Tiger

Tigern har djurvärldens största revir

Storleken på tigrarnas revir skiftar beroende på tillgång av lämpliga ytor och bra föda. En hona kan ha ett revir på hela 400 kvadratkilometer. Det är ungefär lika stort som hela Stockholm! Hanens revir överlappar ofta flera honors områden och är ett av djurvärldens största revir.

Tigrar markerar sitt revir genom urinering, sekret från analsäckarna, klösmärken på träd och genom rytande. Vid 2-2,5 års ålder etablerar tigern ett eget revir. Hanarna drar sig då gärna långt bort från föräldrar medan honorna etablerar revir nära modern.

Tigrar är solitära djur vilket betyder att de lever ensamma en stor del av sitt liv. De kan dock leva i samma områden där de då och då stöter på varandra. Vid dessa tillfällen kan de hälsa på varandra genom att stånga ihop sina huvuden och göra ett speciellt hälsningsläte.

Tiger som uppskattar kyla

Amurtigern lever i ett betydligt kallare klimat än andra tigrar och har därför anpassat sig med att få tjockare päls på vintern. Den har också en kraftigare svans för att klara kylan. Den har också stora tassar som fungerar som snöskor och kan med hjälp av dessa springa upp till 60 kilometer i timmen.

En explosiv jägare som äter sällan

Amurtigern lever i lövskogsområden och jagar främst kronhjort och vildsvin men även älg och rådjur. Jakten sker främst i skymning eller gryning då tigern smyger sig nära sitt byte för att sedan anfalla snabbt och explosivt.

Tigern är inte uthållig och kan inte springa långa sträckor. Om inte anfallet lyckas förföljer inte tigern bytesdjuret särskilt långt.

När bytesdjuret är fällt kan tigern äta så mycket som 20 % av sin egen kroppsvikt bara på en natt. Eftersom amurtigern fäller bytesdjur som är flera gånger deras egen storlek kan de äta under flera dagar för att sedan vara utan mat under en tid. Tigern fäller ungefär ett byte i veckan.

Får sina första ungar vid fyra års ålder

Amurtigern blir könsmogen vid tre till fyra års ålder och är dräktig i drygt 100 dagar. Honan föder en kull på vanligen två till fyra ungar, även om upp till sju ungar i en kull har förekommit.

Tigerungar föds med ränder på kroppen och med en karaktäristisk vit fläck på baksidan av öronen. Ungarna är hjälplösa och blinda den första tiden. De väger ca 1 kg men redan efter en månad har de fyrdubblat sin vikt. Ungarna diar i sex månader men börjar även äta kött efter sex veckor.

I ungefär 1,5 år är ungarna helt beroende av honans jakt, därefter börjar de jaga på egen hand. Vid ca 20 månaders ålder kan de klara sig själva och hanungarna lämnar sin mamma vid den åldern. Honor kan stanna lite längre för att sedan bilda revir i närheten av moderns.

Flera underarter av tiger är redan utdöda

Flera underarter av tigern är redan utdöda, balitigern, kaspiska tigern och javatigern utrotades under 1900-talet. Idag tror man att även den sydkinesiska tigern kan vara utdöd, då den inte säkert setts i det vilda sedan 1990-talet.

Människan är det största hotet

Hoten mot världens tigrar är många, men ett av de största är illegal jakt. Enligt vissa kulturer anses tigerns kroppsdelar kunna bota sjukdomar och bringa styrka. Skelett och andra delar av tigern mals därför ner och används i naturmediciner. Tigern dödas även för att den kan vara ett hot mot tamboskap. Människan och tigern lever i många fall, främst i södra Asien, i samma områden och då ökar risken för sammanstötningar och konflikter.

Tigerns levnadsmiljöer försvinner

Ett annat stort hot mot tigrarna är brist på levnadsområde eftersom deras naturliga områden försvinner på grund av människans expansion. Den höga befolkningstätheten i Asien gör att skogsområden där vilda djur lever skövlas för att t.ex. omvandlas till jordbruksmark.

