Kulan på Kolmården

Kulan

Kulanen är en slags vildåsna, men är på flera sätt mer hästliknande än andra åsnor. Kulaner lever vanligtvis i öken- och stäppområden och fanns ursprungligen nästan överallt i Asien. Men de senaste 20 åren har antalet kulaner minskat med hela 50 procent.

Starkt hotad art

Har minskat kraftigt i det vilda

Djurvisning

Lär dig mer om kulan

Träffa våra ökendjur och lär dig mer om hur det är att leva i öknen

Öken15 min

Visningar idag November 11

  • Mon
  • Tue
  • Wed
  • Thu
  • Fri
  • Sat
  • Sun
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12
  • 13
  • 14
  • 15
  • 16
  • 17
  • 18
  • 19
  • 20
  • 21
  • 22
  • 23
  • 24
  • 25
  • 26
  • 27
  • 28
  • 29
  • 30

Laddar tider

Läs mer om visningen

En vildåsna med hästlikt beteende

Kulanen lever i torr halvöken, där det är extremt varma dagar men kalla nätter. Därför är de mest aktiva i gryning och skymning då det är svalare. På Kolmården finns den Turkmeniska kulanen som i det vilda lever i ett litet område i Turkmenistan. Den har också återplanterats i naturen från djurparker i Uzbekistan och Kazakstan.

Kulanen är mer hästlik än andra åsnor

Kulan är en asiatisk vildåsna. Pälsen på deras rygg är mörkgul eller rödbrun med en bred mörk rand längs ryggraden. Undersidan är istället ljus.

Asiatiska vildåsnor är mer hästlika än den afrikanska vildåsnan. De har exempelvis bredare hovar och kortare öron.

Kulanen, i sin tur, har också ett mer hästlikt socialt beteende än andra typer av asiatiska vildåsnor. Honor med sina ungar lever i flockar och vandrar till och från vatten tillsammans med en hane.

Hanen vallar ihop sina honor om de vandrar för långt bort från honom, och försvarar flocken mot rovdjur. För att få starkare sociala band putsar kulaner varandra med hjälp av tänderna.

Kulanen får nästan all vätska från växterna de äter

Kulaner äter framförallt gräs, men under torrperioden äter de också blad och buskar. De får nästan all vätska de behöver från växterna de äter – men är ändå nästan aldrig längre än 30 km från vattendrag.

Honor som diar sina ungar är däremot beroende av att dricka varje dag. De håller sig därför ännu närmare vattnet än resten av flocken.

Kulaner är dräktiga i elva månader och föder framförallt sina ungar under juni och juli. Fölen är sedan med sin mamma i två år innan de kan klara sig själva.

Kulanen hotas av begränsat utrymme

Förr i tiden fanns kulan över nästan hela Asien. Idag finns den bara utspridd på några få platser. Det största området där de fortfarande finns är kring norra Kina och Mongoliet. Hälften av alla kulaner har försvunnit bara de senaste 20 åren!

Alla underarter av asiatisk vildåsna har minskat kraftigt i antal i världen. Ett stort hot är att människan brer ut sig mer, vilket minskar området som kulanen kan leva på.

Att människan utnyttjar mer mark gör också att det finns mindre tillgång till vatten för de vilda kulanerna. Konkurrens om både mat och vatten med människornas tama djur är också ett stort hot.

Det finns skyddade reservat för kulanen

Den turkmeniska kulanen, som finns på Kolmården, har minskat mycket i antal sedan början av 1990-talet. De jagas för sitt kötts skull.

Det finns skyddade reservat för kulaner där de kan leva ifred. Tyvärr riskerar de ändå att bli skjutna av tjuvjägare eftersom de vandrar utanför reservaten i jakt på mat och vatten.

År 2005 fanns det bara 1300 turkmeniska kulaner kvar i det vilda. Sen dess har några djur släppts ut från djurparker i det vilda igen i Uzbekistan och Kazakstan – vilket har ökat antalet kulaner litegrann.

Om kulan

  • Klass
    Däggdjur
  • Ordning
    Uddatåiga hovdjur
  • Familj
    Hästdjur
  • Livsmiljö
    Stäpp
  • Levnadssätt
    Grupp
  • Föda
    Gräs
  • Vikt
    200–250 kg
  • Dräktighetstid
    11 månader
  • Antal ungar
    1/kull
  • Livslängd
    30–35 år
  • Mankhöjd
    125–130 cm