Schimpans

Verktyg, jakt och vardagsliv

En av de mest fascinerande egenskaperna hos schimpanser är deras förmåga att tillverka och använda verktyg. De är kreativa och uppfinningsrika – ett välkänt exempel är hur de fångar termiter: de skalar en gren, sticker ner den i ett termitbo och slickar sedan i sig insekterna som kryper upp. Denna typ av beteende visar på både intelligens och förmåga att lära av varandra.

Schimpansernas kost består främst av frukt, men de äter också blad, bark, blommor och frön. Animalisk föda som ägg, insekter och kött är en mindre men viktig del av dieten. När tillfälle ges jagar de mindre däggdjur, ofta i organiserade grupper där vuxna hanar spelar en central roll. Honor kan också delta i jakten, men det är oftast hanarna som leder den. Bytet består ofta av mindre apor, och ibland delas köttet med resten av flocken – men inte alltid.

Kunskap om mat och verktyg förs vidare från generation till generation. Ungarna lär sig var frukten finns, när den mognar och hur man använder olika redskap. De måste också lära sig att bygga sovplatser – något schimpanser gör varje kväll. De böjer grenar högt uppe i träden och formar en enkel bädd. De yngsta delar sovplats med sin mamma tills de är redo att bygga egna.

Flockliv och sociala band

Schimpanser lever i flockar som kan bestå av 5 till 40 individer, ibland fler. Flocken har en tydlig rangordning som påverkas av kön, ålder, styrka och personlighet. Inom större flockar delar schimpanser ofta upp sig i mindre grupper, vilket gör det lättare att hantera sociala relationer.

De är mycket sociala djur som ofta sitter tätt tillsammans och putsar varandras päls – en viktig aktivitet som stärker banden mellan individerna. Kroppskontakt är lugnande och skapar trygghet. Ungarna leker mycket med varandra, och även vuxna deltar ibland. Lek är inte bara underhållning. Det är också ett sätt att öva på färdigheter på som behövs senare i livet.

När en hona är redo att para sig sväller hennes könsdelar upp, vilket signalerar till hanarna att hon är mottaglig. Hon parar sig med flera hanar, men mot slutet är det oftast ledarhanen som får sista chansen. Efter cirka åtta månaders dräktighet föder hon en unge som väger omkring 1,5 kilo. Den är helt hjälplös och bärs först på magen, senare på ryggen. Ungen diar i två till tre år och håller sig nära sin mamma under lång tid.

Ledarskap och maktkamp

Flockens ledarhane har en särskild roll och måste ständigt bevisa sin styrka för att behålla sin position. Han reser ragg, vaggar, stampar, hoar och rusar genom flocken med grenar eller stenar som han kastar omkring sig. De andra visar underkastelse genom att krypa ihop, visa tänderna i ett ängsligt grin och skrika. Efteråt samlas de runt honom och putsar hans päls som ett tecken på respekt.

Men ledarskapet är inte självklart – det kräver ständig vaksamhet och stöd från flocken. Han måste vara beredd att försvara sin position mot andra hanar, både inom flocken och från grannflockar. Ibland kan två hanar gå ihop för att utmana och ta över makten. Det är svårt att vara ledare under en längre tid, och den som lyckas behålla sin roll har ofta både fysisk styrka och social skicklighet.

När skogen huggs ned anlägger man nya vägar för att kunna transportera timret från platsen och få dit de stora maskinerna. Vägarna öppnar tyvärr upp skogen även för illegala jägare, vilket är ett stort hot mot schimpansen. Illegal jakt är ett stort problem för både schimpanser, gorillor och många andra hotade arter.

Schimpanskött anses vara en delikatess och smugglas även till europeiska restauranger. Med andra ord jagas dessa djur för köttets skull, samtidigt som ungar hamnar i en helt annan situation. Det är inte ovanligt att människor strävar efter att äga en liten schimpans som husdjur. Små schimpansungar säljs som sällskapsdjur runt om i världen. Tyvärr innebär detta ett väldigt annorlunda liv för schimpansungen, som den inte alls är anpassad för.

När den växer upp är det inte ovanligt att den blir allt mer aggressiv, blir "för stark" eller helt enkelt inte fungerar i hemmen längre. Då lämnas de in till viltcenter, skänks bort, avlivas eller så försöker människor placera ut djuret i det vilda igen. En schimpans som varit i nära kontakt med människor är dock sällan välkommen bland andra schimpanser, då de påverkats väldigt mycket av våra beteenden. Vilda schimpanser har väldigt tydliga sociala signaler och hierarki, medan en tam schimpans kanske inte alls förstår sig på dessa. Med ett avvikande beteende brukar inte dessa djur vara välkomna ut till en redan befintlig grupp.

Men ett av de största hoten mot schimpanser är faktiskt sjukdomar. Exempelvis virussjukdomen ebola drabbar inte bara människor utan även våra närmaste släktingar hårt. Sjukdomen är en orsak till att schimpanser minskat i antal i vissa områden.