Järv

De är duktiga på att klättra, sjunker inte ner långt i snön tack vare sina stora tassar och kan komma upp i hastigheter på 45 km/h. Även om järven inte springer långt i den hastigheten är de kända för att vara starka springare. En järv kan förflytta sig långa sträckor på ett dygn och lever i regel ett liv i ständig aktivitet.

Järven är asätare - men kan också kan fånga egna byten

Järven är egentligen ingen jägare utan en asätare, som föredrar att äta byten fällda av andra rovdjur. Järven jagar mest gnagare själv men eftersom den är allätare så äter den också bär och andra växter. Genom att inte enbart vara inriktad på att äta kött klarar den sig bra i våra ibland bytesfattiga skogar. På vintern är det bitvis färre djur de hittar och ännu färre de kan fälla.

För att den själv ska kunna ta ett byte så stort som en ren krävs speciella förhållanden. När det är djup snö men ytan på snön är hård kan järven röra sig uppe på ytan. Denna skare som bildas är inte lätt att vandra i för större djur, som ofta sjunker igenom, men järven med sina stora tassar och lägre vikt kan ibland få gynnsamma situationer framför sig. Genom att röra sig på den tunna skaren kan de både komma ikapp större byten och nå dem bättre.

Järven gör egna skafferier

På tyska kallas järven för vielfrass, som betyder storätare. Det beror på att man förut trodde att järven åt upp hela sitt stora byte på en gång. Det förhållandevis lilla djuret kunde fälla en ren och plötsligt få den att försvinna. Människor blev förundrade över hur ett djur på ca 20 kilo kunde äta upp ett byte som vägde över 100 kilo. Men sanningen är att järven har ett naturligt beteende som trollar bort allt kött. Järven brukar nämligen spara den mat de inte orkar äta för stunden och gömma den för andra hungriga köttätare.

I sitt revir brukar järvar ha ett antal små skafferier. Där kan de lämna köttbitar bland klippor, uppe i träd, eller nedgrävt i snö och jord. På vintern när det är kallt bevaras denna mat väldigt bra och det är enkelt för järven att gå tillbaka och äta lite om den inte lyckas hitta annan mat. På vår och sommar där emot är det inte mycket kött som håller sig fräscht. Då är det som tur är enklare för järven att hitta ny mat, men om den behöver och känner sig sugen kan den faktiskt ändå klara av att äta kött som inte längre är så trevligt. Järvarna har precis som brunbjörnar ett riktigt tåligt matsmältningssystem. Det går faktiskt ganska bra för dem att äta kött även om det börjat bli dåligt.

Skandinaviska järvar har störst revir

Hur stora revir järvar har beror bland annat på tillgången på mat och hur många andra järvar det finns i området. Järvarna i Skandinavien har bland de största reviren, där kan hanarnas områden vara så stora som 500 kvadratkilometer, eller ännu mer.

Hanarnas revir överlappar flera honors. När parningsperioden sätter igång, mellan april-augusti, träffas hanar och honor en kort stund för att para sig och skiljs sedan åt igen. Hanen är inte delaktig i vården av ungar, utan honan tar hand om detta själv. Detta är ett ganska vanligt beteende hos djur som lever i miljöer där det är svårt att hitta mat. Det är inte alltid en fördel att hålla ihop på samma plats.

Ungarna har en gräddvit päls när de föds men den förändras till att bli mörkt brun under de två första månaderna. Vid ett års ålder är de lika stora som en vuxen järv och de klarar sig då själva. De är inte könsmogna och redo att få egna ungar förrän de är 2-3 år gamla.

Runt om i världen finns det i regel gott om järvar, medan den i Sverige skyddas. Det betyder dock inte att jakt inte förekommer. Det finns någonting som kallas för skyddsjakt, som är till för att djuren ska må bra samtidigt som vi människor ska få bra förutsättningar för att ha dem som granne. Om en järv ställer till med problem eller är för nära släkt med andra inom ett visst område kan man ansöka om skyddsjakt. Varje år ses även jakten över och olika områden kan få tillstånd att skjuta några järvar om det är vad som anses bäst för just det området och järvarna som bor där.

De flesta järvar i Sverige lever långt norr ut och uppe i fjällen, men det finns även järvar inne i våra skogar i norr. År 2024 beräknades det finnas mellan 650-700 individer i Sverige, och precis över 1000 individer totalt i Skandinavien. Järvarna hittar förstås inga landsgränser i skogar eller på fjäll, vilket innebär att dessa djur strövar mellan våra olika länder i Skandinavien.