Watussi

Watussi-boskapen är inte bara imponerande till utseendet, utan har även en djup kulturell betydelse. Tutsi-folket håller djuren av religiösa skäl och som symboler för social status. De kor som har längst horn får endast ägas eller har endast ägts av hövdingar och kungligheter. Dessutom har det bara varit ogifta flickor som får mjölka dessa kor inom vissa folkgrupper, vilket visar på den ceremoniella och traditionella vikt som omger rasen.

Användningsområden och kulturell betydelse

Watussi-boskap används faktiskt sällan för köttets skull, även om de ser ut som väldigt stora och muskulösa djur, likt andra raser som är framavlade för köttproduktion. Istället värdesätts de för vad de producerar, vilket främst är mjölk, gödsel och status.

Mjölken används som näring- och vätskekälla, medan gödseln har flera praktiska användningsområden. Den används till exempel för att bygga hyddor med, eller torkas och används som bränsle. Det är vanligt att detta gödsel bränns i områden där det finns ont om träd, men även på grund av den återkommande tillgången. Hyddor vars väggar och golv byggs upp av torkat gödsel erbjuder människorna svala hus, då gödslet håller ute värmen. Det sägs även att detta sätt att konstruera hus på håller borta mögel och smittor, då det finns en viss mikrobiell resistens i den torkade dyngan. Metoden har använts i otroligt många år och föredras än idag inom vissa områden över de nyare metoderna som tillkommit.

I vissa områden fungerar watussi-boskap till och med som valuta. Om hutuerna arbetade för Tutsi-folket kunde de få låna djuren som betalning. De fick mjölka dem och ibland även slakta en kalv. Detta har sedan spridit sig till flera olika folkgrupper och är idag ibland ett alternativ som föredras över pengar i vissa områden.

Denna typ av användning visar hur kor, och särskilt watussi, är mer än bara djur. De är en del av samhällets struktur och representerar rikedom, traditioner och tillhörighet. I många afrikanska kulturer är antalet kor man äger direkt kopplat till ens sociala status, och watussi-kor är bland de mest prestigefyllda att äga.

Ursprunget till våra kor

Nötkreatur, eller kor, har en lång och fascinerande historia som sträcker sig tusentals år tillbaka. De domesticerades (förändrades genetiskt) ursprungligen från vilda uroxar i Mellanöstern och Sydasien, och har sedan dess spridits över hela världen.

Genom att medvetet korsa olika individer med varandra, att driva en så kallad selektiv avel, har människor utvecklat olika raser för att passa behov i världens alla hörn. Allt från att producera olika varianter eller mängder av mjölk, kött och skinn, till att fungera som bär- och dragdjur, visas upp eller hållas som religiösa symboler och mycket mycket mer. I olika världsdelar har raser förädlats och förvaltats under tusentals år, och vi ser idag en stor variation för denna art.

Uroxen är idag utdöd, vilket betyder att den vilda förfadern inte lever kvar idag, men genom den avel som förts och den spridning och betydelse detta djur fått för oss människor, ser vi vilken otrolig genetisk variation uroxen en gång bar på.

I världen idag

Idag finns det över en miljard nötkreatur i världen, och de hålls i alla typer av miljöer. Allt från små gårdar till stora industriella anläggningar. I Sverige är kor främst förknippade med mjölkproduktion och kött, medan den globala användningen är mer varierad. De avlas främst fram idag för kött, läder, dragkraft och gödsel. Watussi-kon hör till de lite ovanligare ko-raserna, men förekommer ibland i djurparker, som betande djur i reservat och på ett antal små gårdar.

På Kolmården, till exempel, lever en grupp watussi tillsammans med andra djur på savannen ute i safariområdet. De är för det mesta fredliga, lugna och fungerar bra ihop med de andra djuren, vilket gör dem till ett populärt inslag för de som åker med linbanan. Detta djur bjuder på en riktig uppvisning i vad en ko kan vara, samtidigt som de med trygga steg samspelar med de andra djuren, som också har starka rötter i Afrikas alla olika hörn.

Horns för- och nackdelar bland kor

Horn är en naturlig del av många nötkreatursraser, inklusive watussi, där de spelar en särskilt framträdande roll, även om de för djuret inte alltid är så praktiska eller lätta att bära runt på. En del raser har man lyckats avla bort hornen på, men de flesta kor har horn naturligt. Dessa horn har förmodligen varit viktiga för uroxen, för att visa sin styrka med och imponera på partners eller motståndare.

I många moderna jordbruksmiljöer, särskilt i västvärlden, är det vanligt att kalvar avhornas i ung ålder för att minska risken för skador på människor och andra djur. Kon är ett slidhornsdjur, vilket innebär att hornen växer under hela livet annars. Går de emot någonting eller skadar sina horn kan de börja växa snett och orsaka problem för individen. Hornen tas även vanligtvis bort för att skydda de andra korna i gruppen, då de ofta går tätt ihop eller ska kunna serveras mat på en individuell nivå genom olika foderstationer där bara huvudet kan kika in. Avhorning görs dock inte bland tutsi-folket. Där är hornen är en viktig symbol och har en stark koppling till varför dessa djur hålls över huvud taget. Istället vårdas hornen med stolthet, och djuren tas väl om hand utifrån deras medfödda egenskaper.