Kolmården

    Giraff

    Giraffa camelopardalis

    Den lilla giraffkalven kommer till världen med en duns. När giraffhonan föder står hon nämligen upp på sina långa smala ben och kalven börjar därför sitt liv med ett två meter långt fall. Giraffen är kanske djurvärldens lustigaste växtätare. De har långa ben, lång nacke och ett väldigt speciellt utseende i sin helhet. Detta karismatiska djur har genom historien haft många olika släktingar, där horn, halslängd och levnadssätt skiljt sig otroligt mycket. Dagens giraff lever giraffen i södra Afrika, där vissa individer kan nå hisnande fem och en halv meter upp i träden.

    Starkt hotad art

    Har minskat kraftigt i det vilda

    Om giraffer

    Giraffen är ett djur som de flesta känner till, med sin långa hals, ben och karakteristiska fläckar. Detta utseende är avgörande för giraffens överlevnad. Den långa halsen gör det möjligt för giraffen att nå högt upp i trädkronorna, särskilt i akaciaträd, där den hittar sin huvudsakliga föda: blad. För att effektivt kunna plocka blad från taggiga grenar har giraffen en imponerande tunga som mäter upp till 45 centimeter. Den är både stark och smidig, och gör det möjligt att greppa kvistar och dra av blad utan att skada sig. För den som undrar är denna långa tunga faktiskt lila!

    Dessutom har giraffen långa ögonfransar. Dessa finner vi ofta på djur som lever sina liv i trånga utrymmen, rund sand eller i mörker. Det är även vanligt med långa fransar bland djur som i andra situationer i livet bland djur som behöver vara bra på att känna av saker i sin omgivning innan de skadar ögonen. Om giraffen äter blad från ett träd med taggar i är det bra att dessa små ögonfrannsar nuddar taggarna innan de hamnar i ögonen. På så vis kan giraffen backa undan eller blunda snabbt om det kittlas i ögonfransarna.

    När en giraffkalv föds sker det med en duns. Giraffhonan står upp under födseln, vilket innebär att kalven faller ungefär två meter till marken. Det är en dramatisk start på livet, men fullt normalt för en giraff. Kalven klarar fallet utan problem, tack vare sin mjuka kropp. Inom några timmar reser den sig på sina vingliga ben och börjar dia. En nyfödd giraff väger mellan 60 och 70 kilo, medan en vuxen hona kan väga upp till 800 kilo och en fullvuxen tjur mellan 1200 och 1400 kilo. Giraffer når ofta en höjd på omkring fyra-fem meter, vilket gör dem till de högsta landlevande djuren på jorden.

    Hjärtat, halsen och sömnen

    Trots sin långa hals har giraffen, precis som människor och de flesta däggdjur, endast sju halskotor. Detta är kanske inte någonting som är lätt att föreställa sig, då giraffens hals är väldigt mycket längre än vår. För att hantera de stora variationerna i höjd, särskilt när giraffen böjer sig ner för att dricka vatten och "vänder upp och ner" på verkligheten, har dess hjärta och blodkärl utvecklat särskilda anpassningar.

    Forskning har påvisat att giraffens blodtryck är ungefär dubbelt så högt som hos andra stora däggdjur, vilket förhindrar blodtrycksfall när huvudet höjs snabbt. Hjärtat är kraftfullt och arbetar hårt för att pumpa blod hela vägen upp till hjärnan. Med andra ord kanske giraffen hade förlorat medvetandet eller svimmat varje gång den böjde ner huvudet, om det inte vore för detta välanpassade cirkulationssystem.

    En annan intressant aspekt av giraffens liv är dess sömnvanor. Tidigare trodde forskare att giraffer aldrig låg ner för att sova, eftersom det skulle ta för lång tid att resa sig vid fara. Men detta har visat sig vara en myt. Giraffer ligger faktiskt ner och sover, och kan snabbt resa sig vid behov. Om de hotas använder de sina långa och kraftiga ben för att försvara sig, och en spark från en giraff kan vara livsfarlig för de flesta andra djur.

    Rörelsemönster och socialt liv

    Giraffer rör sig på ett sätt som kallas passgång, vilket innebär att båda benen på samma sida rör sig nästan samtidigt. Testa att gå en gång och hela tiden peka på den fot som åker fram, med handen som sitter på samma sida av kroppen. Det ser väldigt lustigt ut och är inte lika lätt för oss människor att hålla balansen om vi går på detta sätt.

    Detta rörelsemönster är ovanligt bland däggdjur men hjälper faktiskt giraffen att spara energi när den förflyttar sig över savannen. Trots sin storlek är giraffen också kapabel att galoppera, och kan nå hastigheter upp till 55 km/h vid behov. Galoppen ser nästan ut att gå långsamt för en giraff om man tittar på hur de svajar fram, men går faktiskt riktigt fort om man mäter hastigheten.

