Strimmig gnu

Kalven är snabb på fötterna

En nyfödd gnukalv kan resa sig upp redan efter fem minuter och följa sin mamma i flocken. Denna snabba start är avgörande för överlevnad, eftersom savannen är hem för många rovdjur som lejon, hyenor och geparder. Denna snabba inställning är troligtvis möjlig tack vare att gnuer har en relativt lång dräktighetstid, cirka 8,5 månader, vilket ger kalven tid att utvecklas väl innan födseln.

Kalvens förmåga att snabbt springa iväg minskar risken att bli ett lätt byte. Under de första veckorna håller sig kalven nära sin mamma, som skyddar den och hjälper den att hitta mat och vatten. Gnuer föder oftast sina kalvar under regnperioden, då tillgången på föda är som störst och flocken är som mest aktiv.

Flocklivet och solens strålar

Mitt på dagen, när solen står som högst, söker sig gnuer till vattenhål för att dricka och svalka sig. För att undvika överhettning rullar de sig gärna i lera, vilket både kyler kroppen och fungerar som ett skydd mot insekter. När detta inte finns att tillgå är det inte ovanligt att se en grupp gnuer trängas under ett träd, för att inte utsättas för solens allt för värmande strålar.

Gnuer är sociala djur som lever i olika typer av flockar beroende på mattillgång och sociala beteenden. Honorna och deras kalvar bildar ofta stabila grupper, medan hanarna ofta samlas i egna grupper eller lever ensamma i olika områden. Flocklivet ger skydd mot rovdjur och underlättar vandringar över savannen.

Under vissa tider på året, eller om vädret varit torrt och kräver en flytt till nya områden med mer mat, är det vanligt att gnuer går ihop och bildar stora hjordar. Dessa grupperingar är vanliga att visa upp, då det är ett spektakulärt fenomen, men inte alls det vanliga vardagslivet för en gnu. Vandringarna är ofta väl dokumenterade, då de kan omfatta flera tusen gnuer, och även helt andra arter som sitter i samma båt. När mat eller vatten tar slut måste djuren söka upp nya marker.

Då gnuer finns på flera platser i mellersta och södra Afrika är det inte alla populationer som behöver genomföra denna typ av extrema vandring. Torkan slår inte alltid lika hårt i alla områden och det vanligaste är att dessa massvandringar sker i mellersta delarna av kontinenten.

Revirmarkering med doft av tjära

Ett av de mest unika beteendena hos strimmiga gnuer är kanske dess sätt att markera revir på. Gnuer har doftkörtlar placerade strax under ögonen, som utsöndrar en kraftig lukt som påminner om tjära. Lukten kommer i form av en trögflytande mörk vätska, som fäster bra på saker som gnun gnuggar sina kinder och nosrygg emot.

För att markera sitt område går hanen ner på knä och gnider ansiktet mot marken, vilket lämnar tydliga doftspår. Denna form av komunikation kallas för "kemisk kommunikation" och används för att meddela andra att man finns i området och är en dominant individ. Runt stora flockar kan man känna den karakteristiska tjärdoften, särskilt där flera hanar konkurrerar om territorium. Revirmarkeringen är viktig för att undvika konflikter och för att strukturera flockens rörelsemönster över savannen.

Då och nu

Historiskt har människan påverkat gnuerna negativt, framför allt genom att störa deras naturliga vandringsmönster. Som tidigare nämnt är denna migration ganska extrem, och kräver givetvis sin yta och framkomlighet för djuren.

Gnuer är beroende av att kunna röra sig fritt över stora områden för att hitta vatten och bete, särskilt under torrperioder. När människor har satt upp stängsel för att avgränsa mark, ofta i syfte att kontrollera boskap eller begränsa spridning av sjukdomar, har detta hindrat gnuer från att nå viktiga resurser. Resultatet har blivit att tusentals gnuer har dött av törst eller svält, eftersom de inte kunnat följa sina traditionella vandringsvägar.

Även vägar, jordbruk och bebyggelse har bidragit till att fragmentera landskapet, vilket gör det svårare för gnuerna att överleva på lång sikt. Tack och lov finns det många gnuer kvar i det vilda, men fördelningen och måendet bland de två olika arterna, och fem underarterna, varierar och kräver att vi håller ett öga på situationen även i framtiden.