Zebra

En annan möjlig förklaring är att insekter som bits undviker den randiga mönstret eftersom det har skarpa kontraster. På så sätt skyddas zebrorna mot vissa sjukdomar.

Det man däremot vet om zebrornas mönster är att det är helt unikt för varje zebra! Man vet också via forskning att det är den mörka färgen som är grundfärgen och att den vita har vuxit fram med evolutionen.

Honor måste dricka vatten varje dag

Zebror kan få föl året runt men ofta föder de i april-juni, innan regnperioden. De honor som ger di måste, till skillnad från resten av flocken, dricka vatten varje dag!

Zebrahanar, hingstar, parar sig bara i sitt eget revir. Honorna, stona, passerar genom reviren för att para sig och kan därför para sig med flera hanar. För att bli far till barnen måste hingstarna därför ha bra spermier. Det har lett till att grevyhingstarna har större testiklar än andra zebraarter.

Om det inte finns några honor i det egna reviret så söker hingstarna upp andra unga hanar för att slåss om nya revir och öka sina chanser att para sig.

Zebrahingstar har större revir än andra hästdjur

Grevyzebran lever i öppna flockar. Eftersom flockarna är så löst sammansatta så har inte grevyzebror några av de sammanhållningsbeteenden som andra zebror har. Till exempel putsar inte grevyzebror varandra, vilket andra arter av zebror gör.

Vuxna honor slår sig tillfälligt samman till dess att deras behov skiljer sig. Hingstar etablerar sina egna revir som kan vara mycket stora, upp till 10 km2. Det är större revir än något annat hästsdjur!

Hanar som har sina egna revir och honor som inte diar ungar håller sig i öppna områden med mycket gräs. Unga hanar och honor som diar sina unga håller istället till på buskstäppen. Där finns nämligen mer näringsrikt gräs. Den extra näringen behövs för att växa och för att kunna dia sina ungar.

Grevyzebran är starkt hotad och lever främst i de norra delarna av Kenya. 1978 fanns det omkring 14 000 grevyzebror. Idag är antalet nere på ungefär 3000. Den ursprungliga populationen har alltså minskat med 90 procent!

Förr i tiden pågick mycket jakt på zebror, både för skinnet och köttets skull. Men trots att jakten nästan upphörde helt under 1980-talet är grevyzebrorna ändå hotade.

Det beror på att människor och deras tamdjur blir fler och tar allt mer plats. Då får de vilda djuren mindre tillgång till vatten. Eftersom honor som diar sina ungar måste dricka vatten varje dag så överlever färre zebraungar om det finns mindre vatten.

Kolmården hjälper till att bevara zebran

Sedan 1986 klassas grevyzebran som ”hotad med risk för utrotning”. På Kolmården finns både en ungkarlsgrupp samt en avelsgrupp med grevyzebror. De spelar en viktig roll i djurparkernas arbete med att bevara arten.

Kolmården samarbetar sedan 2011 med Marwell Wildlife och deras arbete i Kenya för att bevara grevyzebran. För att hjälpa zebran måste man veta var zebrorna finns (deras utbredningsområde) samt var de föder ungar och vandrar.

Därför pågår ett projekt i Kenya där zebror får GMS-sändarhalsband. De sänder info till forskarna om just detta.

Kolmården betalar kostnaderna för veterinärer med bedövningsutrustning och helikoptertid. Vår veterinär Louise Guevara har också besökt Afrika för att hjälpa till i projektet med att förse zebror med GSM-halsband.

Genom att bli zebrafadder kan du också hjälpa till att rädda grevyzebran från utrotning!