    Socialt lever giraffer i lösa grupper, oftast bestående av honor och deras kalvar. Dessa grupper är dock inte så väldigt permanenta. Individer kan byta grupp, och det finns inte alltid så starka sociala band mellan individerna. Giraffer har heller inga revir, utan rör sig över stora områden beroende på tillgången på mat och vatten. Deras vandringsmönster är kan ändras och anpassas efter miljöns resurser. När det är dags att dricka söker de sig till vattenhål, men undviker i regel att gå för långt ut i vattnet. De tycks faktiskt inte alls vara några bra simmare.

    Arter och naturliga beteenden

    Det finns flera underarter av giraffer, som skiljer sig åt i färg, mönster och geografisk utbredning. Några av de mest kända är nätgiraffen, masai-giraffen och sydlig giraff. Dessa olika underarter visar bland annat upp olika mönster, eller fläckformer så att säga.

    Nätgiraffen har ett tydligt rutmönster med vita linjer mellan de mörka fläckarna, medan masai-giraffen har mer oregelbundna och stjärnformade fläckar. Orsaken till de olika mönstren tros dels vara en slump, skapat av den genetiska variationen inom arten, som blivit allt mer tydlig när de spred sig över kontinenten. När giraffer med liknande mönster fick ungar tillsammans tenderade denne att få ett än mer unikt mönster på samma tema. Men forskare har även klurat fram fler möjliga orsaker till variationen. De tycks faktiskt hjälpa till som en form av kamouflage, där de olika underarternas fläckar lite matchar de växter som finns i områden där de lever.

    Beteendemässigt visar giraffer stor variation beroende på miljö och individ. Vissa individer är mer benägna att interagera med andra, medan andra föredrar att röra sig ensamma. Giraffer kommunicerar med varandra genom kroppsspråk, ljud och ibland infraljud. Infraljud är ljud som vi människor faktiskt inte kan höra. För att tjuvlyssna på dessa ljud behöver vi spela in ljudet och ändra om lite, så att vi också kan få ta del av det. Deras lugna och nyfikna natur gör giraffen till fascinerande djur för forskare. De har många egenheter för sig och är så väl anpassade för sitt specifika levnadssätt.

    Nätgiraffen är utrotningshotad

    Giraffen listas idag som sårbar och på senare tid har de minskat i antal. Nätgiraffen, som bland annat finns på Kolmården, räknas sedan 2018 som starkt hotad. På bara 15 år har antalet vilda individer minskat dramatiskt, och idag finns det bara omkring 8 000 kvar i hela Afrika. Det är en siffra som oroar forskare, naturvårdare och djurälskare världen över.

    Hoten mot nätgiraffen är många, men de främsta kommer från oss människor. När vi breder ut oss med jordbruk, vägar och bostäder försvinner giraffens naturliga livsmiljö. Samtidigt utsätts de för jakt, både laglig och olaglig, vilket ytterligare försvårar deras överlevnad. I norra Afrika har giraffen redan försvunnit från stora delar av sina tidigare områden.

    Men det finns hopp. På platser som Kolmården arbetar man aktivt med att bevara nätgiraffen genom avelsprogram tillsammans med andra djurparker, men även genom forskning och utbildning. Genom att sprida kunskap och engagemang kan vi tillsammans bidra till att denna magnifika art får en framtid. För varje giraff som föds i trygghet, ökar chansen att vi får fortsätta se dem ströva omkring på savannerna i Afrika.

    På samma sätt jobbar olika projekt och viltförvaltare med de djur som lever kvar i det vilda. där ligger fokus på skydd, att säkra mattillgång och se så att djuren är trygga. Utbildning om detta djur är viktigt, för att även på plats stärka engagemanget i samhället.

    Vid torka eller hot orsakade av förändringar i klimatet är det även vanligt att dessa djur, tillsammans med andra, får lite extra hjälp att klara av tuffa perioder. Då stödmatas djur inom vissa områden, och vattenkällor tas om hand för att säkra deras behov av vatten.

    Vid akuta situationer kan olika bevarandeprojekt lysa ut ett extra behov av stöd och tar mer än gärna emot donationer som kan gå till foder och arbete. Det ibland lite kluriga med giraffer är att de inte kan äta hö som många andra av växtätarna på plats. De behöver få tillgång till sly med blad på, eller lucern och andra baljväxter. Detta kan kosta mer att ta fram, men kan vara livsviktigt för girafferna i svåra tider.

    Om giraffen

    • Klass

      Däggdjur
    • Ordning

      Partåiga hovdjur
    • Familj

      Giraffdjur
    • Livsmiljö

      Savann
    • Levnadssätt

      Grupp
    • Föda

      Blad
    • Höjd

      390–550 cm
    • Vikt (hane)

      800–1900 kg
    • Vikt (hona)

      550–1200 kg
    • Dräktighetstid

      15 månader
    • Antal ungar

      1/kull
    • Livslängd

      25 år

    Äventyret väntar 🐘

    Köp biljett!