Kolmården

    Mara

    Dolichotis patagonum

    Den större maran har långa smala ben, tjocka klor och är ett riktigt snabbt djur! De kan springa i upp emot 70 km/h, samtidigt som sprången kan förflytta dem hela två meter åt gången. Maran är en släkting till det kanske lite mer bekanta marsvinet, men med en mer alert och flexibel kropp. De är bland annat kända för att likna harar till utseendet, vilket ligger till grunden för deras smeknamn patagonisk hare.

    Nära hotad

    Arten är nära att uppfylla kriterierna för "sårbar" i det vilda

    Djurvisning

    Lär dig mer om den atletiska maran

    Kom Sydamerikas okända djur riktigt nära.

    Sydamerika15 min
    Visningar idag 15 juli
    2025
    123456
    78910111213
    141617181920
    21222324252627
    28293031

    Laddar tider

    Större eller mindre mara?

    Det finns två arter inom släktet ”Maror”. Den lite mindre dvärgmaran, som lever längre norr ut och den lite större maran som vi har på Kolmårdens djurpark, som främst påträffas på stäpperna i Argentina.

    Som mara i de öppna stäpplanskapen gäller det att vara alert och reaktiv, då rävar och rovfåglar är ett ständigt hot mot överlevnaden. Som tur är har den större maran väldigt långa och kraftfulla ben, som gör det möjligt att springa eller skutta ifrån faror, även med väldigt kort reaktionstid.

    Lever i par och kissar på ovänner

    Maran är en gnagare, precis som råttor, möss och marsvin. Men deras sociala drag är väldigt egendomliga till skillnad från många andra inom denna djurgrupp. Maror lever i par, ofta genom hela livet, men föder i regel upp sina ungar tillsammans med andra maror i en stor flock.

    Även om maran i första hand lever ett liv i monogami, är det inte ovanligt att de söker sig till andra maror när det närmar sig tiden för att få ungar. Flera par av maror tar då skydd utav varandra och bildar på så vis små flockar. Dessa flockar erbjuder bättre skydd för var och en av individerna, då fler maror håller utkik för faror och ger varandra mer tid att reagera på. Samtidigt kan de dela på bohålorna, vilket stärker överlevnadsoddsen för varje individs ungar.

    I paret har hanen en väldigt viktig roll, att ta hand om sin hona och jaga bort andra hanar. Detta kan ibland se lite lustigt ut för oss människor, då de förutom att jaga och bita efter varandra även har en förmåga att kissa mot hotfulla individer. Hanarna kan faktiskt kissa med en kraftfull stråle på två meter för att sätta en annan hane på plats!

    Många par samlas när det är dags att föda

    När det börjar bli dags att föda sina ungar hittar marorna en lämplig plats där det går bra att gräva. De gräver då ut en bohåla, ofta tillsammans med andra maror med samma behov. Bohålans storlek kan variera kraftigt och vara allt ifrån en smal tunnel med ett anslutande rum, till en lång och komplex labyrint med flera ingångar. Det beror helt enkelt på hur lång tid maror vistats i området, samt om de fått behålla samma bohåla under en längre tid eller blivit av med den till andra djur i behov av skydd.

    Ungarna föds ofta utanför bohålan, och söker sig själva ner i de trygga tunnlarna. Men redan efter någon dag har ungarna förmågan att röra sig fritt i och runt gömstället, då dessa ungar precis som tama marsvin föder ungar med päls och öppna ögon som direkt är redo för att utforska sin omgivning. Honorna ger till en början mjölk till de små genom att besöka sina ungar vid bohålans öppning, och är väldigt noga med att bara mata sina egna ungar.

    Efter ungefär fyra månader tar äventyren utanför hålan fart på riktigt. Runt den tiden brukar sökandet efter lämplig mat och nyfikenheten på omgivningen ta överhanden, och de unga marorna följer sina föräldrar ut på de riktiga stäpperna. Vissa ungar lämnar även sina föräldrar helt vid denna tid i livet, medan andra individer stannar med föräldraparet till nästkommande parningssäsong.

    Soldyrkare och koprofag

    Maran är inte rädd för det öppna landskapet, utan ses ofta på öppna stora ytor med få ställen att gömma sig på. De är dagaktiva, förlitar sig på sin snabbhet och tycks älska värmen som solen ger. Klimatet som de lever i är inte alltid varmt, så genom att bada lite i solens strålar får marorna hjälp med att hålla kroppen varm, samtidigt som det går åt mindre energi för att hålla igång kroppens alla funktioner. Marorna är som mest aktiva på morgon, förmiddag och runt lunchtid, men tar sig gärna en värmande vilopaus när solen står som högst på himlen.

    Till skillnad från vår gemensamma kärlek till sol och fint väder har detta djur en helt annan för oss väldigt konstig förtjusning. Ett helt naturligt beteende hos maror är att ibland äta lite av sitt eget bajs. Det kan låta som en väldigt konstig sak att göra, men det finns faktiskt flera väldigt logiska förklaringar på detta beteende.

    När maror äter växter från sin omgivning är det inte alltid lätt att smälta alla fibrer och ta till sig av den näring som finns. Genom att äta maten en gång till blir det lättare för kroppen att ta upp näringen som de inte kunde ta upp första gången, samtidigt som viktiga bakterier och vitaminer bevaras. Maror är precis som många andra växtätande djur beroende av det mikroskopiska livet i tarmen och kan faktiskt råka störa den om de äter fel saker, är lösa i magen eller tömmer för mycket från tarmen på kort tid. Genom att äta lite av sin egen avföring kommer maran helt enkelt bli mer tålig och klara sig bättre om magen börjar bli orolig.

    Den patagoniska haren hotas

    Till skillnad från den mindre släktingen har den större maran minskat i antal under en längre tid. Pampas, som de öppna landskapen kallas där marorna lever, omvandlas i snabb takt till jordbrukslandskap. Samtidigt har andra arter, så som fältharar och får, tagit över stora områden och resurser som marorna behöver för att överleva.

    Då denna art minskat i antal och nu klassas som nära hotad av IUCN har jakten reglerats i Argentina. Man har helt enkelt behövt tänka lite på ett annat sätt. Maror har länge jagats av oss människor för sin päls och sitt kött, men har sedan en tid tillbaka fått uppmärksamheten till sig. Även idag jagas detta djur, men varje år måste människor förhålla sig till planerade jaktperioder och strikta jaktkvoter för att inte påverka arten negativt.

    Om maran

    • Klass

      Däggdjur
    • Ordning

      Gnagare
    • Familj

      Marsvin
    • Livsmiljö

      Stäppmarker
    • Levnadssätt

      Par i grupp
    • Föda

      Främst gräs
    • Vikt

      8–9 kg
    • Dräktighetstid

      3 månader
    • Antal ungar

      1–3 /kull
    • Livslängd

      15 år

    Äventyret väntar 🐘

    Köp biljett!