Grevyzebra

Equus grevyi

Nästan alla vet hur zebran ser ut, med sina distinkta vita och svarta ränder. Det intressanta med det här djuret är att forskarna inte helt säkert vet varför de är randiga, men har hittat flera olika fördelar med detta mönster. Det finns tre arter av zebror, alla med lite olika egenskaper. Kolmårdens djurpark har en art som kallas för grevyzebra, en art som faktiskt är den störst av alla vilda hästdjur i världen. De har stora rundade öron och väldigt fina jämna ränder på kroppen.

Starkt hotad art

Har minskat kraftigt i det vilda

Läs mer

Visste du
Unikt mönster
Varje zebra har ett unik randigt mönster, precis som människor har unika fingeravtryck!
I världen
Här bor de.
Grevyzebran lever i torra områden i Etiopien och norra Kenya.

Om Grevyzebran

Varför är zebror randiga? Det är en fråga som fascinerat forskare i decennier, och svaret är fortfarande inte helt klart. Det finns dock flera teorier som försöker förklara detta unika mönster. Den mest spridda hypotesen är att ränderna fungerar som ett skydd mot rovdjur.

När en flock zebror rör sig tillsammans skapar de randiga kropparna ett visuellt kaos som försvårar för rovdjur att urskilja enskilda individer. En annan teori är att ränderna har en avskräckande effekt på blodsugande insekter, som undviker skarpa kontraster. Detta skulle kunna minska risken för sjukdomar som sprids via bett.

Vad man däremot vet med säkerhet är att varje zebras mönster är unikt, precis som våra fingeravtryck. Förutom de unika rändernas syfte har det även ställts fler frågor om detta djurs utseende: Är den vit och svart eller svart och vit? Ja, forskningen visar att de faktiskt är mörka i grunden och att det vita har utvecklats under tusentals år.

Socialt liv

Grevyzebran skiljer sig från andra zebraarter genom sitt sociala beteende, några märkbara fysiologiska olikheter, men skiljer sig även i hur de beteer sig runt föl-tider. Till skillnad från mer sammanhållna flockar hos andra arter lever grevyzebror i löst sammansatta grupper. Vuxna honor slår sig tillfälligt samman, men splittras när deras behov förändras.

Hingstar etablerar egna revir, som kan vara upp till 10 km² stora. Reviren är faktiskt större än hos något annat hästdjur. Dessa revir fungerar som mötesplatser för ston som passerar genom området och då ofta med tanken att träffa på en hingst.

Grevyhingstar parar sig endast inom sitt eget revir, men kampen om att få bli pappa till fölen har faktiskt gjort att grevyhingstar utvecklat större testiklar än andra zebraarter. Detta ger dem bättre spermiekvalitet. Om det saknas honor i reviret söker hingstarna upp andra unga hanar för att slåss om nya områden för att öka chansen att få ston på besök hos sig.

Livsmiljö och mat

Grevyzebror föredrar torra savanner och buskstäpper där de kan hitta tillräckligt med mat och vatten. Deras diet består huvudsakligen av gräs, men de kan även äta blad och bark vid behov. Hingstar och ston som inte diar sina ungar håller sig oftast i öppna områden med mycket gräs, medan unga hanar och diande honor söker sig till buskstäppen där gräset är mer näringsrikt.

Den extra näringen är viktig för att föl ska kunna växa bra, men är även viktig för honornas mjölkproduktion. Zebror kan få föl året runt, men födslar sker ofta mellan april och juni, strax innan regnperioden. Under denna tid är tillgången på vatten och mat som bäst. Ett intressant beteende hos grevyzebror är att honor som ger di måste dricka vatten varje dag, till skillnad från resten av flocken som klarar sig längre utan.

Hur vet jag att det är en grevyzebra?

Grevyzebran är den största av alla zebraarter och ser faktiskt lite annorlunda ut. Alla tre arter av zebror har faktiskt lite olika utseenden om man börjar titta lite närmare. Grevyzebran har smala, tätt sittande svarta ränder som löper längs hela kroppen, inklusive benen.

Till skillnad från andra zebror har grevyzebran inga ränder ner på magen och stora, rundade öron som ger den ett uppmärksamt och lyhört uttryck. Huvudet är långsmalt och mer hästlikt än hos andra zebror. Denna art har också en kraftig man som står rakt upp längs nacken. Grevyzebrans robusta kropp och långa ben gör den väl anpassad för att röra sig över långa sträckor i jakt på mat och vatten. Dess fysiska egenskaper, tillsammans med det unika randmönstret, gör den lätt att identifiera.

Grevyzebran är uppkallad efter den franske presidenten Jules Grévy, som var aktiv under 1880-talet. Namnet har en direkt koppling till ett diplomatiskt utbyte: Grévy fick nämligen en zebra i gåva från regeringen i Abessinien (nuvarande Etiopien). Denna gåva väckte stor uppmärksamhet i Europa och ledde till att arten fick sitt vetenskapliga namn som en hyllning till presidenten.

90 procent av alla zebror har försvunnit

Grevyzebran är den mest hotade av de tre zebraarterna. Idag finns bara omkring 3000 individer kvar, vilket motsvarar ungefär 10 procent av det ursprungliga antalet. På 1970-talet uppskattades populationen till cirka 14 000, men sedan dess har den minskat kraftigt.

Tidigare jagades zebror för sitt skinn och kött, men även efter att jakten nästan upphörde under 1980-talet har antalet fortsatt att sjunka. En viktig orsak är att människor och deras tamdjur breder ut sig och konkurrerar om livsviktiga resurser som vatten. För zebrahonor som diar sina föl är tillgången till vatten avgörande. De måste dricka varje dag för att kunna ge sina ungar näring och på grund av det hålla sig nära vattenkällor.

Kolmårdens insatser för att bevara arten

Sedan 1986 är grevyzebran klassad som hotad med risk för utrotning. På Kolmården finns en avelsgrupp med grevyzebror, som spelar en viktig roll i det internationella bevarandearbetet.

Sedan 2011 samarbetar även Kolmården med Marwell Wildlife i Kenya för att följa zebrorna i det vilda. Genom att sätta GPS-halsband på zebrorna får forskarna information om vart de finns, vart de föder sina föl och hur de vandrar i landskapet.

Kolmården har bidragit på flera olika sätt, och vid ett tillfälle även skickat ner en av parkens egna veterinärer för att hjälpa till. Genom att stötta Kolmården Foundation kan även du bidra till att rädda grevyzebran från utrotning.