Addaxantilop

Addax nasomaculatus

Addaxantilopen har anpassat sig till den extrema torkan i öknen där de bor, och de kan i värsta fall klara sig flera veckor utan att dricka vatten. Den hämtar istället vätska från den föda den äter, som till exempel fetbladiga växter och gräs som innehåller fukt. Addaxen är också nattaktiv under de varmaste perioderna, vilket hjälper den att undvika uttorkning och överhettning. Antilopen är tyvärr akut utrotningshotad och forskarna tror att det finns färre än 30 kvar i det vilda.

Akut hotad art

Få kvar i det vilda

Läs mer

Visste du
Varierar i färg
Addaxantilopen ändrar faktiskt färg beroende på årstid. Ibland är de mer bruna, ibland nästan helt vita.
I världen
Här bor de
Några få individer lever fortfarande vilt i skyddade områden i mellersta norra Afrika, i Niger och Chad.

Djurvisning

Lär dig mer om addaxantilopen

Träffa savannens ståtliga djur och lär dig samtidig mer om djuren och hur det är att arbeta som djurvårdare.

Savannen15 min

Visningar idag 29 augusti

2025

mån	tis	ons	tors	fre	lör	sön
				1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28		30	31

Laddar tider

Läs mer om visningen

Om addaxantilopen

Addaxantilopen är en mästare på att överleva i några av världens mest extrema miljöer. Den lever i öken och halvöken, främst i Sahara, där temperaturen kan bli mycket hög och tillgången till vatten är minimal.

För att klara detta har addaxen utvecklat flera unika anpassningar. Den kan gå i veckor utan att dricka vatten, eftersom den är mycket effektiv på att ta tillvara den vätska som finns i maten. Till exempel från växter med tjocka blad, gräs och buskar. Dess matsmältningssystem är långsamt och väldigt lite går till spillo, vilket gör att den kan utvinna både näring och vätska ur växter som andra djur har svårt att tillgodogöra sig. Dessutom har addaxantilopen breda, platta klövar som fungerar som snösko-liknande stöd i den mjuka sanden, vilket gör det lättare för den att röra sig över stora ytor utan att sjunka ner.

Aktiv när solen är som svagast

Eftersom temperaturen i öknen kan bli extremt hög under dagen, är addaxantilopen främst aktiv under gryning och skymning. Mitt på dagen söker den skugga eller lägger sig ner för att vila och undvika den brännande solen. Den är också känd för att vara delvis nattaktiv under de varmaste perioderna, vilket ytterligare hjälper den att undvika uttorkning och överhettning.

Addaxen rör sig över stora områden i jakt på mat och vatten, och dess nomadiska livsstil gör att den sällan stannar länge på samma plats. Den är riktigt bra på att hitta i landskapet och verkar faktiskt känna av förändringar i växtlighet och fuktighet som indikerar var föda kan finnas i närheten. Trots att den lever i torra miljöer är den beroende av vissa växtarter som bara växer efter regn, vilket gör att addaxen ofta måste vandra långa sträckor för att hitta mat.

Karaktäristiskt utseende och horn

Addaxantilopen har ett mycket distinkt utseende som gör den lätt att känna igen. Kroppen är till största delen vit eller mycket ljus, vilket hjälper till att reflektera solens strålar och hålla kroppstemperaturen nere. Under vintermånaderna blir pälsen något mörkare, vilket ger bättre värmeisolering. Huvudet är brunt med ett karakteristiskt vitt mönster i form av ett ”H” över pannan.

Både honor och hanar har horn, men hanarnas är längre och kraftigare. Hornen är spiralformade och kan bli upp till 80 cm långa. De används inte bara i försvar utan också i sociala interaktioner, särskilt under parningstid. Addaxens ögon är placerade högt på huvudet, vilket ger god överblick över omgivningen.

Social struktur och samspel

Addaxantilopen lever i flockar som vanligtvis består av en dominant hane, flera honor och deras kalvar. Dessa grupper kallas för harem och innehåller oftast mellan 5 och 20 individer. Den dominanta hanen leder flocken och bestämmer riktningen när gruppen förflyttar sig över landskapet.

Inom flocken finns också en rangordning mellan honorna, vilket påverkar tillgången till föda och hur sociala interaktioner går till. Hanar som inte har en egen flock kan ibland ses röra sig tillsammans i små grupper, och det har till och med observerats att ensamma addaxhanar ibland slår följe med andra arter, som damagaseller, vilket tyder på en viss flexibilitet i deras sociala beteende. Finns det andra liknande djur kan det vara tecken på att mat och vatten finns i närheten.

Kommunikation inom flocken sker vanligtvis genom kroppsspråk, ljud och dofter. Under parningstid visar hanarna upp sig genom att gå med högt lyfta ben, sänkt huvud och markerade rörelser för att imponera på honorna.

Akut hotad i det vilda

Addaxantilopen är akut utrotningshotad och läget är mycket kritiskt. Det enda som kan rädda arten är att plantera ut djur från djurparker i det vilda igen. Det låga antalet som finns kvar i det vilda gör att arten just nu går igenom en väldigt dramatisk genetisk fas. Om inte fler individer placeras ut till de populationer som finns kvar, är det risk för inavel.

I och med det låga antalet som finns kvar i det vilda är det ett pågående arbete med att skydda områden där de finns kvar, samtidigt som nya individer placeras ut från djurparker. Djurparker så som Kolmården deltar aktivt med att både stärka arbetet på plats i de vilda områdena genom Kolmården foundation, samtidigt som vi bevarar arten i djurparker och kan placera ut individer som hjälper populationen att återhämta sig utan att tappa den hälsosamma genetiska variationen.

Då och nu

En gång i tiden fanns Addaxantilopen över hela Sahara och i delar av Mellanöstern. Men idag finner vi den enbart arten i reservat i Marocko och Tunisien, samt i två regioner i Niger och Chad. I Marocko och Tunisien har arten återintroducerats, medan de i Niger och Chad tycks härstamma från vilt levande djur.

I ökenområden likt de som påträffas runt Sahara är det svårt att få tag på mat för oss människor, vilket gjort att de få arter som finns tillgängliga har jagats extra mycket. Livet i öknen handlar även mycket om att komma åt näringsrika marker och vattenhål, vid vilka vi människor gärna också håller till och odlar.

Addaxantilopen har försvunnit från de flesta områden som de historiskt sett funnits på, och är allvarligt utrotningshotad. Det finns färre än 30 djur kvar i det vilda. Som tidigare nämnt är det viktigt att värna om de individer som fortfarande lever kvar i det vilda, samtidigt som hjälpen kräver planering och kunskap. År 1996 återutplanterades addaxantiloper i Marocko. De kom från flera olika djurparker, inklusive Kolmården. 2007 gjordes samma sak i Tunisien och även då bidrog Kolmården med djur. Detta arbete kommer ta lång tid, stort engagemang och noggrann planering, vilket vi som djurpark är en del utav. Tillsammans räddar vi arter från utrotning.