Kea

Kean är opportunist vad gäller föda

Kean är en opportunist, vilket innebär att de är bra på att plocka i sig av det som bjuds. Ibland kan födan bestå av vara löv, knoppar, frukter och insekter, men de kan även äta kött från kadaver. För att överleva i den alpina kalla miljön är det viktigt att få i sig tillräckligt mycket fett, som hjälper dem hålla värmen. Keor har då observerats att ta till lite luriga metoder i sin jakt på denna energirika resurs. I skydd av nattens mörker attackerar de då och då sjuka och skadade får för att mumsa i sig lite extra animaliskt fett. Men vi människor har inte bara tagit med oss får till ön som keorna blivit intresserade utav, utan även matrester i form av sopor som kan vara värda att utforska för den nyfikne.

Kean är bra på att smälta det mesta och dessutom duktig på att plocka fram just det som går att äta. Den långsmala näbben fungerar som ett mycket bra verktyg och hjälper dem ta sig in i såväl hårda nötter som trånga utrymmen i jakten på mat.

Förutom deras förmåga att plocka i sig av både det ena och det andra är papegojor generellt duktiga på att inte äta saker som de inte bör stoppa i näbben. Får de tag på en träbit eller annat smått som inte är ätbart, men liknar en matbit till utseendet, är papegojor duktiga på att skilja på ätbart och annat material. Det betyder dock inte att de inte kommer plocka med saker och pilla sönder materialet, då det kan vara minst lika spännande att utforska hur kraftig träbiten är eller hur det knastrar när man drar bort små bitar.

Keor är väldigt snabbtänkta fåglar

Individer av arten är generellt nyfikna och företagsamma, vilket gjort dem väldigt bra på att överleva även om de ställts inför nya förhållanden. Forskare har försökt få en uppfattning över vilken kognitiv förmåga (förmåga att hämta, bearbeta och använda information) just denna art besitter, men fortsätts ständigt att överraskas och förundras. De keor som studerats genom att erbjudas pussel och problem har uppmätt ungefär samma förmågor som ett 4-årigt barn.

I Kolmårdens djurpark jobbar vi rutinmässigt med berikning till alla våra djur. Det innebär att djuren i parken får olika saker varje dag eller erbjuds olika sinnesintryck som får dem att uttrycka sina naturliga beteenden i den utsträckning de mår bra utav. För våra keor innebär detta ett dagligt engagemang och skapande av nya berikningsmetoder, där varje ny upplevelse dokumenteras och sparas.

Keor är i regel inte rädda för nya saker, människor eller andra djur. Det gör att arbetet med berikning är lite extra intressant. Dessa clowner bjuder på intressanta problemlösningar när de får in pussel till sig och överraskar oss ständigt i vad saker kan användas till. De måste få prova, lära sig och busa runt där de lever. Någonting som är fantastiskt inspirerande, roligt och intressant för djurvårdare här i parken.

Konflikten mellan fågeln och öarnas lokalbefolkning har gjort att de redan under 1860-talet jagades mot betalning, för att få bukt på bråkstakarna. Precis som med björnar i Sverige för en massa år sedan kunde folk få betalt om de visade upp att de skjutit en kea.

Idag ser verkligheten tack och lov annorlunda ut, och förhoppningsvis kommer denna lekfulla papegoja leva kvar i landet. Arten är endemisk till Nya Zeeland. Den lever inte någon annanstans i världen.

Även om kean är starkt hotad idag har den fått ett betydligt bättre rykte och skydd. Den lekfulla nyfikna fågeln lever nu kring ett mer förstående samhälle och det främsta skyddet har varit i form av information och integrering. I stället för att avgränsa människor från områden där keor lever har lokala aktörer bland annat ringmärkt fåglarna och gett människor möjlighet att lära känna fåglarna. I stället för en främmande liten grön krabat får folk i området möjlighet att se vad fågeln heter, hur gammal den är och lära sig mer om de olika individerna i området. Detta gör att människors uppfattning ändras. I stället för en bråkig fågel ser folk idag en liten individ, som är nyfiken på vad just de är och har med dig.