Baktrisk kamel

Mat och vatten?

En vanlig missuppfattning är att kamelens pucklar innehåller vatten. I själva verket är de fyllda med fett, som fungerar som ett energireservlager. När tillgången på mat är knapp kan kroppen bryta ner fettet i pucklarna och omvandla det till energi. Detta är särskilt viktigt under långa vandringar eller under torrperioder då födan är begränsad. Pucklarna kan förändras i form beroende på hur mycket fett de innehåller – de blir mindre och hänger ner när kamelen har förbrukat sina reserver, och återfår sin form när djuret har fått äta och vila.

Kamelen är en mästare på att hushålla med vatten. Den svettas mycket lite, vilket minskar vätskeförlusten, och urinen är mycket koncentrerad. Dessutom kan den höja sin kroppstemperatur under dagen för att undvika att svettas, och sänka den igen på natten. När kamelen väl får tillgång till vatten kan den dricka över 100 liter på en gång – en otrolig mängd som snabbt fyller på kroppens vätskeförråd. Denna förmåga gör att kamelen kan överleva långa perioder i öken utan att behöva dricka regelbundet.

Tre magar och tålig matsmältning

Kamelen har ett matsmältningssystem som är anpassat till att ta tillvara på näring från växter som är svåra att smälta. Den har tre magar, vilket gör att födan kan bearbetas under lång tid. Även om kamelen idisslar, räknas den inte som en "riktig" idisslare som kor eller får. Födan stannar kvar längre i magarna om den är svårsmält, vilket gör att kamelen kan utvinna näring även från torra, taggiga och näringsfattiga växter som andra djur skulle ha svårt att tillgodogöra sig näring ifrån. Detta är en viktig egenskap under torrperioder då det inte finns så många spröda mjuka växter att äta utav.

Skydd mot sand och sol

Kamelen har flera egenskaper som skyddar den mot öknens påfrestningar. Under vintern får den en tjock päls som isolerar mot kylan. När våren kommer fäller den pälsen i stora sjok, och sommarpälsen är så tunn att kamelen nästan ser naken ut. På Kolmårdens djurpark fäller de lagom till när parken öppnar för gäster för säsongen. Då hänger pälsen i bitar på grund av oljan som bildas i pälen. Istället för strån som fälls ett och ett bildas det tussar som lossnar över en längre tid.

När pälsen väl fällts för säsongen är det lättare för kamelen att hålla sig sval, men den kan även se till att ställa sig mot eller från solen om det blir varmt. Då träffar mindre solstrålar deras kropp, vilket tycks göra att de håller sig svalare längre. På vintern står de oftare med bredsidan mot solen för motsatt effekt. När det är som absolut varmast kan dessutom kamelens kroppstemperatur ändras. Istället för att behålla en stabil temperatur och förlora vatten i processen, låter kamelen kroppens temperatur följa omgivningen något. De har inte feber på grund av någon infektion i det fallet, utan sparar helt enkelt vatten på detta sätt.

Kamelens ögon skyddas av långa ögonfransar som fungerar som ett naturligt skydd mot sandstormar. När sanden yr kan kamelen dessutom stänga sina näsborrar för att undvika att få in sand i luftvägarna. Dessa anpassningar gör att kamelen kan röra sig fritt även under svåra väderförhållanden.

Mjuk sand och bra fötter

Kamelens fötter är breda och har två tår som kan spreta isär, vilket ger ett bra grepp i lös sand. Kamelen hör till en grupp som kallas "partåiga hovdjur" och det är motsvarande lång- och ringfinger som sticker ut som klövar på dessa djur. Bland kameler är det vanligt att kalla dessa klövar för "naglar", då de främst växer på ovansidan. Undersidan är istället mjuk, vilket minskar slitage på leder. Kamelens klövar kan behöva trimmas om de äter för näringsrik mat eller går på för mjuka underlag. Då är det viktigt att tänka på hur de växer och i vilken riktning så att de klipps på rätt sätt.

De tjocka trampdynorna skyddar även mot den heta marken och ger stabilitet när kamelen går över sanddyner och steniga underlag. Denna fotstruktur gör att kamelen inte sjunker ner i sanden, vilket är avgörande för att kunna ta sig fram i ökenmiljöer. Fötterna är också tysta, vilket gör att kamelen kan röra sig nästan ljudlöst. En egenskap som uppskattas av människor som använder kamelen som transportmedel.

Tamkamelen

Den baktriska kamelen har varit en viktig del av människors liv i tusentals år. Den används som lastdjur, riddjur och ibland även för mjölk, kött och ull. I många delar av Centralasien är kamelen fortfarande ett oumbärligt inslag i vardagen, särskilt för nomadiska folk.

Dess förmåga att bära tunga laster över långa sträckor utan att behöva mycket mat eller vatten gör den till ett idealiskt transportmedel i områden där andra djur inte skulle klara sig. Kamelen är också känd för sin lugna och tåliga natur, vilket ofta gör den lätt att hantera även under krävande förhållanden. Det är dock viktigt att förstå att även tamkamelen når en gräns, trotts sitt goda tålamod. Detta djur är vanligt som riddjur för turister runt om i världen, men det är inte alltid tamkamelerna uppskattar dessa ibland långa och krävande arbetspass. Var noggrann när du åker utomlands så att djuren tas om hand på ett bra sätt.

Blir kamelen stressad, upplever hot eller obehag kan de dräggla, låta mycket eller slita i linorna. Kameler kan bitas hårt och vi får tillsammans tänka efter om djuren inte ser ut att trivas i den situation de befinner sig i.

Nästan alla kameler som folk träffar på är tamkameler eller dromedarer. Det finns också kameler som har varit tama men som har börjat leva vilt igen, så kallade ferala kameler. De ferala kamelerna kan ha större andelar vilt DNA fortfarande, men är ofta mer eller mindre hybrider.

I Asien och Afrika är kamelen viktig som last- och riddjur. Precis som den varit i snart 5 000 år. Där kastas namnet dock lite fram och tillbaka. Ibland kallas dromedarer för kameler, trotts att de bara har en puckel och har helt andra anpassningar. Ett faktum är dock att alla tillhör gruppen kameldjur, men det är viktigt att förstå att dromedarer och tamkameler inte har samma förutsättningar att klara vissa miljöer förutom att de har olika beteenden.

Idag forskas det mycket på kamelernas släktskap. På senare tid har forskare landat i att vår tama kamel faktiskt härstammar från en nu utdöd art av kamel, som ändå liknade dagens vildkamel ganska mycket. Problem uppstår dock när dessa två olika arter korsas. Det finns få bevarandeprojekt för vildkamelen, men Kolmården är med och stöttar bevarandet genom ett projekt som föder upp, övervakar, forskar och släpper ut vildkameler i Mongoliet.

Idag finns det runt 700 vildkameler i Kina och ca 700 i Mongoliet, där de främsta bevarandeåtgärderna når djuren på Mongoliets stäppmarker.