Kolmården

    Asiatisk elefant

    Elephas maximus

    Elefanten är världens största landlevande däggdjur. På Kolmårdens djurpark finns den Asiatiska elefanten, den lite mindre av arterna. Den känns igen på sina mindre öron jämfört med den afrikanska elefanten och sin lite mer bågformade rygg. Asiatiska elefanter lever i flockar och är mycket sociala djur som kommunicerar med hjälp av ljud, kroppsspråk och till och med markvibrationer.

    Starkt hotad art

    Har minskat kraftigt i det vilda

    Djurvisning

    Träffa den majestätiska elefanten

    Lär dig mer om världens största landlevande däggdjur.

    Visningar idag 26 augusti
    2025
    123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252728293031

    Laddar tider

    Om Elefanten

    Den asiatiska elefanten, eller elefanter över lag, är ett av världens mest välkända djur. Med sin kraftfulla kropp, intelligens och sociala livsstil har den fascinerat människor i tusentals år. Men trots sin storlek, styrka och vår fascination och kärlek till detta fantastiska djur, är den idag starkt hotad. Förlusten av livsmiljöer, konflikter med människor och illegal jakt har lett till att antalet asiatiska elefanter i det vilda har minskat kraftigt. På Kolmården finns en grupp asiatiska elefanter som ingår i ett internationellt bevarandeprogram, där målet är att skydda arten och öka kunskapen om dem.

    Asiatiska elefanter lever i stora delar av södra och sydöstra Asien, bland annat i Indien, Thailand, Sri Lanka, Myanmar och Laos. De elefanter som finns på Kolmården härstammar ursprungligen från Thailand. I naturen föredrar de skogar, gräsmarker och områden nära vatten, där de kan hitta mat, vatten och svalka sig. De är mycket anpassningsbara men är beroende av stora ytor för att kunna röra sig fritt och hitta tillräckligt med mat.

    En matriark leder gruppen

    Elefanter är mycket sociala djur och lever i grupper som kallas hjordar. Dessa grupper består oftast av honor och deras ungar, och leds av en äldre och erfaren hona. Denna ledande hona kallas för en matriark och har en väldigt viktig roll i gruppen. Hon minns vart vattenhål och födokällor finns, leder gruppen genom svåra tider och skyddar de yngre djuren. Elefanttjurar, alltså hanarna, lever oftast ensamma eller i mindre grupper med andra hanar. De ansluter till flockarna endast under parningstiden.

    Att elefanthonor håller ihop i familjegrupper är avgörande för kalvarnas överlevnad. De unga elefanterna får inte bara skydd av sin mamma, utan också av andra vuxna honor i gruppen. Det sociala samspelet är komplext och elefanter kommunicerar med hjälp av ljud, kroppsspråk och till och med vibrationer i marken. Elefanterna känner vibrationerna i marken genom sina fötter. De kan komma från andra elefanter, lastbilar eller saker som rör sig i området. Förutom förmågan att kunna undvika andra elefantgrupper i det vilda är de även kända för att kunna uppfatta jordbävningar, innan vi människor märker att de är på gång.

    En lång graviditet och starka familjeband

    Elefanter har en av de längsta dräktighetsperioderna i djurriket, omkring 22 månader. När kalven föds väger den mellan 80 och 110 kilo. Den håller sig nära sin mamma under de första månaderna och diar i upp till två år. Under denna tid lär den sig att använda snabeln, hitta mat och förstå flockens sociala regler.

    Elefanthonorna i flocken hjälps ofta åt att ta hand om kalvarna. Det är inte ovanligt att en annan hona fungerar som "barnvakt" medan mamman vilar eller letar mat. Dessa starka familjeband är en viktig del av elefanternas liv och bidrar till deras överlevnad.

    Snabeln är ett mångsidigt verktyg

    En av elefantens mest iögonfallande kroppsdelar är snabeln. Den är en förlängning av näsan och överläppen och består av över 40 000 enskilda små muskler. Den är väldigt rörlig och användbar, men ibland lite svår att styra för en liten nyfödd elefantkalv. Snabeln används till nästan allt: att plocka upp mat, suga upp vatten, gräva, känna, hälsa och till och med visa känslor sina känslor med. Elefanter kan använda snabeln med stor precision, de kan både lyfta tunga stockar och plocka upp föremål små som mynt från marken.

    När det är varmt använder elefanterna snabeln för att spruta vatten över kroppen. Efter badet kastar de ofta upp jord eller sand på ryggen, vilket fungerar som ett naturligt solskydd och skydd mot insekter.

    Enorma kroppar och stort behov av svalka

    Asiatiska elefanter är något mindre än sina afrikanska släktingar, men de är fortfarande väldigt stora djur i jämförelse med oss människor. En vuxen hane kan väga upp till 6 ton och bli över 2,7 meter hög vid manken. Honorna är något mindre och väger vanligtvis omkring 3 ton. Den stora kroppen innebär att elefanterna har svårt att reglera sin kroppstemperatur, särskilt i varmt klimat.

