En matriark leder gruppen
Elefanter är mycket sociala djur och lever i grupper som kallas hjordar. Dessa grupper består oftast av honor och deras ungar, och leds av en äldre och erfaren hona. Denna ledande hona kallas för en matriark och har en väldigt viktig roll i gruppen. Hon minns vart vattenhål och födokällor finns, leder gruppen genom svåra tider och skyddar de yngre djuren. Elefanttjurar, alltså hanarna, lever oftast ensamma eller i mindre grupper med andra hanar. De ansluter till flockarna endast under parningstiden.
Att elefanthonor håller ihop i familjegrupper är avgörande för kalvarnas överlevnad. De unga elefanterna får inte bara skydd av sin mamma, utan också av andra vuxna honor i gruppen. Det sociala samspelet är komplext och elefanter kommunicerar med hjälp av ljud, kroppsspråk och till och med vibrationer i marken. Elefanterna känner vibrationerna i marken genom sina fötter. De kan komma från andra elefanter, lastbilar eller saker som rör sig i området. Förutom förmågan att kunna undvika andra elefantgrupper i det vilda är de även kända för att kunna uppfatta jordbävningar, innan vi människor märker att de är på gång.
En lång graviditet och starka familjeband
Elefanter har en av de längsta dräktighetsperioderna i djurriket, omkring 22 månader. När kalven föds väger den mellan 80 och 110 kilo. Den håller sig nära sin mamma under de första månaderna och diar i upp till två år. Under denna tid lär den sig att använda snabeln, hitta mat och förstå flockens sociala regler.
Elefanthonorna i flocken hjälps ofta åt att ta hand om kalvarna. Det är inte ovanligt att en annan hona fungerar som "barnvakt" medan mamman vilar eller letar mat. Dessa starka familjeband är en viktig del av elefanternas liv och bidrar till deras överlevnad.
Snabeln är ett mångsidigt verktyg
En av elefantens mest iögonfallande kroppsdelar är snabeln. Den är en förlängning av näsan och överläppen och består av över 40 000 enskilda små muskler. Den är väldigt rörlig och användbar, men ibland lite svår att styra för en liten nyfödd elefantkalv. Snabeln används till nästan allt: att plocka upp mat, suga upp vatten, gräva, känna, hälsa och till och med visa känslor sina känslor med. Elefanter kan använda snabeln med stor precision, de kan både lyfta tunga stockar och plocka upp föremål små som mynt från marken.
När det är varmt använder elefanterna snabeln för att spruta vatten över kroppen. Efter badet kastar de ofta upp jord eller sand på ryggen, vilket fungerar som ett naturligt solskydd och skydd mot insekter.
Enorma kroppar och stort behov av svalka
Asiatiska elefanter är något mindre än sina afrikanska släktingar, men de är fortfarande väldigt stora djur i jämförelse med oss människor. En vuxen hane kan väga upp till 6 ton och bli över 2,7 meter hög vid manken. Honorna är något mindre och väger vanligtvis omkring 3 ton. Den stora kroppen innebär att elefanterna har svårt att reglera sin kroppstemperatur, särskilt i varmt klimat.
För att hålla sig svala använder de sina stora öron, som fungerar som kylfläktar. Genom att vifta med öronen kyls blodet i de många blodkärlen ner, vilket hjälper till att sänka kroppens temperatur. De badar också gärna i vatten och rullar sig i lera, både för att svalka sig och för att skydda huden.
Elefanter som skogsmaskiner
Under lång tid har asiatiska elefanter använts av människor som arbetsdjur, särskilt inom skogsbruket. De har hjälpt till att dra tunga stockar, transportera material och ta sig fram i terräng som maskiner inte klarar av. Deras styrka, intelligens och förmåga att samarbeta har gjort dem ovärderliga i vissa delar av Asien, även om den traditionella metoden för träning blivit allt mer ifrågasatt världen över. Det är fortfarande inte helt ovanligt att djuren binds och bestraffas när de är små, så att de i vuxen ålder lyder och lyssnar.
Djuren bryts helt enkelt ner mentalt, i tron om att de inte ska våga säga ifrån som vuxna. En stor elefant kan vara mycket farlig, men idag tränas allt fler med positiv förstärkning. En metod som stärker bandet mellan människa och elefant, där uppdragen blir mer som en valfri och intressant aktivitet. Det är ändå viktigt att känna till att den traditionella metoden ännu är vanlig i olika delar av världen och att vi människor har ett ansvar att göra medvetna val om vi är iväg på semester.
I dag används elefanter fortfarande i vissa områden som "levande skogsmaskiner", men detta är en omdiskuterad praktik. Många organisationer arbetar för att ersätta elefanter med maskiner och istället låta djuren leva i skyddade reservat eller delta i bevarandeprogram.
Små betar, men ändå utsatta för tjuvjakt
Till skillnad från afrikanska elefanter har asiatiska elefanter betydligt mindre betar, och vissa individer utvecklar faktiskt inte några betar alls, oavsett kön. Hos denna art är det vanligast att bara hanarna får betar som syns, medan honorna oftare får mycket mindre betar eller inga alls. Betarna är egentligen förlängda framtänder och används för att gräva med, skala bark från träd med och ibland för att markera mot en annan elefant.
Trots att betarna hos asiatiska elefanter är små eller ibland saknas, är de individer som har betar ändå eftertraktade av tjuvjägare. Den illegala handeln med elfenben är ett stort hot mot elefanterna. Många djur dödas enbart för sina betar, vilket har lett till att populationerna minskat drastiskt i flera länder.
