Alpstenbocken på Kolmården

Alpstenbock

Capra ibex

Alpstenbocken kan klättra runt på riktigt branta klippor i Alperna, eftersom de har klövar som fungerar ungefär som sugproppar.

Alpstenbocken har sugproppar till klövar

Alpstenbocken är en fenomenal klättrare som lever i Alperna. De kan klättra upp till platser som ser omöjliga ut att nå, med hjälp av sina sugproppsliknande klövar.

Alpstenbocken lever i bergen i Alperna, mellan skogs- och isgränsen, på en höjd av ungefär 3500 meter över havet. Ibland är de även lägre ned i bergen, för att hitta ängar som har gott om mat på sommaren. När de ska vila klättrar de högre upp i bergen.

Alpstenbocken är en fenomenal klättrare!

Alpstenbockar ses ofta stå på väldigt smala bergskanter. De kan klättra på platser som ser helt omöjliga ut för oss människor.

En anledning till att de är så bra på att klättra är att deras klövar fungerar ungefär som sugroppar! De är hårda runt om kanterna och mjuka i mitten, vilket skapar en sorts sugpropps-effekt. Det gör det betydligt lättare för alpstenbocken att klättra upp för mycket branta klippor.

Hanen väger dubbelt så mycket som honan

Hanen kan väga ända upp till 100 kg. Det är mer än dubbelt så mycket som honan, vars vikt är omkring 40 kg.

Båda honor och hanar har horn. Honornas är korta, bara några centimeter långa och knappt böjda. Hanarnas horn däremot är en meter långa, mycket tunga och bakåtsvepta.

Alpstenbocken kallas också för ibex.

Alpstenbocken ansågs vara ett vandrande apotek

Förr i tiden sågs alpstenbocken som ett vandrande apotek av oss människor. Man använde deras kroppar på flera sätt för att skydda mot sjukdomar. Som tur var kunde arten räddas från utrotning med hjälp av skyddsåtgärder.

Bockens horn användes till att göra ringar som skulle skydda mot sjukdomar. I alpstensbockens mage bildas ibland något som kallas besoarstenar, som också användes. Det är en blandning av hår, småsten och magsafter. Människor trodde att de stenarna hjälpte mot cancer.

Till och med alpstenbockens bajs användes av människor! Det åt man som medicin mot tuberkulos och gikt.

Som du säkert förstår fungerar inte det här som mediciner. Men eftersom människorna trodde det jagade och dödade man så många djur att de höll på att utrotas. Till sist fanns det färre än femtio alpstenbockar kvar, i norra Italien.

Italiens kung skyddade alpstenbocken

I mitten av 1800-talet insåg man att någonting behövde göras för att rädda alpstenbocken! Då anställde kung Viktor Emanuel II av Italien människor som skulle skydda alpstenbocken.

Det var tur att han gjorde det! Efter det fick alpstenbocken vara ifred och kunde räddas. Djurparker hjälpte också till att rädda arten genom att släppa ut djuren i det vilda igen. De alpstenbockarna har bildat nya kolonier där arten fanns från början: i alpområdena i Italien, Frankrike och Österrike.

Idag lever en massa alpstenbockar högt uppe i bergen, precis som förr! De trivs bäst på 2 000–4 000 meters höjd i branta berg där de betar gräs och örter.

Om alpstenbock

  • Klass
    Däggdjur
  • Ordning
    Partåiga hovdjur
  • Familj
    Slidhornsdjur
  • Livsmiljö
    Berg, klippor
  • Levnadssätt
    Flock
  • Föda
    Gräs, örter
  • Mankhöjd
    65–95 cm
  • Vikt (hane)
    100 kg
  • Vikt (hona)
    40 kg
  • Dräktighetstid
    5 månader
  • Antal ungar
    1/kull
  • Livslängd
    12–15 år