoparder, deras fortplantning och överlevnad. 

Redlist starkt hotad