Snöleopard

Det är bara honor som lever tillsammans med sina ungar. Ungarna föds i en skyddande grotta eller klippskreva. Då är de helt beroende av moderns närhet. En nyfödd unge väger mindre än ett halvt kilo och kan inte öppna ögonen förrän efter cirka en vecka.

När de är två månader gamla kan de äta kött och vid tre-fyra månaders ålder börjar de följa med mamman för att lära sig alla utmaningar som livet innebär. När ungarna är två år gamla skiljs även mamma och barn åt för att leva ensamma igen!

Snöleoparder är riktiga vandrare

Snöleoparden lever på hög höjd, vanligtvis 1000 - 4000 meter över havet. Men i Himalaya finns de på hela 6000 meters höjd! På vintern följer snöleoparden efter byten till lägre höjd – där snön inte är så tjock.

Snöleoparden lever i ett svårtillgängligt landskap, med branta klippor, raviner och höga berg. Den går ofta ensam över väldigt stora områden på jakt efter bytesdjur att jaga. En snöleopard som hade försetts med radiosändare av forskare vandrade hela 15 mil under fem dagar!

Snöleoparden jagar djur som väger tre gånger så mycket

I det karga klimatet den lever i kan snöleoparden inte vara kräsen när den är på jakt efter mat. Vilka djur den äter beror på vilket område den lever i. Främst är det vilda getter och får men den jagar även fåglar och gnagare.

Snöleoparden kan faktiskt jaga bytesdjur som väger tre gånger sin egen vikt!

När snöleoparden jagar smyger den sig nära sitt byte för att sedan göra en snabb attack. Den kan också jaga sina byten nedför mycket branta bergssluttningar! Dess päls är grågul och fläckig – vilket gör den mycket svår att se i bergsområden. Därför kan den smyga sig på bytet.

Snöleopardens långa svans ger balans i kraftfulla hopp

Snöleoparden kan göra mycket kraftfulla och långa hopp mellan klipphyllor! Den styr hoppet och håller balansen med hjälp av svansen, som är ungefär en meter lång.

När snöleoparden vilar sveper den också svansen omkring sig och över ansiktet för att skydda sig mot kylan. Det kan bli kallt trots att pälsen är mycket tjock!

Men den har också andra sätt att skydda sig mot kylan. Håligheten i näsan är extra stor, för att kunna värma upp luften den andas in innan den når lungorna. Dessutom är snöleopardens öron mycket små, för att den ska förlora mindre värme. Så är det även för andra djur som lever i kallt klimat.

Tassarna är stora och hjälper till så att snöleoparden inte sjunker ned genom snötäcket. Mellan trampdynorna finns också tjock päls. Allt det här gör att snöleoparden klarar att leva i de karga och kyliga bergstrakterna.

Den illegala handeln med snöleopardens kropp är ett av de största hoten mot arten. Tjuvjägare säljer bland annat skelett och skinn på den illegala marknaden.

Inom traditionell asiatisk naturmedicin tror man att snöleopardens skelett kan bota sjukdomar. Tjuvjägarna är ofta lokalbor som lever i fattiga områden, där den illegala jakten är ett sätt att förbättra sin låga inkomst.

Snöleoparden hotas av begränsad yta

Förutom på grund av jakt hotas snöleoparden även av minskad yta att leva på. Där blir det istället boskapsmark. Snöleopardens utbredningsområde har minskat med hela 40 procent.

De snöleoparder som finns kvar är spridda över stora områden och har ingen kontakt med varandra, vilket innebär en risk för inavel.

När antalet bytesdjur i naturen minskar på grund av att det blir fler tamdjur blir det också svårare att hitta mat för snöleoparden. Risken ökar då för att den ger sig på tama djur istället. Det leder till konflikter med djurägare som skjuter snöleoparder för att försvara sina djur.

För att rädda snöleoparden krävs mycket arbete

För att rädda snöleoparden behövs ett omfattande bevarandearbete. Då är det viktigt att arbeta med lokalbefolkningen. Dels för att informera och engagera, men också för att lösa de konflikter som finns.

Det kan man göra genom att ge lokalbefolkningen andra inkomstkällor, så att de inte behöver tjuvjaga, och genom att ge de möjlighet att skydda sina tamdjur från snöleoparder.

Idag finns väldigt lite information om hur ofta snöleoparden föder ungar, hur ofta ungarna överlever, dödlighet bland vuxna eller hur spridningen av djuret egentligen ser ut.

Bli snöleopardsfadder!

Kolmårdens Insamlingsstiftelse samarbetar sedan 2008 med Panthera och Snow Leopard Trust i ett projekt i Mongoliet. Där finns ungefär 25 procent av den totala andelen av vilda snöleoparder.

Genom att förse snöleoparder med GPS-sändare kan man följa dem och få ökad kunskap och svar på många frågor.

Man sätter också upp kameror som fotograferar snöleoparder när de passerar. Det är en välbeprövad metod för att studera vilda djur.

I kombination med besök i snöleopardens födsellyor får man med hjälp av det kunskap om antalet snöleoparder, deras fortplantning och överlevnad.