    För att hålla sig svala använder de sina stora öron, som fungerar som kylfläktar. Genom att vifta med öronen kyls blodet i de många blodkärlen ner, vilket hjälper till att sänka kroppens temperatur. De badar också gärna i vatten och rullar sig i lera, både för att svalka sig och för att skydda huden.

    Elefanter som skogsmaskiner

    Under lång tid har asiatiska elefanter använts av människor som arbetsdjur, särskilt inom skogsbruket. De har hjälpt till att dra tunga stockar, transportera material och ta sig fram i terräng som maskiner inte klarar av. Deras styrka, intelligens och förmåga att samarbeta har gjort dem ovärderliga i vissa delar av Asien, även om den traditionella metoden för träning blivit allt mer ifrågasatt världen över. Det är fortfarande inte helt ovanligt att djuren binds och bestraffas när de är små, så att de i vuxen ålder lyder och lyssnar.

    Djuren bryts helt enkelt ner mentalt, i tron om att de inte ska våga säga ifrån som vuxna. En stor elefant kan vara mycket farlig, men idag tränas allt fler med positiv förstärkning. En metod som stärker bandet mellan människa och elefant, där uppdragen blir mer som en valfri och intressant aktivitet. Det är ändå viktigt att känna till att den traditionella metoden ännu är vanlig i olika delar av världen och att vi människor har ett ansvar att göra medvetna val om vi är iväg på semester.

    I dag används elefanter fortfarande i vissa områden som "levande skogsmaskiner", men detta är en omdiskuterad praktik. Många organisationer arbetar för att ersätta elefanter med maskiner och istället låta djuren leva i skyddade reservat eller delta i bevarandeprogram.

    Små betar, men ändå utsatta för tjuvjakt

    Till skillnad från afrikanska elefanter har asiatiska elefanter betydligt mindre betar, och vissa individer utvecklar faktiskt inte några betar alls, oavsett kön. Hos denna art är det vanligast att bara hanarna får betar som syns, medan honorna oftare får mycket mindre betar eller inga alls. Betarna är egentligen förlängda framtänder och används för att gräva med, skala bark från träd med och ibland för att markera mot en annan elefant.

    Trots att betarna hos asiatiska elefanter är små eller ibland saknas, är de individer som har betar ändå eftertraktade av tjuvjägare. Den illegala handeln med elfenben är ett stort hot mot elefanterna. Många djur dödas enbart för sina betar, vilket har lett till att populationerna minskat drastiskt i flera länder.

    Elefantens skogar försvinner

    Den asiatiska elefanten har och har länge haft stor betydelse för människor i södra Asien. Arten används som ett arbetande tamdjur och traditionen sträcker sig långt tillbaka i tiden. Idag är tyvärr den vilda elefanten hotad av illegal jakt samt minskning och förstörelse av deras naturliga levnadsområden.

    Den asiatiska elefanten tar sig fram i skogarna utan att förstöra på samma sätt som en maskin, vilket har gjort den till en naturlig del av skogsbruket i Asien. Elefanten spelar också en central roll i mytologi och religion i många av de länder där den finns.

    Elefanterna är både älskade, ogillade och eftertraktade

    Tyvärr är den asiatiska elefanten utrotningshotad idag. När skogarna huggs ner och floderna förstörs går elefanterna ut på odlingar för att skaffa mat. När människor skyddar sina grödor, händer det att elefanterna går till anfall. I bland annat Sri Lanka och Malaysia har man räddat många elefanter genom att flytta dem till reservat där de i större utsträckning kan leva i fred utan att hamna i konflikter med människor.

    Den asiatiska elefanten är inte lika eftertraktad för sina betar, som den afrikanska. Trots detta är illegal jakt ett mycket stort hot. Elefanten jagas dels för elfenben men också för många andra delar av kroppen.

    Den konkurrens som finns med människor och deras grödor utgör också en bidragande orsak till att elefanter blir skjutna. Vilda elefanter fångas fortfarande idag för att hållas och användas i skogsbruk och för olika ceremonier, då de faktiskt inte är genetiskt olika varandra. Tama elefanter är inte förändrade likt hunden från vargen, utan faktiskt enbart tämjda på individnivå. De är helt enkelt vilda djur som ibland enbart vuxit upp bland oss, och som oftast paras med fortfarande vilda individer ute i naturen för att få kalvar.

    Omplaceringar, upprättning av lagar och ny forskning bidrar till ett bättre skydd och ökad förmåga att samspela. Bland annat har forskare upptäckt att elefanter undviker honungsbin, vilket lett till ett naturligt staket runt människors odlingar.

    Om elefanten

    • Klass

      Däggdjur
    • Ordning

      Elefantdjur
    • Familj

      Elefanter
    • Livsmiljö

      Skogsområden
    • Levnadssätt

      Flock
    • Föda

      Gräs, rötter, grenar
    • Mankhöjd

      250–300 cm
    • Vikt (hane)

      3–6 ton
    • Vikt (hona)

      2–4 ton
    • Dräktighetstid

      22 månader
    • Antal ungar

      1/kull
    • Livslängd

      65 år

    Äventyret väntar 🐘

    Köp biljett!