Gorilla

Den västliga låglandsgorillan lever i den västra delen av centrala Afrika i det en gång sammanhängande regnskogsbältet. Den klättrar ofta i träd där den både äter och vilar.

Gorillorna bygger nya bon varje dag

Gorillaflocken förflyttar sig ungefär två kilometer varje dag för att hitta ny föda. När solen går ned bygger alla varsitt enkelt bo att sova i. Boet byggs genom att fläta ihop grenar och kvistar en bit upp i ett träd eller på marken.

De små ungarna sover hos sin mamma. Boet används bara en gång och nästa dag vandrar flocken vidare till nya områden. För att hålla koll på eventuella fiender och anfall, väljer ledarhanen alltid en plats där han kan se hela sin flock.

Gruppen leds av silverryggen

Den västliga låglandsgorillan lever i små grupper med ca 10 djur, som kallas för harem. Flocken består av en vuxen hane, silverryggen och två till fyra honor med ungar. När hanarna blir könsmogna vitnar ryggen för att så småningom bli silverfärgad, därför kallas unga hanar svartryggar och vuxna hanar silverryggar.

Slår händerna mot bröstet – för att slippa slåss

Gorillor har till skillnad från t ex schimpanser inget revir utan flera flockar kan leva inom samma område. Silverryggar gillar dock inte att rivaler kommer för nära då de ständigt försöker stjäla honor från varandra.

För att imponera på honor och skrämma bort rivaler är silverryggar stora, mycket större än honorna. Om en rival kommer för nära flocken försöker silverryggen först skrämma bort honom genom att vråla högt och/eller ställa sig upp och trumma med händerna mot bröstet.

Om rivalen ändå inte ger sig av, kan han anfalla. Silverryggar har stora hörntänder och kan bita hårt, men ofta räcker det med att han låtsas gå till attack för att rivalen ska ge sig av. Samma hotfulla beteende visar han om det kommer ett rovdjur, t ex en leopard, i närheten.

Sover i mammas bo tills de blir fyra år

När honorna blir könsmogna vid 10 års ålder lämnar de sin födelseflock och ansluter till en annan. Det innebär att honorna i en flock oftast inte är släkt med varandra. Även hanarna lämnar flocken när de blir könsmogna (något senare än honorna) för att leva ensamma en tid innan de eventuellt lyckas bilda en egen grupp.

När en hona väl har hittat en hane som hon vill para sig med stannar hon i den flocken. Hon är dräktig i 8,5 månad och föder sedan en unge som bara väger ett par kilo.

Den påminner väldigt mycket om ett människobarn. I början är den helt hjälplös och måste bäras av mamman precis som en bebis. Den diar i 2-3 år och fortsätter att sova i hennes bo tills den är ungefär 4 år gammal.

Gorillans ungar säljs illegalt som husdjur

I västra och centrala Afrika har stora delar av den ursprungliga regnskogen huggits ner. Förutom att många djur dör i samband med skövlingen, så minskar levnadsområdena och grupper isoleras från varandra. För att kunna transportera ut timmer ur skogarna byggs vägar, vilket också gör skogens djur mer tillgängliga för tjuvjägare.

Ett av de två största hoten mot gorillor idag är tjuvjakt och illegal handel. Tjuvjakt bedrivs på de vuxna djuren för köttets skull och de små ungarna fångas för att säljas illegalt som husdjur. Det brukar dock sluta med att ungen dör efter kort tid eftersom gorillaungar är mycket känsliga för infektioner.

Mänskliga sjukdomar kan smitta gorillorna

När människor kommer närmare djuren ökar risken att sjukdomar sprids. De flesta av våra sjukdomar smittar mellan schimpans, gorilla och människa eftersom vi är så nära släkt.

Den sjukdom som orsakat flest dödsfall hos gorillor är ebola. Utbrottet av ebola tillsammans med tjuvjakt har på senare år orsakat en drastisk populationsminskning av den västliga låglandsgorillan. Uppskattning av hur många gorillor det finns kvar är därför just nu väldigt osäker.

Kolmårdens gorillor är med i ett bevarandeprogram

Den västliga låglandsgorillan är akut utrotningshotad och situationen blir alltmer oroande. Därför arbetar djurparker runt om i världen tillsammans för att rädda arten.

Länge gick det trögt med fortplantning i djurparker, eftersom gorillor har höga och speciella krav på livsmiljö och familjeförhållanden. Kolmårdens gorillor ingår i EEP, som är de europeiska djurparkernas bevarandeprojekt för hotade djurarter. Sedan arbetet började 1985 har flera gorillaungar fötts varje år i europeiska djurparker, varav fyra stycken på Kolmården.

Tanken med projektet är att det ska fungera som en levande genbank, om gorillorna i Afrika skulle utrotas.

Tillsammans skyddar vi de vilda gorillorna

Förutom att hjälpa till att bevara gorillan genom att hålla friska och välmående individer här på Kolmården och i andra djurparker, hjälper vi även gorillorna i det vilda.

För att skydda och bevara populationen av Cross river-gorillan patrullerar parkvakter områdena Afi Mountain och Mbe Mountain i Nigeria. Kolmården är med och finansierar deras utbildning, träning och lön, samt inköp av uniformer och förnödenheter. För att parkvakterna effektivare ska kunna skydda och hålla tjuvjägare borta från dessa områden har Kolmården också finansierat inköp av motorcyklar.