Ko

Människan har oftast haft fjällkon främst för mjölkproduktion. Den producerar en väldigt fet mjölk, som är bra för att göra ost.

Fjällkon är ett socialt och nyfiket djur. Den har en päls som oftast är vit med röda, svarta eller gråa prickar. Ibland är de också helt enfärgade. Fjällkon har vanligtvis inga horn, det kallas för att en ko är kullig.

Inom rasen fjällko finns en särskild grupp som kallas fjällnära kor. De härstammar alla från sex olika små grupper på avlägsna gårdar i Norrland. Just de fjällkorna är lite mindre och ger också en mindre mängd mjölk.

I slutet av 1800-talet fanns det gott om fjällkor, ungefär 400 000 stycken. Därefter började bönderna välja andra större raser av kor och fjällkon minskade i antal.

I slutet av 1900-talet hade det gått så långt att de flesta fjällkorna på ett eller annat sätt var släkt med varandra. Därför inledde man Projekt Rädda Fjällkon. Idag finns det ungefär 2600 stycken fjällkor, varav 300 är fjällnära kor. Fjällkorna räknas som utrotningshotade.

Rödkullakon

Rödkullakon är oftast rödbrun, precis som namnet antyder. Den har funnits länge på gårdar i Sverige. Kon klarar det hårdare och kallare klimatet som Sveriges vintrar innebär. Rödkullan är oftast pigg och på glatt humör.

Rödkulla var förr en mycket vanlig koras som användes för både kött- och mjölkproduktion i Sverige. Under första halvan av 1900-talet fanns det runt 30 000 kor i Sverige. Antalet började sedan minska kraftigt och ett tag fanns det bara 18 honor av hela rasen kvar!

Det var en bonde i Dalarna som ledde arbetet att rädda kon. Även Kolmården hjälpte till. En av de få hanar som fanns kvar hette Olle, och han såldes till Kolmården och fick sällskap av ett par honor.

Idag har antalet kor som tur är ökat – och Kolmården hjälper fortfarande till med att bevara rasen genom att ha rödkullakor i djurparken. År 2014 fanns det ungefär 1600 honor i Sverige.

Rödkullan är rödbrun till färgen men den kan också ha vita inslag. Den erkändes officiellt som en egen ras år 1912. Men det var faktiskt inte förrän 2004 den slutgiltiga bekräftelsen på att rödkullan var egen ras kom. Då fick nämligen rödkullan en egen raskod från Jordbruksverket.

Tillsammans med fjällkon, vår andra koras på Kolmården, tillhör den gruppen svensk kullig boskap (SKB). Att rödkullan är kullig betyder att den inte har några horn, varken om det är en hane eller en hona.

1938 bildades en gemensam förening för de svenska lantraserna av kor. Båda våra raser på Kolmården, fjällkon och rödkullakon ingår. Föreningen heter Svensk Kullig Boskap (SKB).

I Stallet går kor, getter, grisar och får tillsammans. Korna gillar att ligga och sola tillsammans i grupp.

Trots att kossorna är störst är getterna tuffare och bestämmer därför i hagen. Ibland kan man till och med se de små getterna stå uppe på kornas ryggar!

Under året används olika hagar till olika djur. Det kan bero på att det är parningssäsong, dags att föda barn eller bara på grund av väder. Alla djuren i hagen är dock bra på att anpassa sig och lär sig snabbt nya rutiner.

När klockan slår 17.00 har alla djuren stenkoll på att det är kvällsmat som gäller. Då står de ivrigt utanför grindarna och väntar på djurvårdarna. Så fort grindarna öppnas springer de in i sina olika boxar utan någon form av instruktion från djurvårdarna!

Kossorna är också tränade så djurvårdarna kan gå ut på promenader med dem i djurparken. De har också tillgång till betesmarker som de går till efter djurparken stängt på kvällarna.