Människans utbredning ger många negativa följder för djuren. Större vägar gör att djuren separeras i mindre grupper och det blir svårare för djuren att fortplanta sig vilket ökar risken för inavel. Vägarna gör det också lättare för illegala jägare att komma åt djur som finns i annars svåråtkomliga områden.

Kolmården skyddar tigrarna på plats

I världen skjuts en tiger varannan dag. Kolmårdens Foundation stöttar också projekt i fem nationalparker. Där man implementerar ett verktyg för brottsbekämpning, som parkvakterna använder sig av i kampen mot illegala jägare. Parkvakternas arbete kan nu mätas effektivare och insatserna kan prioriteras efter det.

Parkvakterna - tigrarnas räddning

I en av dessa nationalparker, Zov Tigra, arbetar två parkvaktsteam året runt med att patrullera den 200 000 hektar stora parken, dels till fots men även med fordon. Kolmården Foundation stöttar bland annat med bränsle och reservdelar till de fordon som används av parkvakterna och som gör att de kan patrullera i mycket större omfattning än bara till fots.

Under 2014 rapporterades ingen illegal jakt i Zov Tigra och generellt har rapporteringar om brott minskat sedan parkvakterna kom på plats. Organisationen genomför också informationskampanjer för skolor och allmänheten för att upplysa om hoten mot tigern och dess livsmiljö.

Arbetet att stimulera djuren börjar redan innan djuren är på plats i djurparken – i hägnets utformning. Innan hägnet byggs är det viktigt att fråga sig vad djuret tycker om att göra och vilka beteenden den behöver få utlopp för. Tigrarna har därför ett mycket stort hägn här på Kolmården, där de kan springa, klättra och ligga på höga höjder och spana. Eftersom tigrarna tycker om att bada och har de också ett stort vattenområde i sitt hägn.

Utmaningar får tigrarna att må bra

Den andra delen i stimuleringen är någonting som kallas miljöberikning. Det handlar om att ge berika djurens miljö genom exempelvis roliga aktiviteter och att stimulera olika sinnen.

Man kan också berika med mat. Istället för att tigrarna ska få maten serverad, låter vi dem ofta kämpa lite för den – precis som i det vilda. Det kan handla om att fästa maten på ett lutande träd så att de måste klättra för att få fatt i den, att hänga upp eller att gömma den. Detta ger djuren såväl fysisk som psykisk stimulans.

Isglass – en tigers favorit

En annan berikning som är framför allt är populär under sommaren är "tigerglassen”. Den gör vi genom att fylla en hink med vatten och massor av smarrigt, till exempel köttbitar och blod, som läggs i frysen.

Tigerglassen är väldigt uppskattad av våra tigrar, dels för att den ofta slängs ner i vattnet och tigrarna därmed får sig ett svalkande dopp, men också för att den är en utmaning. Tigrarna måste både tänka, testa sig fram och jobba för att få fatt i köttbitarna i isklumpen.

Curry – mer än bara krydda

En annan favorit för tigern är lukter. Att berika hägnet med lukter tycker djuren är jättespännande och de kan leta efter och leka med det som luktar i evigheter.

Dessutom är det stimulerande för luktsinnet, och gör att de får arbeta med ett annat sinne än syn och hörsel – som annars är de vanligaste. Men lukter är svårt, det som en tiger gillar är inte säkert att de andra tycker om.

Tränas med positiv förstärkning

En sista viktig del i stimuleringen av djuren är träning. Här på Kolmården går träningen ut på att belöna positiva beteende och ignorera negativa. Det innebär att träningen sker helt och hållet på djurens villkor. Känner inte djuret för att träna, då blir det ingen träning.

Träningen är inte bara en stimulerande, rolig och en utmaning, det har också ett mycket viktigt medicinskt syfte. Träning underlättar vården av djuren, gör att banden mellan djurvårdare och djur blir starkare och gör att djuren mer sällan behöver sövas för att få vård.