Davidshjorten är ett större hjortdjur som skiljer sig på flera sätt från andra hjortar. Den har en utmärkande kort hals och långsmalt huvud med stora körtlar under ögonen. Den har också en ovanligt lång svans med en tofs.

Liksom alla hjortdjur tappar davidshjortar hornen en gång om året. När hornen växer ut igen omges de av så kallad basthud. Det är hud som är fylld av blodkärl så att hornen får näring medan de växer.

Man tror att davidshjorten har levt mycket i våtmarker. Det skulle förklara varför deras klövar är långa och spretar lätt, eftersom det gör att de kan få bra grepp på underlaget.

Hanar och honor lever för sig

Davidshjorten är en social hjort som lever i grupper. Ofta lever hanarna, som kallas hjortar, för sig och honorna, som kallas hindar, för sig.

När det närmar sig parningssäsong slåss hanhjortarna om hindarna. För att få hindarnas uppmärksamhet brölar de, utsmyckar sina horn med lera och växter och rullar sig i lera.

För 1000 år sedan utrotades davidshjorten från det vilda eftersom den jagades av människan. På 1800-talet upptäckte dock den franske missionären Fader David till sin förvåning några davidshjortar i ett reservat söder om Peking i Kina.

Han skickade då flera av djuren som gåvor till franska, brittisk och tyska diplomater. Djuren flyttades till Europa där de fick hem i olika djurparker.

Det var tur! Många av hjortarna som fortfarande fanns kvar i reservat i Kina dog nämligen när området 1895 drabbades av kraftiga översvämningar. Bara några få djur överlevde. Tyvärr dödades även de av människor i början av 1900-talet. Hjorten hade då utrotats helt från det vilda!

År 1987 flyttade man tillbaka 39 hjortar till Kina för att återutplanteras i ett reservat och efter detta har hjortar planterats ut i flera reservat. På så sätt har arten räddats.

Idag finns det över 2000 halvvilda davidshjortar i inhägnade områden. Förhoppningsvis ska de kunna leva även utanför de områdena i framtiden!