Lodjur

Lynx lynx

Lodjuret är en mycket skicklig jägare som är lätt att känna igen på den lilla kolsvarta stumpen till svans och på de svarta örontofsarna. De är inte så lätta att se i naturen eftersom de är skygga och gärna gömmer sig uppe i ett träd om en fara hotar. I Sverige lever det lodjur ute i naturen och de strövar oftast runt ensamma, med undantag för honor med ungar.

Livskraftig

Arten är livskraftig i det vilda

Läs mer

Visste du
Isolerade snöskor
Lodjuret har stora tassar och extra tjock underull på hasorna. Tassarna fungerar som snöskor och håller värmen bra.
I världen
Här bor de
Det eurasiska lodjuret, som är den arten som finns i svenska skogar, förekommer i stora delar av Europa och norra Asien.

Om lodjuret

Lodjuret (Lynx lynx) är Sveriges enda vilda kattdjur och ett av våra mest fascinerande rovdjur. Det lever ett tillbakadraget liv i skogarna och är sällan synligt för människor, men lämnar tydliga spår efter sig i form av tassavtryck, spillning och rivmärken på träd. Trots sin skygghet är lodjuret en mästare på att anpassa sig till sin miljö – både fysiskt och beteendemässigt.

Lodjuret känns lätt igen på sina unika kännetecken. De mest iögonfallande är de svarta tofsarna på öronen, den korta svansen med svart spets och de stora, runda tassarna. Men även ögonen är mycket utmärkande. De är omgivna av vita fält som ramas in av tunna svarta linjer, vilket ger lodjuret en väldigt kraftfull blick.

Örontofsarna tros ha flera funktioner. De kan förstärka lodjurets kroppsspråk och hjälpa till vid kommunikation med andra lodjur. Det är också möjligt att de förbättrar hörseln genom att rikta ljudvågor in i örat. Lodjurets hörsel är mycket välutvecklad, vilket är avgörande för att upptäcka byten i tät vegetation eller under snön.

Lodjuret klarar av kyla

Lodjuret är perfekt anpassat för att leva i kalla och snörika miljöer. Det förekommer i stora delar av Sverige, från Skåne i söder till fjällskogarna i norr. För att klara vintern utvecklar lodjuret en tät och varm vinterpäls. Pälsen är särskilt tjock på benen och hasorna, vilket fungerar som naturliga isolerande sulor när djuret sitter eller går i snön.

Vinterpälsen är ofta ljusare än sommarpälsen, som kan vara rödbrun eller gulaktig. Den ljusare färgen ger bättre kamouflage i snölandskapet. Under sommaren fäller lodjuret sin vinterpäls och får en tunnare, mer ventilerande päls som passar bättre för varmare kdagar.

En annan viktig anpassning är lodjurets stora tassar. De fungerar som snöskor och fördelar kroppsvikten över en större yta, vilket gör att lodjuret inte sjunker ner lika djupt i snön. Detta gör det möjligt för lodjuret att röra sig smidigt även i djup snö, något som är avgörande för både jakt och förflyttning.

Lodjur är skickliga jägare

Lodjuret är ett rovdjur som främst jagar i gryning och skymning. Det är en så kallad smygjägare, vilket innebär att det närmar sig sitt byte tyst och försiktigt innan det gör ett snabbt och kraftfullt anfall. Lodjuret är inte särskilt uthålligt, så det förlitar sig på att komma mycket nära innan det attackerar.

I Sverige består lodjurets föda främst av smågnagare, fåglar och rådjur. I vissa fall kan det även ta harar, skogsfåglar och till och med huggormar – utan att bli biten. Det kräver både snabbhet och precision. Lodjurets långa ben och starka bakdel gör det kapabelt att göra kraftfulla språng, vilket är särskilt användbart när det jagar snabba djur.

Lodjuret äter ofta hela sitt byte, inklusive ben och päls. Om det inte orkar äta upp allt på en gång kan det gömma resterna och återvända senare. Det är också känt för att vara mycket renligt – efter måltiden slickar det sig noggrant rent, precis som en tamkatt.

Väl utvecklade sinnen

Lodjuret har mycket välutvecklade sinnen. Hörseln är extremt känslig och kan uppfatta svaga ljud på långt håll. Synen är också mycket god, särskilt i svagt ljus, vilket gör lodjuret till en effektiv jägare i gryning och skymning. Luktsinnet används främst för att identifiera andra lodjur och för att hitta partners.

Trots att lodjuret är ett rovdjur är det inte aggressivt mot människor. Lodjuret undviker kontakt och är mycket skygg. Det rör sig tyst genom skogen och lämnar sällan några ljud efter sig, förutom under parningstiden då både hanar och honor kan ge ifrån sig ropande läten. Dessa egenskaper och lodjurens beteenden gör att det är ovanligt att se vilda lodjur i naturen. De har oftast upptäckt oss långt i förväg och smitit iväg.

Lodjurshonan lär ungarna att jaga

Lodjuret lever ensam med undantag för en hona med sina ungar. Honan är dräktig i ca 70 dagar och ungarna föds i maj–juni. Kullstorleken är vanligtvis 1-4 ungar.

Honan och ungarna lever tillsammans i ungefär ett år, tills att honan får nya ungar. Under den tiden lär hon ungarna vilka djur de ska jaga och de får träna på att bli lika duktiga jägare som sin mamma.

Människor och lodjur jagar samma bytesdjur

Lodjur förekommer i stora delar av Europa och norra Asien, bland annat i Sverige. De har länge jagats av oss människor, mest för det fina skinnets skull. Som tur är har den efterfrågan minskat. Men vi människor utgör ändå ett hot genom illegal jakt och förstörelse av de områden som lodjuret kan röra sig i.

Antalet lodjur i Sverige inventeras, alltså räknas, varje år. Räkningen 2023/2024 visade att det då fanns ungefär 1 275 lodjur i Sverige. I räkningen runt 2021 fanns det ca 1250 lodjur, vilket innebär att populationen är ungefär lika stor som några år tidigare. Arten räknas som sårbar i Sverige, men som livskraftig i flera andra delar av Europa och Asien.

Människan är ett hot mot lodjuret

Människan jagar ofta samma bytesdjur som lodjuret - därför uppstår en konkurrens. När lodjuret ibland också jagar och dödar människors tamdjur, som får och ren, ökar konflikten. I Sverige finns det möjlighet med stöd av länsstyrelserna att skydda sina tamdjur från lodjur med speciella rovdjursstängsel.

Stora delar av de svenska lodjuren lever i samma områden som renarna. Renarna är nämligen enkel mat att få tag i. Problemet är att renarna oftast ägs av människor.

För att underlätta för djurägarna vars tama renar dödas av lodjuren ges ekonomisk ersättning. Skyddsjakt och licensjakt bedrivs också på lodjur i Sverige.

Vuxna lodjur dör oftast inte av naturliga orsaker i Skandinavien. Det är istället jakt, både laglig och illegal jakt, eller trafik som dödar dem.