Västlig låglandsgorilla

Gorillorna bygger nya bon varje natt

Gorillaflocken förflyttar sig ungefär två kilometer varje dag för att hitta ny mat. När solen går ned bygger alla varsitt enkelt bo att sova i. Boet byggs genom att fläta ihop grenar och kvistar. Oftast läggs detta bo på marken, men vissa kan fläta ihop det lite längre upp i ett träd.

De små ungarna sover hos sin mamma. Boet används bara en gång och nästa dag vandrar flocken vidare till nya områden. För att hålla koll på eventuella fiender och anfall, väljer ledarhanen alltid en plats där han kan se hela sin flock. Historiskt sett har de största hoten varit andra gorillor i området, med sedan en lång tid har människans hot blivit en betydande faktor.

Gruppen leds av silverryggen

Den västliga låglandsgorillan lever i små grupper med ca 10 djur, som kallas för harem. Flocken består av en vuxen hane, silverryggen och två till fyra honor med ungar. När hanarna blir könsmogna ljusnar ryggen för att så småningom bli silverfärgad, därför kallas unga hanar svartryggar och vuxna hanar silverryggar. Hans roll i gruppen är att skydda de andra, se så att alla hittar mat och håller ihop. Hanen är stor, muskulös och hotar andra gorillor genom ögonkontakt, slag mot bröstkorgen samt med uppvisningar av sin styrka. Frågan om hur starka gorillor är varierar väldigt beroende på vem man frågar eller hur tester är utformade. De är oavsett väldigt starka för sin storlek och i tester som handlar om att lyfta saker har forskare sett att 800 kilo i alla fall inte är en omöjlig vikt att lyfta.

Tack och lov är det inte alltid gorillahanar faktiskt ryker ihop och bråkar. Genom att tydligt signalera vad som är okej eller inte kan dessa djur få andra att tänka om. Uppvisningar är ofta ett sätt att avskräcka andra på, och om en motståndare visar att meddelandet är mottaget och förstått kan faktiskt en silverrygg avbryta uppvisningen. Silverryggen visar detta beteende mot andra gorillor såväl som mot rovdjur som kommer för nära. Om ett bråk ändå skulle uppstå sker en riktig kraftmätning. Slag, vrål och bett med de långa hörntänderna är inte ovanligt.

För att inte hamna i en närgången strid är det även vanligt att hanen signalerar med ljud. Genom att trumma på bröstet hörs hanen på långt håll, vilket kan få andra grupper att välja en annan väg att gå. Gorillor har faktiskt till skillnad från flera andra djur inget revir. De har inget område som de markerar eller patrullerar tydligt. Detta gör att gorillagrupper ibland stöter på varandra i skogarna.

Sover i mammas bo tills de blir fyra år

När honorna blir könsmogna vid 10 års ålder lämnar de sin födelseflock och ansluter till en annan silverrygg. Det innebär att honorna i en flock oftast inte är släkt med varandra. Även hanarna lämnar flocken när de blir könsmogna (något senare än honorna) för att leva ensamma en tid innan de eventuellt lyckas bilda en egen grupp.

När en hona väl har hittat en hane som hon vill para sig med stannar hon i den flocken. Hon är dräktig i 8,5 månad och föder sedan en unge som bara väger ett par kilo.

Den påminner väldigt mycket om ett människobarn. I början är den helt hjälplös och måste bäras av mamman precis som en bebis. Den diar i 2-3 år och fortsätter att sova i hennes bo tills den är ungefär 4 år gammal. Livet som unge består av lärdommar och att ta del av det sociala samspelet. Som ung är det viktigt att vara uppmärksam på vad som är ätbart och hur man interagerar med andra gorillor i gruppen.

Gorillans ungar säljs illegalt som husdjur

I västra och centrala Afrika har stora delar av den ursprungliga regnskogen huggits ner. Förutom att många djur dör i samband med skövlingen, så minskar levnadsområdena och grupper isoleras från varandra. För att kunna transportera ut timmer ur skogarna byggs vägar, vilket också gör skogens djur mer tillgängliga för tjuvjägare.

Ett av de två största hoten mot gorillor idag är tjuvjakt och illegal handel. Tjuvjakt bedrivs på de vuxna djuren för köttets skull och de små ungarna fångas för att säljas illegalt som husdjur. Det brukar dock sluta med att ungen dör efter kort tid eftersom gorillaungar är mycket känsliga för infektioner.

Mänskliga sjukdomar kan smitta gorillorna

När människor kommer närmare djuren ökar risken att sjukdomar sprids. De flesta av våra sjukdomar smittar mellan schimpans, gorilla och människa eftersom vi är så nära släkt.

Den sjukdom som orsakat flest dödsfall hos gorillor är ebola. Utbrottet av ebola tillsammans med tjuvjakt har på senare år orsakat en drastisk populationsminskning av den västliga låglandsgorillan. Uppskattning av hur många gorillor det finns kvar är därför just nu väldigt osäker.

Kolmårdens gorillor är med i ett bevarandeprogram

Den västliga låglandsgorillan är akut utrotningshotad och situationen blir alltmer oroande. Därför arbetar djurparker runt om i världen tillsammans för att rädda arten.

Länge gick det trögt med fortplantning i djurparker, eftersom gorillor har höga och speciella krav på livsmiljö och familjeförhållanden. Kolmårdens gorillor ingår i EEP, som är de europeiska djurparkernas bevarandeprojekt för hotade djurarter. Sedan arbetet började 1985 har flera gorillaungar fötts varje år i europeiska djurparker, varav fyra stycken på Kolmården.

Tanken med projektet är att det ska fungera som en levande genbank, om gorillorna i Afrika skulle utrotas.

Tillsammans skyddar vi de vilda gorillorna

Förutom att hjälpa till att bevara gorillan genom att hålla friska och välmående individer här på Kolmården och i andra djurparker, hjälper vi även gorillorna i det vilda.

För att skydda och bevara populationen av Cross river-gorillan patrullerar parkvakter områdena Afi Mountain och Mbe Mountain i Nigeria. Kolmården är med och finansierar deras utbildning, träning och lön, samt inköp av uniformer och förnödenheter. För att parkvakterna effektivare ska kunna skydda och hålla tjuvjägare borta från dessa områden har Kolmården också finansierat inköp av motorcyklar.