Soldatara

Ara militaris

Soldataran är en ljusgrön papegoja med röda fjädrar i pannan. Den gröna färgen smälter in bra bland trädens löv och gör soldataran nästan omöjligt att se om den sitter still. Om papegojan flyger i området är det dock lättare att upptäcka den. Förutom rörelserna som avslöjar, har de även en mängd färgsprakande fjädrar som syns när de flyger. De har en undersida i gult, vingar i blått och en stjärt med röda pennor. Förutom de fantastiska färgerna ger soldataran likt andra papegojor ofta ifrån sig höga ljud som kan avslöja vart de befinner sig.

Sårbar art

Känslig för hot i det vilda

Läs mer

Visste du
Äter lera
Arors naturliga föda innehåller inte alltid tillräckligt mycket mineraler. Därför är det vanligt att aror söker upp och äter torkad lera! Detta kallas för geofagi.
I världen
Här bor de
Soldataran lever i Central- och Sydamerika.

Djurvisning

Lär känna den karismatiska papegojan!

Upplev en av våra mest populära visningar och se rovfåglar som du aldrig sett dem förut!

Fågelarenan20 min

Visningar idag 27 augusti

2025

mån	tis	ons	tors	fre	lör	sön
				1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26		28	29	30	31

Laddar tider

Soldataran – en kamouflerad fågel

Soldataran, med sitt vetenskapliga namn Ara militaris, är en papegoja som lever i tropiska och subtropiska skogar i Central- och Sydamerika. Den kallas ibland för soldatara eller militärara på grund av sin gröna fjäderdräkt, som liknar militäruniformens färger. Färgen är inte bara vacker, utan fyller också en viktig funktion – den gör det lätt för fågeln att smälta in i den täta grönskan i skogen. På håll är det svårt att upptäcka soldataran där den sitter högt uppe i träden, nästan som en del av lövverket.

Trots sitt diskreta utseende är soldataran inte en tyst fågel. Den har ett högt och genomträngande läte som hörs på långt håll. Det är ofta det enda sättet man vet att den är där – man hör den innan man ser den. Ett tränat öga kan ibland se den röda pannan lysa upp i grönskan, men det är sällsynt att den upptäcks om den inte rör på sig eller skriker.

Sociala och lekfulla flockdjur

Soldataror lever inte ensamma. De är mycket sociala fåglar som ofta rör sig i par eller små grupper, ibland med andra aror. I gruppen kan man se dem putsa fjädrarna på varandra, leka, och ibland till och med bråka lite – precis som syskon. Det här sociala beteendet är viktigt för papegojornas välmående. De knyter starka band, inte bara mellan vuxna fåglar utan också mellan föräldrar och ungar.

Att leva i flock har flera fördelar. Det blir lättare att upptäcka rovdjur, hjälpas åt att leta mat, och skydda boet. Soldataror kommunicerar med varandra genom ljud, kroppsspråk och genom att dela mat. Det är också därför papegojor som lever ensamma i fångenskap ofta blir stressade – de är gjorda för ett liv i grupp.

En klättrare med kraftfull näbb

Som alla papegojor har soldataran ett mycket speciellt fotsystem: två tår pekar framåt och två bakåt, vilket gör det lätt att gripa tag i grenar och föremål. Den här typen av fötter kallas för zoygodakta fötter, och de ger papegojan extra bra balans när den klättrar runt i träden.

Men det som verkligen gör soldataran till en skicklig födosökare är näbben. Den är stor, böjd och otroligt stark. Den kan knäcka mycket hårda skal, till exempel det hårda skalet på paranötter, utan större problem. Papegojan använder näbben som ett verktyg – först för att fila ett spår i nöten, och sedan för att knäcka den med precision. Näbben används också för att klättra, som ett extra “ben” att dra sig upp med mellan grenarna.

Förutom nötter äter soldataror frukt, frön, bär och ibland blomknoppar. I vissa områden har man också sett hur de samlas på leriga flodbäddar för att äta lera – ett beteende som tros hjälpa dem att neutralisera gifter i viss föda och få i sig viktiga mineraler.

Bygger inte egna bon

Till skillnad från många andra fåglar bygger inte soldataran egna bon. Istället letar den upp naturliga håligheter i träd, eller utnyttjar gamla bohålor som andra djur har grävt ur. De kan också häcka i sprickor i klippväggar eller branta raviner, särskilt i områden där skogen är gles eller saknas helt.

Men detta beroende av befintliga bohålor gör arten sårbar. Det finns inte obegränsat med håligheter i naturen, och när skogar huggs ner försvinner många av de gamla träd som soldataror behöver för att kunna häcka. De ställer också krav på att håligheten är tillräckligt djup och ligger på en trygg plats där rovdjur och människor inte lätt kan nå in.

Häckningen sker oftast under den torrare delen av året. Honan lägger vanligtvis två till tre ägg, som ruvas i cirka 26 dagar. Efter kläckning stannar ungarna i boet i upp till tre månader innan de börjar ta sina första flygturer.

Hot i det vilda

Trots sin anpassningsförmåga är soldataran klassad som sårbar på IUCN:s rödlista över hotade arter. Det finns flera orsaker till detta, och nästan alla är kopplade till mänsklig aktivitet.

Ett av de största hoten är illegal fångst för handel. Soldataror är vackra, smarta och sociala – egenskaper som gör dem eftertraktade som sällskapsdjur. Tyvärr innebär det att människor ibland klättrar upp till bohålor och plundrar äggen eller fångar ungarna direkt ur boet. Detta händer även i områden som är naturreservat, där det egentligen ska vara förbjudet.

Eftersom fåglarna ofta häckar i trädhålor är det lätt för människor att lokalisera och ta dem, särskilt när föräldrarna är högljudda och synliga kring boet. Många ungar som fångas på det här sättet överlever inte transporten eller anpassar sig dåligt till fångenskap.

Förlust av naturliga miljöer

Förutom direkt fångst hotas soldataror av att deras livsmiljöer krymper. Skogar huggs ner för att ge plats åt jordbruk, boskapsbete, städer och gruvor. Det här gör att papegojorna får allt färre platser att leva på, häcka och hitta föda i.

När de tvingas bo närmare människor ökar också risken för konflikter. De kan börja äta från odlingar, vilket gör att de ses som skadedjur och jagas. Dessutom ökar risken för sjukdomar och kollisioner med elledningar.

Fåglar som bor i klippväggar istället för träd är något bättre skyddade från dessa hot. Men det är långt ifrån alla soldataror som har tillgång till sådana miljöer.

Soldataran är inte bara vacker, social och intelligent – den är också ett viktigt exempel på hur arter påverkas av människors handlingar. Genom att förstå mer om hur den lever, varför den hotas och vad som kan göras för att skydda den, kan vi bidra till att säkra dess framtid i det vilda.

Att höra dess rop i den täta regnskogen, eller se den sväva över en dal, är en påminnelse om hur rik naturen är – och hur viktigt det är att vi gör allt vi kan för att bevara den biologiska mångfalden.