Alla vuxna i flocken hjälps åt att ta hand om ungarna. Även honor som inte själva fått ungar kan bidra med både diande och passning. Denna gemensamma uppfostran stärker banden inom gruppen och ökar ungarnas chans att överleva. För att ytterligare stärka sammanhållningen putsar surikater varandra regelbundet – ett beteende som är både bra för hälsan och socialt viktigt.
Surikater kommunicerar med ett många olika ljud, från kvittrande läten till skarpa varningsskall. De använder också kroppsspråk och doftmarkeringar för att visa status och hålla ordning i gruppen.
Anpassade för livet i öppna landskap
Surikater lever i torra, öppna landskap som savanner och halvöknar i södra Afrika, särskilt i Kalahariöknen. De har en lång, smal kropp och en svans som är ungefär lika lång som kroppen – cirka 25 centimeter. Svansen används är som stöd när de står upprätt för att spana efter rovdjur. De har mörka fläckar runt ögonen, som tycks vara bra för både för mörkerseende, när svagt ljus ska uppfattas och riktas in mot ögat, samt för minskad risk för bländning.
Trots att de är skickliga grävare föredrar surikater ofta att ta över bon som andra djur, som jordekorrar, redan har grävt. Dessa bon anpassas efter behov med fler gångar, rum och utgångar. Ett bo kan ha upp till 90 ingångar och användas av i flera generationer.
Under dagen turas surikaterna om att stå vakt. Den som vaktar klättrar ofta upp på en hög punkt, likt på en sten, buske eller till och med en annan surikat och håller utkik efter rovdjur. Om fara upptäcks varnar den resten av flocken med ett skall, vilket får alla att snabbt fly ner i boet.
Föda, ungar och dagligt liv
Surikater är dagaktiva och födosöker främst under morgon och sen eftermiddag. De äter en varierad kost som består av insekter, skorpioner, små ödlor, fågelungar och ibland frukt eller rötter. De är immuna mot vissa typer av skorpiongift, vilket gör att de kan jaga byten som andra djur undviker. De använder sina långa klor för att gräva fram byten ur marken eller springer på dem längs marken.
När ungarna föds väger de bara 30 gram. De är blinda, döva och nästan helt nakna. Under sina första veckor hålls de skyddade i boet under marken och är mycket känsliga. Vid tre till fyra veckors ålder börjar de följa med de vuxna ut och lär sig snabbt att hitta föda och undvika faror. Ungarna håller god koll på de vuxna i gruppen för att lära sig nya saker, och de vuxna lär ungarna att hantera farliga byten och undvika faror.
Rangordningen i flocken upprätthålls genom kroppsspråk, doftmarkeringar och ibland mindre konflikter. Dominanta individer markerar sitt revir oftare än andra och visar sin status genom hållning och beteende.
Kluriga och samarbetande
Surikater är inte bara sociala – de är också mycket intelligenta. De har visat sig kunna lära sig av varandra och anpassa sitt beteende efter situationen. Till exempel kan de ändra sina varningsläten beroende på vilken typ av fara som närmar sig. En rovfågel i luften kräver en annan reaktion än en orm på marken.
De samarbetar också vid jakt och uppfostran av ungar, och det finns till och med exempel på att de använder "lärlingssystem" där äldre individer gradvis lär upp yngre genom att visa och låta dem öva. Denna typ av inlärning är ovanlig bland små däggdjur och visar på en hög grad av kognitiv förmåga, även om det är svårt att säga exakt vad de tänker på.
Släkt med manguster och andra rovdjur
Surikaten (Suricata suricatta) tillhör familjen manguster, en grupp av små till medelstora rovdjur som är kända för sin snabbhet och vaksamhet. Manguster finns i flera delar av Afrika och Asien. Vissa arter lever ensamma medan andra, som surikaten, är mycket sociala.
Trots sin lilla storlek är surikaten ett skickligt rovdjur, precis som sina släktingar. Den är nära besläktad med den bandade mangusten och den egyptiska mangusten. Dessa djur delar flera egenskaper, som förmågan att jaga giftiga byten, gräva komplexa tunnelsystem och använda väl utvecklad kommunikation inom gruppen.
Surikater tillhör ordningen rovdjur (Carnivora), vilket innebär att de också är avlägset släkt med större rovdjur som hyenor, vesslor och till och med björnar. Men till skillnad från många av sina större släktingar är surikater specialiserade på små byten och har utvecklat ett unikt socialt system som gör dem särskilt framgångsrika i just sin miljö.
