Damagasell

Kommunikation och socialt beteende

Damagaseller kommunicerar främst med kroppsspråk. En upprätt hållning hos hanarna signalerar aggressivitet eller hög rang, och används för att imponera på honor i samband med parning. För att visa lägre rang eller underkastelse sänker damagasellen huvudet eller skjuter fram hakan. Att vända sig bort eller gå undan är också tydliga tecken på att de vill undvika konfrontationer.

Dofter är också viktiga för att komunicera med andra med. Både honor och hanar använder urin och spillning för att markera sitt område. Dessa doftmarkeringar hjälper till att strukturera gruppens rörelsemönster och undvika konflikter. Under parningstiden kan hanar bli territoriella och försvara sina områden mot rivaler, samtidigt som bristen på föda kan leda till konflikt. Runt vatten brukar dock denna art vara väldigt fredlig, även mot andra djurarter.

Socialt lever damagaseller oftast i mindre grupper, där honor och deras ungar utgör kärnan. Hanar kan bilda ungkarlsgrupper eller leva ensamma. Gruppens sammansättning kan variera beroende på säsong och tillgång till mat och vatten.

Mhorr – en unik underart

Mhorrgasellen (Nanger dama mhorr) är en underart av damagasell som ursprungligen levde i västra Sahara, särskilt i Mauretanien och Senegal. Den skiljer sig från andra underarter genom sin kraftigare kroppsbyggnad och mer utpräglade färgteckning – ofta med en djupare rödbrun färg över rygg och nacke, samt en tydligt vit buk och ansikte.

Mhorrgasellen är idag utdöd i det vilda, men bevaras genom avelsprogram i djurparker och reservat. Den spelar en viktig roll i bevarandearbetet för damagasellen som helhet, eftersom den genetiska variationen inom underarten bidrar till hela artens långsiktiga överlevnad. Flera återintroduktionsprojekt har genomförts i Nordafrika, med varierande framgång.

I djurparksmiljöer är mhorrgasellen ofta föremål för forskning kring beteende, reproduktion och anpassning till olika miljöer. Den är också en ambassadör för bevarandearbete och väldigt aktuell inom utbildningssammanhang genom sin historia och koppling till bevarande.

Damagasellen och dess underart mhorr är exempel på hur intensivt bevarandearbete, engagemang och samarbete kan göra skillnad. Genom internationella samarbeten mellan djurparker, forskningsinstitutioner och lokala myndigheter har populationer kunnat bevaras och till och med återintroduceras i skyddade områden, dock med varierad framgång. Levnadsmiljön är utmanande och människor i området har det fortsatt svårt. Detta har speglats i det pågående projektet och på senare tid tycks rätt väg ha banats fram för dessa djurs framtid.

Avelsprogram bygger på noggrann genetisk planering för att undvika inavel och bevara den biologiska mångfalden. Studier av beteende, hälsa och reproduktion i fångenskap ger viktig kunskap som kan tillämpas i fält. Samtidigt är utbildning och informationsspridning avgörande för att skapa stöd för bevarandearbetet hos allmänheten.

Framtiden för damagasellen och mhorrgasellen beror på fortsatt engagemang, både inom vetenskapen och samhället i stort. Genom att kombinera forskning, praktiskt arbete och kommunikation kan vi bidra till att dessa magnifika djur får en chans att återvända till sina naturliga livsmiljöer.